Regeringen saknar plan för ökade privata FoU-investeringar

Hur ska vi vända trenden att de privata investeringarna i forskning minskar i Sverige?

Forskning finansieras i Sverige till övervägande del privat. 61 procent av finansieringen av FoU 2013 kom från näringslivet, och 28 procent från staten. Andelen FoU som utförs i företag ligger runt 80 procent.

Under ett decennium har svenska företags investeringar i FoU sjunkit med en procent av BNP, motsvarande 35 miljarder kronor per år. Vi har också sett neddragningar i forskningstunga företag som Ericsson, Sony Mobile och AstraZeneca på senare år. Allt fler oroande tecken finns på att Sveriges starka ställning som attraktivt forskningsland försvagas.

I början av december presenterades också ny statistik om svenska börsbolag, baserat på en rapport från PwC:s researchgrupp Strategy&. Mätt bland de 1000 mest forskningsintensiva börsföretagen i världen är forskningsintensiteten den högsta sedan PwC började mäta 2005, medan det ser tvärt om ut i Sverige. FoU-investeringarna i svenska börsbolag sjönk med 19 procent från förra året. Även om omsättningen i bolagen under samma period gick ned, sjönk FoU-investeringarna ännu mer.

Staten har ökat de offentliga satsningarna på forskning under det gångna decenniet. Även om offentliga investeringar i forskning under rätt omständigheter genererar positiva spillover-effekter på privata investeringar, måste man komma ihåg att privata investeringar görs i syfte att ge avkastning, och därmed sker utifrån en annan analys av risk och alternativkostnad än de offentliga investeringar (som beslutas utifrån politiska avvägningar). Statliga satsningar i FoU kan därför inte ersätta avtagande privata investeringar, och att de privata investeringarna går ner i Sverige borde väcka oro, eftersom det är en indikation på att företag bedömer möjligheterna till avkastning på investeringar i Sverige som svagare.

Vad gör då regeringen? I slutet av november presenterades årets forsknings- och innovationspolitiska proposition (prop. 2016/17:50). Här och där i den berörs vikten av att stimulera privata investeringar i FoU. Att Sverige ska vara ”ett internationellt attraktivt land för investeringar i forskning och utveckling” anges till och med som ett mål för politiken för den kommande tioårsperioden. Men insatser och reformer för att uppnå detta lyser med sin frånvaro.

Exempelvis berörs (det av den förra regeringen införda) FoU-avdraget för personal i forskning och utveckling som ett viktigt incitament – men inga förslag presenteras om att förstärka eller utöka avdraget.

Den nyligen framlagda Entreprenörskapsutredningen (SOU 2016:72) föreslår att taket i FoU-avdraget bör tas bort, särskilt då taket i Sverige är lågt internationellt sett. I t.ex. Nederländerna är taket 50 (!) gånger högre än i Sverige.

Samma sak gäller skatterabatten för utländska experter. Expertskattens funktion som incitament hämmas också av att bara drygt hälften av ansökningarna om att få ta in utländska specialister under de skattereglerna godkänns årligen. Även i detta har Entreprenörskapsutredningen föreslagit förbättringar. Och även här stannar regeringen i forskningspropositionen vid att lovprisa expertskattens syfte, utan att lägga fram något förslag till utökning eller förstärkning.

Skattesystemet är av stor betydelse för företags avvägningar om investeringar. FoU-investeringar är inget undantag. Sveriges höga kapital- och marginalskatter – däribland värnskatten, som fungerar som en skatt på talang – är skadliga ur även detta perspektiv. Om regeringen menar allvar med att Sverige ska, som det uttrycks i forskningspropositionen, ”fortsätta att vara ett framstående forsknings- och innovationsland”, behöver Sverige kunna locka mer privata investeringar i FoU. Idéer om hur det ska gå till lyser med sin frånvaro i regeringens proposition.

Artikeln publicerades i Ny Teknik 27 december.