Varför är det så tyst om högre utbildning?

Sverige har länge utmärkt sig som en liten kunskapsintensiv exportekonomi. Svenska företags förmåga att tillvarata kompetens och skapa ett reellt ekonomiskt värde har varit avgörande för den svenska ekonomins tillväxt. Högre utbildning har varit väsentlig för utvecklingen, vilken dessvärre har vänt. Vi har också stora samhällsutmaningar. Arbetsmarknaden förändras, många saknar egen försörjning samtidigt som det råder kompetensbrist.

Ett av fyra rekryteringsförsök bland Svenskt Näringslivs medlemmar misslyckas helt på grund av att det inte finns medarbetare med rätt kompetens att rekrytera. Så mycket som 70 procent av företagen tycker att det är svårt eller mycket svårt att rekrytera på positioner som kräver högskoleutbildning. Kompetensbristen hindrar även klimatomställningen enligt 60 procent av våra branscher, framför allt stora delar av industrin och samhällsbyggnadssektorn. Utmaningarna att hitta rätt kompetens finns i hela landet, i alla branscher och i alla typer av företag. Kompetensbrist blir ett tillväxthinder och försämrar Sveriges konkurrenskraft, innovationsförmåga och välstånd.

Näringslivets kompetensbrist ställer krav på hög kvalitet och relevans i den högre utbildningen. Så att näringslivet ska kunna klara sin kompetensförsörjning. Det finns en hel del utmaningar när det gäller kvalitet, effektivitet och relevans det högre utbildningssystemet. Matchningen på den svenska arbetsmarknaden har förbättringspotential och det högre utbildningssystemet behöver ses över.

Högre utbildning är inte bara ett underreformerat utan också ett underdiskuterat område. Det behövs reformer. På Svenskt Näringsliv driver vi på för en högskolepolicy inom ramen för vår näringspolitik och opinionsbildning men också med parterna i form av PTK och LO.

Inledningsvis utlovade utbildningsministern stora reformer. Politiken indikerade samtidigt att det är svårt med kraftfulla utredningar och att det inte finns nya resurser för reformer. Däremot att det kan bli en översyn av resurstilldelningssystemet. Inga kostnadsdrivande förslag efterfrågas. Det tolkar vi som att det finns ett reformutrymme för att göra en omfördelning i systemet – det vill säga en strukturreform.

Ingenjörssatsningen i budgetpropositionen för 2024 är en välkommen satsning men det är för lite. Eftersom det också görs parallella besparingar på högre utbildning. Dessutom har lokalkostnaderna ökat kraftigt. Att åstadkomma högre genomströmning genom mer tid till undervisning och fler laborationer tycks därför avlägset. Det behövs mycket mer.

Regeringen har aviserat kvalitetshöjande reformer inom högre utbildning. Som grund för dessa reformer vill vi ta fram precisa och utvecklade förslag om hur ett nytt resurstilldelningssystem kan främja utvecklingen inom såväl livslångt lärande, bättre anpassning av utbildning till arbetsmarknadens behov, utbildningens längd och högre kvalitet på utbildning.

I den högskolepolitiska debatten finns det någon form av samsyn om att högskolesektorn behöver reformeras och en efterfrågan på ett nytt resurstilldelningssystem även om mål, medel och intressen varierar mellan olika aktörer.

Målet för Svenskt Näringsliv är ett system för högre utbildning som bättre underlättar näringslivets kompetensförsörjning. Men en högskolepolicys inriktning och principer måste också möta olika perspektiv och behov med vad vi vill med de 450 000 personer som i varje givet ögonblick studerar på lärosätena. På det viset kan ett nytt resurstilldelningssystem inte bara möta näringslivets intressen utan också studenternas efterfrågan och den offentliga sektorns behov av att ny kompetens. Universitet och högskolor måste ha förutsättningar för att utbilda både i grundutbildning som för kompetenspåfyllnad i det livslånga lärandet.

Den nya högskolepolicyn planeras att lanseras senare i vår och det är Svenskt Näringsliv som kommer att stå för ståndpunkterna och policyförslagen. Stay tuned!