”Den gröna omställningen pågår hos tiotusentals företag varje dag”

Näringslivets gröna omställning är inte en avlägsen framtidsvision. Den pågår varje dag hos tiotusentals företag runt om i landet. Företagen tar betydande risker när de investerar i nya produkter, processer och tjänster som minskar klimatpåverkan. Steg för steg fasas det gamla ut och det nya in.

Företagen tar dessa risker för att de bedömer att det är affärsmässigt rätt. Dels möter de en ökad efterfrågan på produkter och tjänster med mindre klimatpåverkan, dels måste de anpassa sig till den politiska verkligheten.

När den fria tilldelningen av utsläppsrätter till den internationellt konkurrensutsatta industrin fasats ut inom EU blir det mycket dyrare att släppa ut koldioxid. SSAB räknar exempelvis med att deras kostnader kommer att öka med över 10 miljarder kronor per år om de väljer att inte anpassa sin produktion.

Svenska företag leder omställningen. 2020 exporterade de varor som minskade globala koldioxidutsläpp med 23 miljoner ton, jämfört med om samma varor framställts i andra länder. Den klimatnyttan motsvarar hälften av Sveriges samlade utsläpp. Ändå glöms detta ofta bort i debatten, där utmaningar i enskilda projekt i stället får stort fokus.

Men det går inte att utifrån svårigheter för enskilda projekt dra generella slutsatser om företagens investeringar i den gröna omställningen. Det stora flertalet satsningar genomförs i hög utsträckning av livskraftiga företag som sedan länge är etablerade på marknaden.

De stora innovativa industriprojekten i norra Sverige sätter samtidigt fingret på den centrala frågan om statens roll i näringslivets gröna omställning.

Svenskt Näringsliv anser att staten har en viktig roll, men det är företagen som står i centrum. Både den nuvarande och den förra regeringen har varit tydliga med sina förväntningar på företagens förmåga att leda omställningen. Det handlar inte om att skjuta ifrån sig ansvar, utan om en nödvändig insikt: det är bara företagen som har den innovation, den kraft och den räckvidd som krävs för att göra den gröna omställningen till en framgång.

Men det är avgörande att staten spelar sin roll på rätt sätt.

För att företagen ska kunna vara motorn i den gröna omställningen krävs i grunden tre saker:

För det första behöver de tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Morgondagens produktion och transporter kommer att behöva stora mängder ren och leveranssäker energi.

Svenskt Näringsliv har därför välkomnat förslaget om statens roll i finansieringen av ny kärnkraft. Att staten minskar den politiska risken så att både investeringar och vinster fördelas på ett rimligt sätt är en förutsättning för ny kärnkraft. Så långt det är möjligt bör finansieringssystemet utformas teknikneutralt och med fokus på de funktioner som det framtida elsystemet kräver.

För det andra krävs ett bättre företagsklimat. Ta bort det som hindrar investeringar, företagande och tillväxt. Minska företagens regelbörda och gör tillståndsprocesserna snabbare och mer transparenta. Det behövs en bättre fungerande infrastruktur, starkare incitament för investeringar i FoU, samt ett bättre fungerande utbildningssystem.

För det tredje kräver omställningen ett långsiktigt och hållbart pris på koldioxid. Idag investerar svenska företag tusentals miljarder i den gröna omställningen. Finansieringen sker till överväldigande del på kommersiella villkor med privata pengar. Det är investeringar där ägare och andra förväntar sig en långsiktig avkastning på det satsade kapitalet, som motiveras av framtida efterfrågan och ett allt högre pris på koldioxid.

Ett pris på koldioxid genom EUs handel med utsläppsrätter överlåter till marknaden att komma upp med innovationer och tekniklösningar som minskar utsläppen. Företagen tar således risker och investerar för att göra omställningen. Vissa satsningar bär frukt, medan andra misslyckas.

Den samhällsekonomiska vinsten av investeringar i den gröna omställningen är större än den företagsspecifika vinsten, samtidigt som det finns en brist på kapital. Tidshorisonterna är ofta långa och de politiska riskerna är höga, vilket innebär att staten behöver ha en roll. Detta kan exempelvis ske genom att staten ger kreditgarantier till samhällskritiska investeringar.

Politiken kan även behöva tänka strategiskt. Det är bra om produktionsanläggningar hamnar i Sverige, men vårt välståndsskapande främjas inte minst av att forsknings- och utvecklingsprojekt lockas hit.

Staten ska däremot inte ägna sig åt att försöka plocka vinnare. Nya innovationer och tillväxt skapas bäst genom ett kontinuerligt experimenterande där de företag som inte är konkurrenskraftiga selekteras bort och ersätts av mer produktiva företag.

Svenskt Näringsliv har drivit på för att EU-kommissionen och medlemsstaterna rullar tillbaka de uppluckrade statsstödsregler som infördes i samband med pandemin och som nu riskerar att bli permanenta. Problemet förvärras av att några få medlemsstater står för den helt dominerande delen av det sammantagna statsstödet inom EU. Omställningen kommer att bli mycket dyrare att genomföra – ekonomiskt och politiskt – om den blir en förevändning för att skydda det egna näringslivet från internationell konkurrens.

Den gröna omställningen innebär stora utmaningar, och det är naturligt att vissa projekt stöter på hinder. Att anpassa sig är då naturligt. Men den globala omställningen kommer att fortgå och såväl EU som Sverige måste orka stå stadigt och hålla linjen. Det är avgörande att vi inte tappar farten och riskerar att investeringar hamnar någon annanstans. När vi står mitt i en av vår tids största samhällsomvandlingar måste vi klara att ta vara på de strategiska förmågor som skapas och fortsätta driva utvecklingen framåt.