Historien dömer oss hårt om vi inte stärker vår beredskap nu

2024 års Rikskonferens i Sälen är avslutad. Denna gång dessutom för första gången under Jan-Olof Jackes ordförandeskap som med emfas visade att detta är högt prioriterade frågor för näringslivet. Konferensens övergripande budskap kan summeras i en mening: Tid att agera och skyndsamt stärka vår förmåga att hantera allvarliga kriser som krig. Det är inte längre möjligt att skjuta upp nödvändiga investeringar, välja att ”sova på saken” eller att skylla på att åtgärder är någon annans ansvar. Vi befinner oss i en situation som är allvarlig, till och med mycket allvarlig, och där vi unisont måste agera nu.

Det säkerhetspolitiska läget, hotet från terrorism och en utbredd systemhotande organiserad brottslighet påverkar samhället i en omfattning som de flesta aldrig upplevt och frågor kring hur vi tillser att ett robust samhällskontrakt och försvarsvilja skapas, vidmakthålls och inte eroderar är självklara att diskutera och hantera. Inre och yttre säkerhet är kommunicerande kärl och kräver ett sömlöst och enhetligt samarbete. Stuprörstänkande utgör den kanske största bromsklossen för ett robust och motståndskraftigt samhälle.

Rikskonferensen 2024 kommer troligen i stor utsträckning ihågkommas för de uttalanden som regeringsföreträdare och myndighetschefer gjorde kopplat till krigsrisken. Ansvarig minister Carl-Oskar Bohlin konstaterade med osminkad tydlighet att det kan bli krig i Sverige. Sveriges Överbefälhavare Micael Bydén underströk att det nu är slut på bekvämligheten så som vi känner den. Omvärldsutvecklingen kräver mer av oss här. Alla invånare bör nu göra sig redo för krig i Sverige.

På individnivå måste man mentalt förbereda sig, konstaterade ÖB. Motsvarande budskap gavs av ett flertal andra talare och deltagare.

Det finns dock inget anmärkningsvärt i de budskap som förmedlades. Vi lever i en osäker värld och det har vi gjort under en längre tid och riskerna har tagits upp och nämnts ett flertal gånger under de senaste åren. Det som emellertid kan upplevas som nytt vid årets konferens var tydligheten i budskapen.

Varningarna och behovet av att agera ska dock inte misstolkas som att ett krig är omedelbart förestående. Inte heller att det föreligger något ödesbestämt i detta dvs. att kriget kommer komma. Budskapen tog inte heller upp någon sannolikhetsbedömning kring risken för krig. Förhoppningen är alltså givetvis att vi aldrig kommer behöva uppleva krigets fasor och den förödelse som våra ukrainska vänner dagligen behöver utstå.

Vad vi alla dock med fullt allvar måste förstå är att tiden är inne för att göra allt vi kan för att bygga upp vår totalförsvarsfråga, skapa en robusthet i samhället och sluta vara naiva. Detta gäller samtliga aktörer i samhället och det var således med viss besvikelse man kan konstatera att för många politiska inlägg under konferensen förvånande nog var av karaktären partipolitiskt tjabbel, något vi rimligen borde kunna bortprioritera i detta allvarliga läge. Försvarsberedningens rapport som presenterades måste utgöra politikens samlade röst och utan avvikande partsinlagor. Vad är annars poängen med att ha en parlamentarisk representativitet i beredningen?

Utöver detta så hade det varit önskat om näringslivets roll och betydelse tydligare lyfts även i de olika linjetalen som kom att bli väldigt centrerade vid den offentliga sektorns möjligheter och begränsningar,

Under den sista dagen av konferensen stod det emellertid ekonomiska försvaret i fokus. Behovet av att stärka och skydda handelsflöden, näringslivets centrala och helt avgörande roll i försörjningsberedskapen betonades av både näringslivets och myndigheternas representanter. Upprätthållande av import och export, möjlighet till produktionsomställning hos företag, beredskapslagring samt alternativa distributionsvägar för varor och tjänster vid kris, höjd beredskap och ytterst krig diskuterades och lyftes fram. Erfarenheterna från Ukraina och det faktum att många företag redan upplever störningar och avbrott som en realitet i sin verksamhet tydliggjorde detta.

Vad som nu behövs, egentligen oaktat samtalen i Sälen, är handlingskraft, pragmatism och en förbättrad samarbetskultur mellan alla i totalförsvaret ingående aktörer, inte minst mellan stat och näringsliv. Utvecklingen går framåt, viljan att agera finns, viljan att bidra är tydlig, men det går inte att stå och hålla fast sig i sargen och komma med uppmuntrande tillrop. Ska vi nå resultat, och då dessutom skyndsamt, är det hög tid att ge sig ut på isen och våga. Det gör faktiskt inget om allt inte blir perfekt. Blir det fel, så får vi rätta till det efter hand. Historien kommer dock döma oss hårt om vi försitter våra möjligheter att stärka vår beredskap nu. Vid Natos industriforum under hösten 2023, konstaterade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att säkerhet, försvar och avskräckning inte är möjligt utan industrin. Nu måste vi gå från dikt till verklighet och leva upp till detta.