Guldläge får inte schabblas bort
Reformer görs bäst från en styrkeposition. I flera avseenden befinner sig Sverige i ett sådant läge. Vi borde därför utnyttja tillfället då flera viktiga åtgärder behövs på skatteområdet. Under våren har det dock sett mörkt ut med insikt och förmåga på den politiska scenen.
En ljusnande världskonjunktur tillsammans med fortsatt extremlåga räntor gör att svensk ekonomi utvecklas starkt just nu. Tillväxten är en god bit över EU-snittet och statsfinanserna är bland de starkaste i Europa. Men i den allt tuffare internationella konkurrensen tätnar ändå orosmolnen.
Problembilden bekräftas i Svenskt Näringslivs färska undersökning som visar att 31 000 tillfrågade företagare ger företagsklimatet i Sverige det sämsta sammanfattande omdömet någonsin. I medierna duggar rapporterna tätt om utflyttning av huvudkontor. Allvarliga missgrepp framför allt bland skatterna undergräver utvecklingen framöver.
Skatterna på arbete höjs för de som vill jobba mer och ta ökat ansvar. Genom upprepade försämringar av dolda beräkningsregler drabbas vanliga yrken som poliser och sjuksköterskor. Antalet personer som inte ens får behålla hälften av en inkomstökning stiger från en dryg miljon till över 1,4 miljoner under innevarande mandatperiod. Andelen heltidsarbetande med marginalskatt över 50 procent går från 29 till 36 procent. Dessutom har jobbskatteavdraget dragits in för de med högre inkomster. Detta krymper skattebaserna så mycket att statskassan i slutänden får se intäkterna minska.
Entreprenörsskatten höjs med över 3 miljarder kronor när regeringen går vidare med skärpningarna av de s.k. 3:12-reglerna. En 25 procentig höjning av skattesatsen hotar liksom svagare drivkrafter att anställa. Allvarligast är dock att tilltron skadas, vilket avhåller dem som står inför riskfyllda beslut att starta eller expandera en verksamhet.
Bankerna beläggs med nya pålagor vilket får övervältrade kostnader på företagare och konsumenter som följd. Dessutom ökar osäkerheten i villervallan av ändringar för resolutionsavgiften och nya diffusa hot om ännu ett försök till bankskatt i tio-miljardersklassen. Flygskatten försvårar för inte minst regionalt näringsliv och lär driva aktivitet bort från Sverige i gränsområden som Öresund. Skatten påstås miljöstyrande men är i realiteten bara till för att dra in pengar. Ett helt batteri av andra punktskattehöjningar har också lanserats. För bensin och diesel ökar numera bördorna varje år med en ny indexering, utan att nya riksdagsbeslut fattas. Den kommande kemikalieskatten saknar motstycke i krånglighet. Den ska betalas inom fem dagar, deklarationsblanketten är sex sidor och behörig firmatecknare ska signera.
Sammantaget har skattehöjningar på brutto 80 miljarder kr beslutats eller föreslagits under mandatperioden. Det kommer slå mot företagandet, investeringarna och jobben. Samtidigt saknas stram utgiftspolitik men det innebär faktiskt också att en stor förbättringspotential finns.
Sveriges marginalskatter, som idag är högst i världen, behöver sänkas för att underlätta jakten på talanger. Eftersom 4 av 5 jobb skapas i små företag är det angeläget att avstå försämringar av entreprenörskatterna, men också att förbättra genom att underlätta generationsskiften och medarbetares möjligheter till delägarskap. Vår konkurrenskraft kan därtill enkelt stärkas genom att avstå skadliga specialskatter på allt från banker till kemikalier.
Inom bolagsbeskattningen måste dagens rättsosäkra ränteavdragsregler bort. Anpassningar till omvärlden och EU-direktiv behöver ha konkurrenskraftiga strukturer och nivåer och ta fasta på att det svenska näringslivet allt jämnt är kapitalintensivt. Alla konkurrentländer har valt regler baserade på EBITDA och det borde vara självklart även för Sverige.
Regeringens offensiv att den 8 juni gå vidare med höjd skatt på arbete, företagande och finansiering har skruvat upp den politiska konfliktnivån. Oppositionspartierna har varit ense om målet att stoppa skadliga skattehöjningar och gårdagens besked från Finansutskottets majoritet var ett steg mot att hitta ett medel. Ansvaret vilar tungt på det politiska systemet. En allt mer bekymrad företagarkår väntar otåligt på besked.
Det är djupt bekymmersamt hur skattepolitiken utvecklats under innevarande mandatperiod. Dagens trots allt gynnsamma styrkeposition statsfinansiellt och konjunkturellt är egentligen utmärkt för att vidta kloka skatteåtgärder. Detta guldläge får inte schabblas bort. Det är hög tid att lägga om kursen och istället låta bättre företagsklimat och stärkt konkurrenskraft bli ledstjärnor för skatternas utformning.
Denna artikel har i förkortad version publicerats på DI-debatt.
SKRIVET AVJohan Fall
