Moms är inget handelshinder
Vita huset och vissa amerikanska ekonomer anser att europeisk mervärdesskatt (moms) är en exportsubvention som missgynnar amerikanska företag. De tycks mena att det därför krävs höga importtullar för att jämna ut förutsättningarna. Problemet med det resonemanget är att det helt enkelt är fel.
Men låt oss ta det från början. Vad är moms egentligen?
Moms är en konsumtionsskatt som tas ut i varje led av produktions- och distributionskedjan, men där endast den slutliga konsumenten bär den faktiska kostnaden. Företag debiterar moms på sin försäljning (utgående moms) och får dra av den moms de betalat på sina inköp (ingående moms). På så sätt vältras momsen vidare genom kedjan utan att belasta företagen. I slutänden är det bara den som konsumerar varan – och inte använder den i vidare produktion – som inte kan dra av momsen och därmed också blir den som betalar den. Moms är alltså en skatt på slutlig konsumtion.
Så vad händer när ett företag exporterar en vara? Eftersom det exporterande företaget inte konsumerar produkten tas då ingen utgående moms ut. Exempelvis är en europeisk bil som exporteras till USA därför inte belastad med moms. När den senare säljs i USA läggs den amerikanska motsvarigheten, sales tax, till där. Motsvarande gäller för amerikanska exportörer till EU. Ingen sales tax tas då ut, men när den senare säljs till europeiska konsumenter betalar de moms. Den europeiska momsen behandlar alltså import från amerikanska producenter likvärdigt med europeiska producenter.
Det centrala är att momsen inte påverkar priserna på europeiska varor eller tjänster i förhållande till amerikanska. Relativpriserna mellan inhemska och utländska producenter förblir oförändrade. Momsen är neutral i handelsmässig mening och utgör ingen form av exportsubvention.
Om detta verkar konstigt, ställ då frågan vad som hade hänt om den europeiska bilen i stället hade belastats med utgående moms vid export. I det fallet hade amerikanska konsumenter i praktiken behövt betala moms till det europeiska landet eftersom den då hade varit inbakad i priset. Utöver det hade de också behövt betala amerikansk sales tax. Det hade inneburit dubbelbeskattning av deras konsumtion. En sådan situation hade däremot påverkat relativpriserna till uppenbar nackdel för europeiska bilar på den amerikanska marknaden. Skatten hade inte varit neutral.
Så varför framhärdar då amerikanerna med detta argument? Det går förstås bara att spekulera i. Ett svar är att de måste motivera tullarna på något sätt och momsen kan då utgöra ett tillräckligt komplicerat område för att argumenten inte ska ifrågasättas.
Det verkliga skälet till tullarna är nog tyvärr betydligt enklare. USA vill skydda inhemska producenter mot internationell konkurrens, samtidigt som man vill tvinga utländska producenter att lokalisera produktion till USA för att på så sätt komma innanför tullmurarna. Till skillnad från momsen snedvrider tullar direkt konkurrensen mellan inhemska och utländska producenter. De inhemska producenterna gynnas eftersom priset på de utländska varorna blir högre. Klassisk protektionism helt enkelt.
Effekten för de länder som drabbas av tullarna kommer att bli minskad försäljning och förlorade arbetstillfällen. Effekten för amerikanska konsumenter blir högre priser och sämre produkter. Den påstådda uppsidan, inflödet av investeringar, är däremot allt annat än säker. Ryckigheten och bristen på förutsägbarhet ökar riskerna och många företag lär i stället dra öronen åt sig. Även om den amerikanska marknaden är viktig, är det vanskligt att fatta investeringsbeslut utifrån hur USA:s handelspolitik just för dagen gestaltar sig. Särskilt eftersom ett nytt presidentval väntar om knappt fyra år.
SKRIVET AVFredrik Carlgren
