Drömmen om att driva hotell

Det finns många som drömmer om att driva ett eget hotell, de tänker på hur härligt det skulle vara att ha ett hotell i något paradis. Ja, för mig är det en dröm som har gått i uppfyllelse även om Linköping kanske inte klassas som en paradisö. Jag vill däremot förtydliga för alla drömmare – att driva hotell är inte bara ett jobb, hotell är en livsstil. Vi är vakna när andra sover och verkar i vårt egna lilla samhälle med influenser utifrån. Gillar man det, ja, då är det verkligen en dröm.

Hårdvaran i det vi erbjuder är viktigt men sanningen är att hotell handlar om människor och relationer som skapar upplevelser. Du har medarbetare och du har gäster. Alla ska vara nöjda. Om medarbetarna inte är nöjda kommer inte gästerna vara det heller. Vi som är i branschen kan inte ha en dålig dag för då märker kunderna det direkt. Vi måste leverera service hela tiden, och som chef måste man skapa förutsättningar för det. Nyckeln till bra service är att ha rätt medarbetare på rätt plats.

Det jag har lärt mig under åren är att oavsett var man har jobbat som hotelldirektör måste man engagera sig i näringslivsfrågor. Om det inte går bra för orten man är verksam i och det inte finns förutsättningar, då kan vi inte öka vår försäljning och får svårt att driva hotell. Därför måste vi medverka och samarbeta kring de frågorna. Mitt fokus är näringslivet i allmänhet och besöksnäringen i synnerhet.

När man jämför med många andra orter har kommunen skött sig bra här i Linköping, de har satsat på företag, idrott och föreningar. De satsningarna märker vi av i vår bransch. I Linköping är näringslivsklimatet bra. Det kommer både affärskunder och event som drar många människor. När man har kongress är det som ”the cream of the cake.”

Däremot skulle vi i Linköping ännu mer behöva utveckla staden till en kongress- och konferensstad. I dag kan vi inte ta emot de största konferenserna, och det är synd. Skulle vi det skulle det vara ett stort lyft för hela staden.

Att driva hotell i tron om att det ska gå med åttatimmarsdagar är nog en utopi eftersom det är en dygnetruntverksamhet. Ibland kanske jag går hem klockan fem och lagar mat åt mina barn, men ofta sitter jag sedan och jobbar till sent på kvällen. Gästerna finns ju hos oss 24 timmar om dygnet och då gäller det att allt fungerar, oavsett tidpunkt. Sedan behöver ju det inte alltid vara jag som är på plats, men det måste funka.

Vi är en instegsbransch för många unga, och branschen har också blivit mottaglig för utrikesfödda. Men om man är 20 år är det inte jättestor skillnad i lön jämfört med om man är 40 och har lång erfarenhet, vilket känns orättvist ibland. Vi kan inte ge olika löner. Så de ungdomar som inte kan konkurrera med de som har lång erfarenhet kommer slås ut. Vi lägger mycket tid och energi på upplärning för ungdomar, för det är viktigt för oss att attrahera ny arbetskraft.

Ofta är det svårt att hitta rätt personal. Det är ofta brist på kockar och välutbildad serveringspersonal. ”Old school”-serveringskonsten med den yrkeskunskap det innebär existerar knappast längre. Vi har många servitörer som har en yrkesstolthet, men det finns ingen långsiktighet. Det är viktigt att skolan ta ett ansvar och guidar elever redan vid gymnasievalet att prata om arbetsmarknadsfrågor. Då vet jag att besöksnäringen kan erbjuda mycket mer.

De senaste åren har jag upptäckt att det har blivit mycket besök på restauranger i Linköping, speciellt under lunchtid. Efter att folk fick skattesänkningar såg vi en utvecklig i staden, folk hade lite mer pengar över. Alla tänker inte på det men när man får mer pengar i plånboken så går man och äter lunch ute istället för att ta matlåda. Det är ett tecken på att de som jobbar mår bra. Och vår bransch är väldigt glad för det.

Jag började ju jobba på ett hotell en gång i tiden och i dag är jag här. Många tycker att hotellbranschen är mycket glitter och glamour. Kanske lite, men den är också jordnära. Och för många är det sena nätter och konstant uppkoppling.

Vi är den nya branschen där många ungdomar och invandrare får första kontakten med arbetslivet. Jag hoppas att politikerna på kommun, region och riks nivå förstår den stora betydelsen i det, det är min önskan för 2015 som kommer att bli riktigt spännande år.

Roshan Malalatunga
Hotelldirektör för Scandic i Linköping, Scandic Linköping City, Scandic Frimurarehotellet och Scandic Linköping Väst