I år är EU-flaggan uppe

Inför förra årets Europadag skrev jag en text om hur jag, som nybliven villaägare, funderade på att köpa in en EU-flagga att hänga upp på fasaden den 9 maj. Inte nödvändigtvis för att min entusiasm inför den stora byråkratin i Bryssel är översvallande (det är den inte för byråkratin i Stockholm heller), utan för alla de möjligheter som öppnats upp av medlemskapet, och som de flesta av oss tar för givna.

Det handlar om tiotusentals jobb, bara här i Skåne, som är beroende av en fri handel med resten av EU. Det handlar om att minska hinder, inte minst för alla våra gränspendlare till Danmark som hittat sin försörjning där. Det handlar om gemensamma miljöregler som gör att de företag i Sverige som vill satsa på klimatvänligare teknik också vågar göra det. Och så vidare.

Förra året kunde jag tyvärr blicka bakåt mot ett antal pandemiår som inte varit goda för EU. Nya hinder mellan länderna hade rests, gränser hade stängts. Skyddsutrustning som skulle från ett EU-land till ett annat låg och samlade damm i lager för att restriktioner införts för export. Det öppna Europa som EU var tänkt att skapa hade stängts något.

I år har vi i stället lärt oss om nyttan av ett europeiskt samarbete, för vår egen säkerhet. Rysslands invasion av Ukraina har vänt upp och ner på mycket av det vi har tagit för givet. Men en sak är tydlig. Ett enat och gemensamt EU har helt andra möjligheter att stå upp för våra värderingar än ett splittrat.

EU är inte perfekt, lika lite som Sverige är perfekt. Men i år har jag i alla fall inskaffat en EU-flagga som kan pryda fasaden på Europadagen. En liten markering för att en dag om året visa uppskattning för allt det som medlemskapet ger oss. Så kan vi resten av året träta om allt vi skulle vilja göra annorlunda.