Vinstdebatten fick henne att sälja livsverket

Efter att ha jobbat inom den kommunala förskolan i flera år valde Solveig Sunnebo att starta förskoleföretaget Helianthus 2002. Idén var att barn som sällan kom utanför sitt bostadsområde skulle kunna få se andra delar av staden och hela tiden vara på upptäcktsfärd.

– Affärsidén var att vi skulle driva fasta och mobila förskolor med kvalitativ pedagogisk verksamhet. Jag har alltid drivits av viljan att utmana barnens upplevelser genom att expandera deras pedagogiska rum och verklighet utanför förskolans område, säger hon.

I dag har hennes unika idé om en förskoleverksamhet i bussar anammats av flera kommuner.

– Det gör mig otroligt stolt. Men idén hade aldrig kunnat uppstå i en kommun. Där finns inget utrymme för innovation. Det är ju därför vi företag behövs. För att vi vågar, säger hon och fortsätter:

– Att vår verksamhet har betytt otroligt mycket för barn, föräldrar och medarbetare ska man komma ihåg. Det betyder ingenting för Reepaluu. I en drömvärld hade både kommunala och privata aktörer kunnat konkurrera och utvecklas tillsammans, säger hon.

Under åren har Solveig Sunnebo fått flera bud på verksamheten, men alltid tackat nej. När hon under hösten insåg att vinster i välfärden skulle bli en valfråga igen, tackade hon ja. Köparen blev det norska företaget Läringsverkstedet som under året köpt upp flera förskolebolag i landet.

– Det är klart att det känns jättetungt. Jag har ansetts vara en belastning för välfärden och att jag har gjort något ont. Det här har tagit bort glädjen att försöka bidra till den här välfärden som vi alla egentligen behöver. Att hela tiden behöva försvara mina medarbetare, föräldrarna och i slutändan även barnen.

När frågan om vinster i välfärden blossade upp för några år sedan var Solveig lugn. Hon trodde då att allmänheten ganska snabbt skulle inse att frågan är så feltolkad att det skulle räcka med att hon och andra välfärdsföretagare beskrev sin verksamhet. Enligt henne har det aldrig handlat om att driva företag eller ta ut vinster – hennes mål har hela tiden varit att bidra till den gemensamma välfärden.

– Jag har varit med i så många debatter och jag har försökt vara en röst för välfärden. Men nu orkar jag inte längre. Hur mycket energi ska jag behöva lägga på att få folk att inse att jag bara vill väl?

Länge var tanken att låta sin dotter ta över verksamheten.

– Nu skulle jag aldrig drömma om att låta henne ta över verksamheten. Den här frågan har gått för långt nu när våra motståndare kan smutskasta oss utan att ha några belägg för det. Och vi kan inte ens försvara oss längre. Vi orkar inte.

Efter att hon gått ut offentligt om att hon nu har valt att sälja verksamheten har hon mött många som är redo att göra samma sak.

– Många upplever att måttet är rågat. De stora aktörerna orkar stanna kvar. Men de små kommer antagligen att försvinna. Debatten har skrämt bort så många människor, och framförallt kvinnor, från att vara med och arbeta för den bästa tänkbara välfärden. Det är skadligt för hela samhället.