Utbildning räcker inte mot arbetslöshet

För många är vägen till arbetsmarknaden är stängd. Den som saknar kunskaperna som krävs för att få jobb fastnar i limbo och hänvisas till att leva på andra – föräldrar eller bidrag. Vad är bäst för någon i den situationen? Att få chansen att lära sig ett jobb på en arbetsplats eller att sitta hemma?

Den som har gått i skolan i tio år och sedan tappat motivation och mål kommer inte att hjälpas av ännu mer tid i skolbänken. En tredjedel av varje årskull som lämnar skolan har inte en fullständig gymnasieutbildning. Hur ska de komma in på arbetsmarknaden när de flesta arbetsgivare ställer krav på gymnasieexamen?

Många av de 710 000 asyl- och anhöriginvandrare som har kommit till Sverige de senaste tio åren saknar kunskaperna som krävs för jobb på den svenska arbetsmarknaden. Det är en av förklaringarna till att arbetslösheten enligt Statistiska Centralbyrån är 4,6 gånger högre bland utrikes födda i åldern 16 - 64 år än bland inrikes födda.

Om inte dörren till arbetsmarknaden öppnas för de som står längst ifrån den blir utanförskapet beständigt. Ju längre perioden utanför blir desto svårare blir det att ta sig in. Corona-pandemin kommer kraftigt att öka antalet arbetssökande med färska erfarenheter från arbetsmarknaden, och den gruppen står betydligt starkare i konkurrensen om jobben. Då blir det trångt i dörren.

Arbetsmarknadens parter har förhandlat i frågan och träffade 2017 en överenskommelse om etableringsjobb. Enligt den skulle en anställd på etableringsjobb ha kollektivavtalens ingångslöner och drygt hälften av arbetsgivarens kostnader skulle staten stå för. Ett sätt att subventionera utan krångligt regelverk för arbetsgivaren. Men regeringen har inte levererat och inget nytt händer i frågan.

Oförmågan att leverera lösningar som skapar arbeten får ett socialt och ekonomiskt pris i form av utanförskap och ökat skattetryck på stat och kommuner. Det blir en svarte-petter-situation där alla passar och tiden går.

För företag är det nödvändigt att en medarbetare bär sina egna kostnader. För att anställa den som behöver lära sig jobbet på jobbet behövs nya roller på arbetsplatserna med ingångslöner som är anpassade. På så sätt möter arbetsmarknaden de ökade variationerna i kunskapsnivån hos befolkningen som den ser ut idag. Som exempel skulle en byggföretagare med kollektivavtal som vill avlasta de yrkesanställda genom att anställa hantlangare till lägre löner kunna göra det. Vi skulle se fler på arbetsplatserna med assisterande funktioner i många branscher.

Visst är det viktigt att alla ska kunna leva på sin lön om de jobbar heltid. Men för den som saknar tillräckliga kvalifikationer är det mer en fråga om att få foten in genom dörren under en begränsad tid där löneinkomst kompletteras med försörjningsstöd. Det ger möjlighet att på sikt bli självförsörjande vilket är ett betydligt bättre alternativ är bestående bidragsberoende.

Det krävs en ny diskussion om ingångslöner och nya former för att organisera arbete. Fler måste få chansen lära sig hur arbetsmarknaden fungerar på jobbet istället för tvingas tillbaka till skolbänken.