Riksrevisionen konstaterar i en granskning att myndigheternas arbete mot arbetskraftsexploatering behöver stärkas. Revisionen pekar på att regeringen inte har gett myndigheterna mandat och tydliga uppdrag för att motverka problemet. Myndigheten varnar för att följdverkningar kan leda till att företag som erbjuder goda arbetsvillkor slås ut.
De viktigaste slutsatserna från Riksrevisionens granskning är att insatser mot arbetskraftsexploatering måste baseras på god kunskap om vilka som drabbas och vilka åtgärder som skulle vara effektiva.
Riksrevisionen beskriver att brottslighet på arbetsmarknaden kan drabba många olika grupper av utlänningar, såsom EU-medborgare, arbetskraftsinvandrare, asylsökande, anhöriginvandrare, andra tredjelandsmedborgare och illegal arbetskraft. Detta är en mycket viktig utgångspunkt eftersom det är tyvärr alltför vanligt när utländsk arbetskraft diskuteras att det sker en sammanslagning av alla utlänningar som vistas och arbetar i Sverige.
Att hålla isär vilka grupper som avses för att på så sätt kunna identifiera vilka som är mest utsatta för att exploateras är helt avgörande. Exempelvis omfattas den reguljära arbetskraftsinvandringen av krav på anställningsvillkor och myndigheterna ska kontrollera anställningsförhållanden. Regelverket för den reguljära arbetskraftsinvandringen innehåller därutöver omfattande sanktioner och straff mot arbetsgivare som kringgår regelverket.
Andra grupper av utlänningar exempelvis EU-medborgare eller personer som befinner sig i landet illegalt och arbetar omfattas inte av något liknande skyddsnät. Det är sannolikt i dessa grupper där behovet av ett bättre system mot arbetskraftsexploatering skulle göra större nytta.
Steg ett för att komma tillrätta med problematiken är att myndigheterna skapar en överblick av vilka som drabbas av arbetskraftsexploatering.
Steg ett för att komma tillrätta med problematiken är att myndigheterna skapar en överblick av vilka som drabbas av arbetskraftsexploatering. Bara med en sådan kunskapsgrund kan det vidtas relevanta åtgärder.
Men, att slentrianmässigt ropa efter ”begränsad arbetskraftsinvandring” eller ”strängare regler för arbetskraftsinvandring” är alltså i detta sammanhang helt irrelevant. För den reguljära arbetskraftsinvandringen finns ett regelverk på plats redan. Det kan förstärkas i vissa avseenden men det vore mer relevant med ytterligare kontroller och stärkt brottsbekämpning.
Arbetskraftsexploateringen, som alltså kan drabba många andra grupper än de arbetskraftsinvandrare som har arbetstillstånd, måste alltså bekämpas med mer relevanta, träffsäkra och verkningsfulla insatser.
Breddad rekryteringArbetskraftsinvandring