Facken har för stor makt över skyddsombud

Medlemsföretag sätter arbetsmiljön högt upp på agendan. Det är en viktig faktor för att stärka konkurrenskraften. Tack vare engagerade medarbetare, skyddsombud och arbetsgivare fungerar den lokala samverkan bra på många arbetsplatser.

Utgångspunkten är att en medarbetare som är kompetent, visar intresse för arbetsmiljöfrågor och har kollegornas förtroende är lämplig att vara skyddsombud, menar arbetsgivarsidan.

Idag försvåras den processen genom en nära koppling mellan skyddsombud och fackförbund. En nyligen avslutad statlig utredning förstärker bilden genom att föreslå att regionala skyddsombud, som är fackligt anställda, får rätt att besöka arbetsplatser utan fackliga medlemmar, men som har kollektivavtal. Dagens regelverk tillåter regionala skyddsombud att endast besöka företag där de har egna fackliga medlemmar.

Det gynnar inte arbetsmiljön att göra den till en facklig angelägenhet, som utestänger medarbetare utan fackligt engagemang, skriver Svenskt Näringsliv i en ny rapport och motsätter sig utredningens förslag.

Fackligt inflytande över arbetsmiljöfrågor är inget nytt. Redan på 30-talet krävde LO att skyddsombud var kopplade till fackliga organisationer. Under åren har de flyttat fram sina positioner tack vare förmånlig lagstiftning på området. 1974 får facket förtur att välja skyddsombud, 1990 får man ensam rätt att utse regionala skyddsombud. 2010 är det dags igen, då skyddsombud får möjlighet att företräda även inhyrd och utomstående arbetskraft.

I rapporten pekar arbetsgivarna på en rad problem med gällande ordning: missförstånd uppstår när det inte framgår vilken roll ett regionalt skyddsombud har vid ett företagsbesök. Handlar det om arbetsmiljöarbete, facklig verksamhet, medlemsvärvning eller en blandning av både och. I vissa fall upplevs besöket som ett intrång i det lokala arbetsmiljöarbetet, i andra går det regionala skyddsombudet utanför sina befogenheter och utför vad som kan kallas facklig myndighetsutövning.

Dessutom pumpar staten in 110 miljoner kronor till de fackliga organisationerna för att finansiera arbetet med regionala arbetsskyddsombud.

Att ett utökat mandat för de regionala skyddsombuden åter är på tapeten, är fel väg att gå, enligt rapporten från Svenskt Näringsliv.

Ett modernt arbetsliv, med övervägande små- och medelstora tjänsteföretag med global verksamhet, låg organisationsgrad, anställda som jobbar i nätverk och har flera yrkesroller, kräver ny lagstiftning.

Lösningen kan vara ett system med oberoende rådgivare som hjälper företag med arbetsmiljöarbetet. Finansieringen sker delvis genom att omfördela dagens statliga bidrag från den fackliga sfären till oberoende rådgivare. På så sätt minskar antalet konfliktsituationer, anser Svenskt Näringsliv.

Ett moderniserat regelverk på arbetsmiljöområdet var även temat vid ett seminarium på tisdagen. Konferenslokalen på Slottsbacken var fullsatt när moderator Robert Thorburn hälsade välkommen.

Den sex personer starka debattpanelen var ense om vikten av ett bra arbetsmiljöarbete ute på landets arbetsplatser.

När det var dags att recensera Svenskt Näringslivs rapport blev stämningsläget ett annat. Unionens utredare Daniel Gullstrand var både ledsen och förvånad över den hätska kritiken.

– Jag upplever att det finns en samsyn kring arbetsmiljöarbetet. Men rapporten handlar snarare om partsförhållanden än om arbetsmiljö, sade han.

Malin Wreder, avdelningschef på LO, stod skuldra vid skuldra med Daniel Gullstrand i hans bedömning. Hon talade om en fluffig rapport, med ett tendentiöst innehåll som landar i olyckliga slutsatser.

– Svenskt Näringsliv målar upp en bild, som mer påminner om förhållanden på 1930 än en vision för framtidens arbetsmiljö. Fackliga organisationer driver på för förbättringar. Bland annat har farliga ämnen minskat på arbetsplatser liksom antalet olyckor med dödlig utgång. Nuvarande lagstiftning fungerar, sade hon.

Carina Lindfeldt, avdelningschef på Svenskt Näringsliv, kände inte igen beskrivningen. Hon konstaterade att många företag upplever problem och hinder kring arbetsmiljöarbetet. Hon klargjorde att parterna i vissa hänseenden har olika uppfattning, även om den långsiktiga målbilden är densamma.

Även riksdagsledamot Magnus Manhammar, S, var bekymrad. Han rubricerade rapporten som ett oansvarigt förslag.

– Den svenska partsmodellen är framgångsrik. Vi är världsledande på arbetsmiljöområdet, konstaterade han.

Känslosvallen fick Annika Qarlsson, C, att känna sig som i skärselden. I nästa andetag noterade hon att det finns ett gemensamt engagemang och intresse för arbetsmiljöarbetet hos parterna som det gäller att ta fasta på.

– Ett nytt arbetsliv kräver ett nytt arbetsmiljöarbete, sade hon.

Även it- telekomföretagens förhandlingschef Johan Mann påminde vid flera tillfällen, att debatten måste ta avstamp i det faktum att arbetslivet är i förändring.

– Gällande lagstiftning är inte relevant. Det fackliga engagemanget bland våra medlemsföretag är lågt, många saknar ett lokalt fackligt skyddsombud, summerade han.