Nya bankregler riskerar att hämma företagsfinansieringen

Kommissionens förslag, som är en följd av en överenskommelse inom Basel-kommittén, innebär att man inför ett så kallat riskviktsgolv. Det sätter en miniminivå på mängden kapital en bank måste hålla som är oberoende av bankernas egna riskbedömningar av sina kunder. Om banken binds av golvet,
begränsas i praktiken bankernas möjlighet att hålla lägre mängder kapital för lån till företagskunder som bedöms ha en lägre finansiell risk. Det har i sin tur inverkan på kundens räntekostnader, eftersom lånen blir dyrare om bankerna måste hålla mer kapital.

Denna förändring drabbar utlåning till svenska företag särskilt hårt, eftersom svenska företagslån uppvisat låga historiska förluster. Därmed har flera banker också behövt hålla lite kapital relativt det golv som nu införs. På grund av detta skulle införandet av riskviktsgolvet innebära att bankernas kapitaltäckningskrav skulle stiga avsevärt för lån till svenska företag. Företagskunderna som idag bedöms ha lägst risk kommer att få kraftigast höjning. Med andra ord försämras villkoren mest för välskötta och stabila företag. Förslaget bortser från möjligheten att de låga riskvikterna på svensk företagsutlåning kan vara motiverade av den faktiska underliggande risken.

Det är i sig inte fel att man sätter gränser för vilka riskbedömningar bankerna får göra. Det kan tvärtom vara positivt om det innebär ett ökat förtroende för bankerna och det finansiella systemet. Om bankerna konsekvent håller för lite kapital för att täcka framtida förluster blir det dessutom problem längre fram. Den stora utmaningen ligger i att sätta nivån på golvet på ett sätt som passar alla 28 medlemsländer och lever upp till de internationella överenskommelserna inom Basel-kommittén.

Otillräckliga lösningar

Kommissionen är medveten om problemet, men de lösningar som föreslås är otillräckliga. Övergångsreglerna, där riskviktsgolvet gradvis införs över en längre period, kommer att begränsa effekterna av regelverket, men det går inte att lösa strukturella problem med temporära åtgärder. Ytterligare en idé från kommissionen är att försöka öka tillgängligheten på externa kreditbetyg som företag kan använda sig av för att få bättre villkor från banken enligt det nya regelverket. Anledningen till detta är att bankerna tillåts hålla lägre kapital för utlåning till företag med hög kreditvärdighet enligt ett externt kreditbetyg.

Externa kreditbetyg är dock någonting som idag främst används av stora företag som söker finansiering direkt från kapitalmarknaden, och den överväldigande majoriteten av alla företag saknar dessa. Även om någon enklare och billigare version av dessa skulle lanseras, så skulle företagskunderna behöva köpa in ett externt kreditbetyg enbart för att ge banken möjlighet att beakta deras faktiska kreditvärdighet. Erfarenheten från den förra finanskrisen visar också faran med att dela upp kreditbedömningen mellan banken och ett externt kreditinstitut. Det är svårt att se vilka fördelar detta skulle innebära relativt dagens situation.

Svenskt Näringsliv har tidigare givit sitt stöd till de reformer som syftat till att stärka motståndskraften i banksystemet efter den förra krisen, eftersom finansiella kriser är oerhört kostsamma för samhället. Finansiella regelverk är viktiga för att öka motståndskraften i banksystemet och mildra effekterna av finansiella kriser. Dessvärre har det senaste förslaget brister som måste åtgärdas. Kommissionen måste hitta en permanent, långsiktigt hållbar lösning som bevarar riskkänsligheten i kapitaltäckningsregelverket utan att i onödan belasta näringslivet med ytterligare kostnader.