Ökade forskningsanslag kräver diskussion kring effektivitet

Forskningspolitikens tendens att hemfalla till plakatpolitik kan vara tröttsam.

Om det är något vi behöver mer av så är det en seriös diskussion kring hur vi på ett klokt sätt kan balansera exempelvis fri forskning med det akuta behov av samhällsutvecklande forskning som vi står inför här och nu.

Jag upplever att Sverige sticker ut i detta avseende. I våra nordiska grannländer finns en mer pragmatisk hållning. Målkonflikter hanteras med ambitionen att skapa största möjliga samhällsnytta - på kort och lång sikt.
Med kraftigt ökade anslag till forskning finns det nu ett behov av en seriös och balanserad diskussion kring hela forskningssektorns effektivitet.

Fokus på direkta anslag

Det har exempelvis blivit så svårt att rekrytera högutbildad arbetskraft och forskare att det påverkar hela näringslivets möjligheter att växa. Företagen förlorar affärer och Sverige som nation förlorar viktiga investeringar och välstånd.

Fokus behöver bland annat sättas på lärosätenas direkta anslag för forskning där fördelningen idag till största del sker på historiska grunder.
Att fördela en del av anslaget efter prestation skulle ge viktiga drivkrafter för profilering, relevans och excellens. Det skulle belöna ambitiösa högskolor och universitet samt skapa en viktig dynamik i forskningssystemet.

Regeringen bör därför i den kommande forskningspropositionen införa ett nytt prestationsbaserat resurstilldelningssystem.

Underreformerat område

Eftersom de direkta anslagen fördelas på lärosätesnivå kompletterar de dessutom anslagen från de externa forskningsfinansiärerna som ofta fördelas på forskarnivå.

Svensk forskning har länge varit underreformerad. Förväntningarna från näringslivet på regeringen är därför höga och vi ser fram emot att del av höstens kommande forskningsproposition.