Den cirkulära omställningen kräver öppna gränser – även för avfall

Internationell handel och möjligheten att transportera resurser och varor över gränser är grunden till mycket av vårt välstånd och även en förutsättning för att vi ska lyckas med den gröna omställningen överhuvudtaget. När det gäller utvecklingen av en cirkulär ekonomi så är betydelsen av en internationell marknad än viktigare. Material och produkter har i många fall globala värdekedjor, där saker tillverkas i ett eller flera länder, används i ett eller flera andra, repareras eller återtillverkas i ett annat och blir avfall och återvinns i ytterligare ett.

Tack vare EU:s inre marknad och en rad andra internationella handelsavtal och globala överenskommelser har vi goda förutsättningar att arbeta mot en mer kostnadseffektiv och gränsöverskridande cirkulering av olika material och produkter. Med ett väsentligt undantag – avfall.

I dagsläget hindras företag som vill transportera avfallsklassificerat material över landsgränser av betungande lagstiftning i behov av modernisering. Regelverken det rör sig om, Baselkonventionen från 1992 som ratificerats av cirka 190 länder samt en uppsättning OECD-regler, har obestridligen ett viktigt grundsyfte, nämligen att förebygga dumpningen av avfall i tredje land. Skapandet av enorma sopberg i världens utvecklingsekonomier är antitesen till en cirkulär ekonomi. Därför är flertalet transportrestriktioner välmotiverade.

Samtidigt behöver vi hålla i åtanke att avfall utgör en nyckelresurs i omställningen från en linjär ekonomi. För att kunna uppnå verkligt storskaliga materialflöden och cirkulära lösningar behöver vi kunna flytta avfall från den plats där det omhändertas till dit där det kan återvinnas eller behandlas för sekundär utvinning. Detta måste förstås vägas mot lokaliseringsprincipen samt klimatbelastningen som långväga transporter, inte minst på väg, kan utgöra. Därför är det viktigt att även transportsektorn ges rätt förutsättningar att ställa om.

Frågan ovan är särskilt relevant när det gäller mer komplexa avfallsströmmar som också kan innehålla kritiska råmaterial, den grupp av ämnen som det just nu pågår en global jakt på. Att utvinna dessa ur avfall är ofta tekniskt komplicerat och hittills har bara en handfull länder börjat investera i den typen av anläggningar. På kort sikt bör komparativa fördelar utnyttjas. Länder med kapacitet för högteknologisk återvinning måste kunna importera själva insatsvaran – avfall – för att skapa lönsamhet, konkurrenskraft och nå storskalighet. Länder med kapacitet för högteknologisk återvinning måste kunna importera själva insatsvaran – avfall – för att skapa lönsamhet, konkurrenskraft och nå storskalighet.

Detta är temat i ett nytt papper, Circular flows for research and innovation, som Svenskt Näringsliv har tagit fram tillsammans med den internationella handelskammaren ICC i Paris. I detta lyfter vi problematiken att den internationella avfallsregleringen hindrar en cirkulär omställning redan på innovationsstadiet. Det finns en liten ventil i regelverken som tillåter transporter av avfall i forskningssyfte men då med en begräsning på 25 kilo. Denna gräns kan fungera för mindre laboratorietester men skapar stora hinder när storskaliga tester som ger mätbara resultat ska göras. För att främja innovationsprojekt behöver det bli betydligt enklare att nyttja testanläggningar i olika länder och därtill rör det sig ofta om flera ton avfall snarare än kilo.

Den cirkulära omställningen bygger i hög grad på teknikutveckling som i sin tur bygger på forskning och innovation. Därför är det helt avgörande att det internationella samfundet skapar så goda förutsättningar som möjligt för att företag ska våga och vilja investera i den infrastruktur som på sikt gör storskaliga cirkulära lösningar möjliga och attraktiva. Att få till stånd en översyn och förändring av berörda regelverk kommer ta tid och det nya pappret utgör en första inlaga i en debatt som blir allt mer angelägen för varje år.

Vad kan göras på kortare sikt då? För det första behövs en fördjupad dialog mellan lagstiftaren och näringslivet där företagen får en chans att visa vad som är möjligt med hjälp av ny teknik vilket också bidrar till ökad förutsägbarhet och tillit. För det andra behöver vi lagstifta om att kvalitet ska föregå ursprung som styrande princip när det kommer till användningen – inklusive transporter och handel – av material och även av sådant som idag definieras som avfall. För det tredje behöver vi främja användningen av strategiska materialbanker så att vi kan lagra resurser på ett säkert sätt i väntan på att tekniken eller lönsamheten blir större. Och för det fjärde behöver vi fortsätta undanröja marknadshinder och skapa fler incitament för en cirkulär innovationskraft.