Mager utdelning på innovationer

I Almedalen 2019 fanns 508 öppna evenemang att välja på för den som var intresserad av innovation. Den som var intresserad av immaterialrätt hade betydligt färre. En sökning i den digitala kalendern gav 9 träffar på patent (varav 3 var samma utställning som presenterades flera gånger) och två träffar på upphovsrätt.

Varför är denna diskrepans dramatisk?

Därför att det är via immaterialrättigheterna som investeringar i innovationer tas tillvara, vare sig vi gör det via licenser kring öppen innovation eller genom att bygga stabila patentportföljer.

Immaterialrättsintensiva företag numera står för 45 procent av BNP inom EU. Dessa företag står för 29,4 procent av arbetsmarknaden. Per anställd generar dessa företag alltså mer värde än andra delar av samhällsekonomin, vilket också resulterar i att de anställda ofta har högre löner i just dessa företag.

Från det här perspektivet borde frågan om villkoren kring de kunskapsbaserade tillgångarna stå högt upp på den politiska agendan. Har rättsreglerna den tydlighet och förutsebarhet som krävs? Hur väl är reglerna anpassade till en ny teknisk verklighet? Hur hanteras rättigheterna inom ramen för offentlig upphandling? Inom ramen för handelspolitik? Se där exempel på helt rimliga frågor utifrån perspektivet att företagens villkor påverkar hela samhällsekonomin.

Hur ser det ut i praktiken? I praktiken går det att bli ingenjör i Sverige utan att lära dig något om patent. Du kan bli journalist och webbdesigner utan att lära dig något om upphovsrätt. Upphandlande enheter förstår sällan innebörden av de villkor de ställer upp kring förvärv av rättigheter vilket kan få stora konsekvenser. Forskningssamverkan försvåras av segdragna, och ibland helt havererade, avtalsförhandlingar om vem som ska få göra vad med resultaten.

I praktiken innebär det att vi i Sverige inte får nödvändig utväxling på de innovationer vi gör. Vi får helt enkelt inte utväxling på den kunskap vi har. Många andra länder, inte minst i Asien, arbetar med nationella immaterialrättsstrategier. Deras perspektiv är just utväxlingen.

Sverige behöver en tydlig immaterialrättsstrategi, som verkligen ser till hur företagens verklighet påverkas. I brist på detta kommer utredning efter utredning, såsom senast SOU 2019:21 om investeringsfrämjande, utan att immaterialrättsaspekterna tas med. Alls.

För att tydliggöra vikten av politiska initiativ inom det immaterialrättsliga området har Svenskt Näringsliv har gjort en genomlysning av de utmaningar som finns på området och tagit fram en tydlig lista på konkreta åtgärder som behöver vidtas. Vi kommer att lansera dessa åtgärder i en seminarieserie. Första seminariet äger rum 15 oktober.