Kritiken mot pensionskaoset: ”Det är helt ovärdigt”

Kompromissförslaget om pensionerna från S, C, V och MP innebär höjd garantipension med 1 000 kronor från och med augusti 2022, höjt bostadstillägg samt att det utanför Pensionsgruppens mandat ska remitteras ett förslag om ett förstärkt jobbskatteavdrag för äldre som jobbar.

Men förslaget stoppades i finansutskottet i sista stund av högeroppositionen och nu ska frågan i stället avgöras i sommar i samband med röstningen om regeringens extra ändringsbudget.

Staffan Ström, pensionsekonom på Alecta, ger hela den politiska processen som varit den senaste tiden kring pensionerna underkänt.

– Det är helt ovärdigt att hantera pensionsfrågor på det här sättet. Det handlar ju om hur människor ska försörja sig under 20–30 år av sitt liv.

Det handlar också om spelregler på arbetsmarknaden och om kostnader för att ha anställda, påpekar han.

– Att det här förhandlas fram med timmar kvar till deadline för en budget, att det görs under närmast utpressning från två partier som inte är med i Pensionsgruppen, och att det dessutom görs i den febrigaste perioden i en valrörelse – det är alldeles för slarvigt. Så kan inte pensionsfrågor hanteras.

Han får signaler om att många av riksdagens ledamöter själva tycker att de förslag som har kommit inte är tillräckligt genomtänkta och bearbetade, men att de är tvungna att hänga på för att inte komma efter i valrörelsen.

– Det är inte ett sunt sätt att bedriva politik på. När vi pratar pensioner annars har vi ett perspektiv på 40–50–60 år, men här är plötsligt frågan om det ska hinnas med före dagens presskonferens. I stället för att tänka att villkoren för pensioner ska hålla i decennier resoneras det om timmar och dagar – det är inte ok.

Kostnaden lämnas över till barn och barnbarn

Även Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, är kritisk mot bristerna i att tänka långsiktigt.

– Att införa moment där allt större del av ålderspensionerna inte ska finansieras av individens eget arbete historiskt, utan istället av skatteintäkter från del av befolkningen som är i arbete idag och i framtiden betyder att kostnaden för generösa utfästelser lämnas över till barn och barnbarn.

Jacob Lundberg, chefsekonom på Timbro, är kritisk mot att Centerpartiet stödjer regeringens kompromissförslag kring pensionerna. Han menar att förslaget fortfarande andas valfläsk och går emot jobblinjen. Det blir mindre lönsamt att arbeta helt enkelt, konstaterar han.

– Kompromissen ligger väldigt nära Vänsterpartiets ursprungliga förslag och det minskar respektavståndet mellan de som har jobbat hela livet och de som inte har gjort det. Så det är problematiskt. Det är synd att C ansluter sig till den här linjen och deltar i överbudspolitiken, säger han.

Slår mot drivkraften att jobba

Jacob Lundberg menar att det enda som kan ses som positivt i det nya förslaget är att det innehåller ett jobbskatteavdrag för äldre som jobbar. Det finns forskning som visar att det kan vara effektivt för att öka sysselsättningen bland äldre, förklarar han. Men samtidigt konstaterar han att förslaget har stressats igenom och att han inte har sett något om hur allt detta ska finansieras.

– Budgetprocessen och det finanspolitiska ramverket har ju försvagats mer och mer. Hur detta ska finansieras hänger fortfarande i luften, säger han och sågar den sammantagna kompromissen som nu ligger på bordet.

Drivkrafterna för att jobba påverkas negativt, liksom respektavståndet och kopplingen mellan livstidsinkomst och pension. Ordet valfläsk ligger nära till hands, menar han.

– Det är beklagansvärt att även C väljer att delta i överbudspolitiken, när de tidigare gett signaler om att hålla emot. De säljer sig ganska billigt, säger han.

Jacob Lundberg menar att det kan sluta med att notan för pensionsuppgörelsen skickas till de yngre generationerna.

– Förmodligen kommer det här att betalas till stor del av de yngre, säger han.

Staffan Ström håller med om att en central aspekt som fortfarande är oklar i alla förslag är varifrån pengarna till satsningarna ska hämtas. Det måste vara på bordet för att kunna ta ställning till om det är ett bra förslag eller inte, menar han.

– Blir det en skattechock, eller neddragningar på hemtjänst, vård, polis, skola? Alla vill ju ha höga och bra pensioner men vad kostar det i andra änden i form av neddragningar inom välfärden eller kraftiga skattehöjningar?

– Den här typen av race på upploppet av en valrörelse brukar sluta med pannkaka. Vi vet från många andra länder att det finns risk för löften som sedan inte går att hålla, eller så kommer det riktigt surt efteråt i form av nedskärningar som inte har kommunicerats.

Överbudspolitik

En annan aspekt är respektavståndet. Det är lovvärt att försöka nå ut till de med de allra lägsta pensionerna men samtidigt förs det redan idag fram att skillnaden i pension mellan den som inte har jobbat en enda dag i sitt liv och den som har slitit hårt är för liten, förklarar han.

– Genomförs den här kraftiga satsningen på garantipensionen kommer den skillnaden närmast att vara utraderad. Jag är säker på att det kommer krav på pensionssatsningar även inom andra områden och då är överbudspolitiken i gång.

Både regeringen och oppositionen borde ha tagit ett steg tillbaka för att i lugn och ro utreda förslagen noggrannare och tydligt definiera vad som är problemet, anser han. Det finns problem och behov av satsningar men politiken har inte gjort tillräckligt klart vilka de är.

– Är det äldre ensamstående kvinnor som behöver stöd är kanske en riktad satsning på dem det bästa. Eller är de lägsta pensionerna för låga så att skattebetalarna borde gå in och fylla på? I den typen av resonemang måste man börja innan man kastar ut dyra löften till 2,5 miljoner personer.

Staffan Ström har dock en positiv kommentar om det senaste förslaget.

– En bra sak med förslaget är ändå att vi slipper ytterligare ett bidrag i form av garantitillägget. I stället används garantipensionen som redan finns. Det är en förbättring jämfört med regeringens första förslag.

Hur ser du på Pensionsgruppens framtid efter alla snabba turer fram och tillbaka och gnisslet som uppstått?

– Det känns väldigt oklart nu. Det var precis det här som pensionsöverenskommelsen var tänkt att undvika, den här typen av kortsiktig överbudspolitik. Tanken var att man skulle kunna lita på att pensionssystemet står sig på sikt, att det ska vara robust och inte påverkas av de politiska vindarna. Det vi ser nu är något annat, säger Jacob Lundberg.