Sveriges behov av ett robust totalförsvar ökar och det kräver att näringslivet får ett större deltagande i beredskapsarbetet, visar en ny rapport från Svenskt Näringsliv. ”Det handlar väldigt mycket om att förändra kulturen”, säger Johan Sjöberg, ansvarig säkerhets- och försvarspolicy.
Sverige befinner sig i en gråzon. Vi är inte i krig, men vi är heller inte i fred. Ändå råder en falsk trygghet att om kriget eller krisen kommer har staten den beredskap som krävs för att aktivera näringslivet att tillverka och leverera samhällsviktiga varor och tjänster, visar en ny rapport från Svenskt Näringsliv om framtidens totalförsvar.
– Det finns en tro att när staten behöver näringslivets leverans då är det bara att säga till. Men så funkar inte företagen, säger Johan Sjöberg, rapportförfattare och ansvarig säkerhets- och försvarspolicy.
Kontentan är att staten har en förlegad syn på hur totalförsvaret bör se ut och vad den privata sektorn kan bidra med, menar Johan Sjöberg.
– När Sverige senast rustade sitt totalförsvar under den senare delen av 1900-talet stod många verksamheter under direkt offentlig kontroll och då var staten den centrala aktören. Så ser det inte ut idag. Nu bedrivs de flesta verksamheterna av privata företag och näringslivets roll är helt avgörande. Företagen står idag för mer än 70 procent av all arbetskraft i Sverige och 80–85 procent av BNP. Det innebär att hela det svenska samhället är uppbyggt kring företagens förmåga, säger Johan Sjöberg.
I rapporten presenteras därför ett batteri av åtgärder som skapar rätt förutsättningar för ett livskraftigt och förberett näringsliv i både freds- och krigstid. Det handlar bland annat om nya finansieringsformer, lagerhållning och ökat informationsutbyte. Ett av Johan Sjöbergs tre viktigaste medskick från rapporten är att vi måste bygga vårt totalförsvar utifrån frivillighet snarare än tvång.
– När totalförsvarsplaneringen startade i Sverige för nio år sen var den initiala utgångspunkten densamma som tidigare. Man ansåg att det behövdes lagstiftning som tvingade samhällsaktörer att bygga ett robust totalförsvar. Det här bygger på ett felaktigt resonemang om att det finns en motsättning mellan att driva ett företag och hjälpa till. Det handlar väldigt mycket om att förändra kulturen, säger han.
Marknadsekonomin tvingar företag att vara innovativa, effektiva och snabba samtidigt som risker i verksamheten måste hanteras. Det är drivkrafter som är värdefulla i ett läge när Sveriges civila och militära försvar snabbt måste utvecklas. Statens uppgift i totalförsvaret är att hålla ihop ett system och upphandla. Följaktligen måste den skapa långsiktiga planeringsförutsättningar. Det ökar statens möjlighet att både ställa krav på förmåga och följa upp att behov tillgodoses, menar Johan Sjöberg.
– Vi har idag en tradition av att upphandla kortsiktigt. Men företagen behöver långsiktiga upphandlingar som sträcker sig över 10–15 år. Låt oss säga att staten behöver beställa 20 000 uniformer från ett företag och samtidigt vill man att företagen ska ha beredskap att tillverka 8 000 uniformer till. Då kräver det att företagen har en extra lagerhållning och då måste man kunna ta höjd för den extra kostnaden, det måste byggas på förhandlingar och en större förståelse för företagens förmåga, säger Johan Sjöberg.
Det andra medskicket är skala upp samarbetet mellan myndigheter och näringslivet men även mellan myndigheterna. Även här måste staten komma ur gamla hjulspår.
– Det finns otroligt kompetenta myndigheter men vi har ingen tradition att jobba fullt ut integrerat mellan myndigheterna. Ett känt exempel på detta är brottsområdet där det finns tydliga begränsningar och sekretessregler för hur man kan byta information myndigheterna emellan, säger Johan Sjöberg och fortsätter:
– Jag tror det finns en rädsla hos myndigheter att göra fel. Man vill göra rätt första gången, att man vill göra saker perfekt och då gör man som man alltid har gjort. Problemet är att det finns ingen tid för det. Vi måste köra på nu.
Det leder oss till den tredje medskicket: Vi måste snabba på arbetet att öka företagens delaktighet i totalförsvaret.
– Ju längre tiden går upplever allt fler att pressen ökar att göra något. I brist på tydlighet ökar risken för att resurser används ineffektivt och att enskilda åtgärder motverkar varandra, säger han.
En glädjande nyhet är att politiker alltmer fått upp ögonen för näringslivets roll i totalförsvaret. Men trots ökad acceptans finns det mycket kvar att göra. Det är vad rapporten främst ska belysa, menar Johan Sjöberg.
– Nu förstår politiken det här i större omfattning. Carl-Oskar Bohlin (civilförsvarsminister reds. anm) pratar ju om att näringslivet är bottenplattan så jag tror inte det finns en avsaknad av politisk insikt. Jag vill vara tydlig med att det här är ingen larmrapport som handlar om att skapa konfliktytor med regeringen. Den handlar mer om hur vi verkställer ett mer robust totalförsvar och hur vi utvecklar det med konkreta åtgärder, säger han.
Säkerhetspolitik och totalförsvar