Nästa regering bör prioritera säkerhetspolitiken

Det privata näringslivet i Sverige tillhandahåller huvudparten av alla varor och tjänster i Sverige. Privata företag är avgörande för Sveriges förmåga att förhindra och hantera såväl militära som civila kriser, över hela konfliktskalan. Detta inbegriper Försvarsmaktens operativa förmåga för alla beredskapsnivåer, både direkt och indirekt, genom att andra aktörer som Försvarsmakten är beroende av i sin tur är beroende av företagen.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina har bidragit till och tydliggjort näringslivets, Sveriges och övriga Europas sårbarhet på bland annat energiområdet. Sverige och det svenska näringslivet står inför en sällan skådad kombination av utmaningar. Under lång tid har politiken präglats av en ”vackert-väder-inställning” där risken för allvarliga störningar inte har beaktats. Men nu tornar en ”perfekt storm” upp sig vid horisonten.

Frågetecken kring Kinas säkerhets- och handelspolitiska utveckling bidrar till osäkerheten, liksom de klimatförändringar som påverkar transportsystem i Europa. De störningar i försörjningskedjorna som skapades under pandemin, och till viss del kvarstår, förstärks nu dessutom av kriget i Ukraina.

Tillsammans skapar dessa faktorer nu kraftig inflation med stigande priser. Därutöver påverkas såväl företagen som samhället i stort av ökad brottslighet som skapar ekonomiska förluster, minskad tilltro till myndigheter och ökad otrygghet. Detta påverkar vår försvarsvilja negativt.

Sveriges nästa regering måste prioritera följande konkreta frågor inom det säkerhets- och försvarspolitiska området:

1. 1.
   Elförsörjningen måste säkerställas på kort respektive lång sikt. Takten i vindkraftsutbyggnaden måste öka. Investeringar måste göras i fortsatt drift av den befintliga vattenkraften. Tydliga politiska åtaganden måste till för att möjliggöra ny kärnkraft. Under vintern kommer olika finansiella ersättningspaket att behövas, men de utgör ingen långsiktig lösning. Utan en säkrad elförsörjning inklusive reservkraft riskerar vi få en kedjereaktion som påverkar förmågan och robustheten inom all verksamhet, alla tjänster och all infrastruktur som upprätthåller eller säkerställer samhällsfunktioner som är nödvändiga för samhällets grundläggande behov, värden eller säkerhet. Därutöver riskerar en otillräcklig elförsörjning slå undan benen för näringslivet i stort, oaktat om verksamheten bedöms som samhällsviktig eller ej. Detta skulle ge stora samhällsekonomiska konsekvenser och därmed i sin tur ökad otrygghet och minskad robusthet. Tydliga riktlinjer för prioritering av samhällsviktiga funktioner vid risker för elbrist måste skyndsamt etableras, även för höjd beredskap och ytterst krig. Elbrist och brist på exempelvis ”ad-blue” kan äventyra transporternas möjlighet att bidra i kristider. Transportsektorns betydelse för totalförsvaret kan inte underskattas.
2. 2.
   En robust och tillförlitlig transportinfrastruktur måste säkerställas.
3. 3.
   Ökad försörjningssäkerhet av kritiska råmaterial, i synnerhet metaller och mineral såsom kalksten men också material för gödning till jordbruksproduktion och livsmedel samt strategiska kemikalier, måste tillses.
4. 4.
   Det privata näringslivet har en central roll inom totalförsvaret, inte minst avseende försörjning av varor och tjänster. Totalförsvarsplaneringen måste fullt ut beakta de förutsättningar och den kontext som privata företag har och verkar inom, inte minst vad avser finansiering av näringslivets roll inom totalförsvaret, arbetsrättsliga aspekter och utbyte av information. Näringslivet måste ges förutsättningar för att aktivt delta i arbetet med fakta och kunskap oaktat om det rör sig om utredningar eller dialog med regering och myndigheter, för att därmed kunna bli en reell aktör i den struktur som är under uppbyggnad. Med ett kommande svenskt Nato-medlemskap och Sveriges ordförandeskap i EU 2023 stärks behovet av en nära dialog mellan näringsliv och relevanta myndigheter ytterligare.
5. 5.
   Företagen jobbar alltid aktivt och har i många delar bra kontroll över sina försörjningskedjor, sin kontinuitetsplanering och sin kompetensutveckling för att vara motståndskraftiga utifrån sina kontrakterade ansvar. Men om företagen ska göra mer i relation till totalförsvaret, behöver exempelvis den rättsliga grunden för och principerna kring krigsorganisering av och inom privata företag samt därtill tillhörande personalförsörjning tydliggöras.
6. 6.
   Totalförsvarets utveckling, som näringslivet till fullo står bakom, kommer att innebära omfattande kostnader. Företagssverige kommer bidra till beredskapsarbetet och göra vad som krävs, dock ansvarar staten för totalförsvaret och därmed dess kostnader. De nödvändiga investeringar som krävs för att de militära försvarssatsningarna ska kunna uppgå till två procent av BNP är till del ofinansierade. Kostnaderna för det civila försvaret inklusive lagerhållning med mera kommer sannolikt i slutändan uppgå till minst det dubbla som MSB uppskattat för 2023 (6,2 miljarder kronor). Noteras bör även att företagen idag själva står för den enorma kostnad som följer av brott mot företag, som uppgår till cirka 100 miljarder kronor per år. Finansieringen för att bygga ett mer robust Sverige, oaktat om hoten är interna eller externa, måste föranleda omprioriteringar inom statens budget. Företagen måste, i sin beredskapsplanering, redan från början ha en tydlig bild av hur merkostnader inom verksamheten ska finansieras. 
7. 7.
   Nya former för samarbete mellan det offentliga och privata Sverige bör skyndsamt utvecklas. Samverkan måste ersättas av samarbete. Det redan beslutade tvärsektoriella näringslivsrådet måste påbörja sitt arbete. Nomineringsprocessen måste inledas omgående, med efterföljande säkerhetsprövning av rådets medlemmar så att rådet därefter kan inkallas skyndsamt. Riskerna och hoten inom informations- och cybersäkerhet har ökat. Det nationella cybersäkerhetscentret och relevanta myndigheter måste ges förutsättningar för att påskynda utvecklandet av ett nära samarbete med näringslivet.
8. 8.
   Samarbetet mellan näringslivet, centrala myndigheters regionala strukturer, kommuner och regioner måste utvecklas. Regionala totalförsvarsråd bör inrättas med representanter från berörda myndigheter och näringsliv.
9. 9.
   Tillståndsprocesser och regleringar som negativt påverkar privata företags möjligheter att delta i försörjningsberedskapen måste skyndsamt identifieras och hanteras.