Reepalu rundar centrala frågor

I sitt första delbetänkande ”Ordning och reda i välfärden”, förespråkar utredaren Ilmar Reepalu ett vinststopp för företag i välfärdssektorn. I praktiken innebär förslaget, enligt PwC:s konsekvensanalys, att 80 procent av företagen tillåts att ha ett överskott som är så litet att det inte är möjligt att driva en sund och stabil verksamhet. Enligt Svenskt Näringslivs bedömning skulle ett genomförande av utredningens förslag till vinststopp medföra att den absoluta merparten av företagen skulle komma att avvecklas. I slutbetänkandet kommenteras inte detta alls.

Istället påstår man, utan att gräva särskilt djupt, trots att vi i Sverige har en lång tradition av kvalitetsmätning och framstående forskning kring detta, att det i praktiken inte är meningsfullt att försöka styra via kvalitet. Istället, menar man, är vinstbegränsningar det bästa sättet att stärka kvaliteten. Därmed sluts cirkeln och slutbetänkandet används för att understödja de kontroversiella förslagen i det första betänkandet.

Det finns som sagt mycket som talar mot utredningens slutsatser. Det bedrivs sedan lång tid ett omfattande arbete med att mäta och utvärdera kvaliteten i välfärden, särskilt i sjukvården och i skolan men även i allt högre grad i till exempel äldreomsorgen. De så kallade kvalitetsregistren inom vården är ett internationellt föredöme. Det är också talande att man har valt att inte ta med en enda referens till den omfattande forskning kring kvalitet och kvalitetsmätning som bedrivs i Sverige.

Att hitta rättvisande kvalitetsmått och bra metoder för att mäta och utvärdera, är viktigt för att bedöma en verksamhets kvalitet och för att kunna förbättra och utveckla denna. Om man inte vet var man är, så är det svårt att veta vart man ska. Att mäta kvaliteten är också grundläggande för att säkerställa att alla medborgare får välfärdstjänster av hög kvalitet. Den som värnar alla medborgares tillgång till bra skola, vård och omsorg måste också arbeta för att vi blir ännu bättre på att mäta och utvärdera kvaliteten. Ytterst handlar det om att vi ska säkerställa att vi får ut så mycket som möjligt för våra skattepengar.

Man kan också konstatera att utredningens resonemang bygger på fördomar då man menar att vinstsyftande verksamheter skulle kräva mer av uppföljning och kontroll. Enligt de studier och utvärderingar som finns levererar privata företag lika hög eller högre kvalitet på nästan alla områden i den svenska välfärden. Dessutom visar en studie inom äldreomsorgen att de mest lönsamma företagen inom äldreboende levererar minst lika hög kvalitet som mindre lönsamma företag.

Alla medborgare och skattebetalare borde kunna kräva att all välfärdsverksamhet tvingas att möta samma hårda kvalitetskrav. Man ska inte behöva riskera att få sämre kvalitet bara för att man väljer ett offentligt alternativ.