”Sverige måste hållas öppet för arbetskraftinvandring”

Sex av tio företag har försökt att rekrytera de senaste sex månaderna, men många misslyckas. Det visar Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät som presenterades i februari. På företag med upp till tio anställda misslyckas nästan hälften av försöken att rekrytera medarbetare med rätt kompetens.

– Tänk om de här företagen skulle lyckas med sina rekryteringar i större utsträckning! Då skulle de i stället kunna satsa på att utveckla sina verksamheter och tacka ja till fler affärer – som i sin tur kan generera jobb, säger Anna Hedensjö Johansson, ansvarig för SME-frågor på Svenskt Näringsliv.

Rekryteringsenkäten visar också att företagen i störst utsträckning använder informella kontakter och nätverk, sociala medier och rekryterings- och bemanningsföretag för att hitta sina medarbetare.

Arbetsförmedlingen som rekryteringsväg har halverats sedan 2003. Då inkluderade två av tre företag Arbetsförmedlingen i sina rekryteringsförsök. Idag är det bara en tredjedel. Men den nedgående trenden är egentligen inte kopplad till någon reformering, konstaterar Patrik Karlsson, arbetsmarknadsexpert på Svenskt Näringsliv.

– Företagen väljer de vägar som levererar bäst och de lämnar myndigheten för att de tycker att det fungerar dåligt. Rekrytering är kostsamt och om de misslyckas eller rekryterar fel person kostar det ännu mer. Frågan är om arbetsförmedlingen verkligen ska ha ett matchande uppdrag, säger han.

Praktikanter viktig väg

Marie Svensson är ordförande i SME-kommittén och vd på Tjeders industri, ett personalägt företag med 37 anställda som tillverkar patientsignalsystem med huvudkontor i Malmköping.

– Vi har allt ifrån anställda som jobbar med enklare montering i vår produktion till att jag nu håller på att rekrytera en säljchef. Så det är ett stort spann, säger hon.

För Tjeders industri har prao och praktik stor betydelse för rekryteringen. Merparten av de senast rekryterade montörerna är tidigare praktikanter på företaget.

– För oss är det världens chans att få prova på någon och jag tror dessutom att alla på Tjeders industri känner sig stolta att vi bidrar med det här.

Därför är det viktigt att kommunerna tar en samordnande roll och ser sitt ansvar att planera och synka alla prao- och praktikplatser, påpekar Marie Svensson.

– Det är viktigt att börja redan från åttonde klass. Det handlar om integration och att väcka hopp hos ungdomarna, och kanske kan de få en känsla för vad de ska välja på gymnasiet.

För övrigt använder företaget mest rekryteringsbolag. Nu för tiden tänker Marie Svensson inte ens tanken att vända sig till Arbetsförmedlingen, berättar hon.

Ratar Arbetsförmedlingen

Emma Unevik, vice ordförande i SME-kommittén, och ordförande för Almega serviceföretagen och för Almega städföretagen, driver till vardags städföretaget Stockholms städsystem med 120 anställda.

Det som företaget rekryterar mest är städare, men Emma Unevik vill inte, som många andra, kalla städjobb för ”enkla jobb”. Det behövs rätt kompetens för att kunna sälja det företaget erbjuder. Bemannar hon inte sina objekt med rätt kompetens finns dessutom risken att medarbetaren förstör någonting hos kunden, i värsta fall något värdefullt.

– Vi behöver personal med det rätta engagemanget, som vill jobba, och som har den sociala kompetensen. Men det behövs också erfarenhet och kunskap om golv, maskiner och kemikalier. Mina anställda har mellan 10 och 20 års erfarenhet av att städa. Det tar tid att lära sig, säger hon.

Stockholms städsystem använder inte alls Arbetsförmedlingen numera.

– Vi testade för många år sedan men det blev någon form av kaos så det kunde vi inte fortsätta med. I dag rekryterar vi i princip enbart via kontakter och nätverk, och spontanansökningar, säger Emma Unevik.

Arbetskraftsinvandrare svåra att ersätta

Varken Tjeders industri eller Stockholms städsystem har arbetskraft som kommer från länder utanför EU. Emma Unevik konstaterar att hon just nu är tacksam för det med tanke på de regler som har kommit och som diskuteras framåt. Det har däremot många andra företag inom Almega städföretagen.

– De gråter idag. Väldigt många bolag är oroliga och har lite panik. De vet inte vad de ska göra. Jag pratade med en man som berättade att 30 procent av hans anställda har kommit den vägen. De är inarbetade och har varit här länge.

Städning är mycket personrelaterat, förklarar hon. En städare som är ute hos en kund under flera år har lärt sig lokalerna, lärt sig att hitta, och lärt känna de som sitter där. De blir nästan som anställda.

– Det som händer när man plockar bort en sådan person är att man riskerar att det blir missnöje, problem med upplärning och att man förlorar kunden. Att byta ut 30 procent av sina anställda är det knappt någon som klarar av, säger Emma Unevik.

I Sverige talas det mycket om att de som är arbetslösa ska ta de här jobben, men det är inte riktigt så enkelt, menar Emma Unevik.

– Det krävs ganska mycket. Förutom engagemang, vilja, maskinkunskap och kemkunskap så krävs det också ett ekonomiskt incitament för att faktiskt ta det här jobbet. Det finns inte riktigt idag.

Hon berättar att det händer att personer som ringer och söker jobb hos Stockholms städsystem tackar nej när de sedan erbjuds ett jobb.

– De säger att det inte är intressant. ”Jag skulle bara söka för att jag måste, för att få mitt bidrag.” Så ser verkligheten ut.

Sverige måste hållas öppet för arbetskraftinvandring, enligt Emma Unevik.

– Förutom den kompetensbrist vi har redan idag så har också en generell arbetskraftsbrist och den tror jag kommer att bli större framöver. Det har inte stannat här.

”Ta bort lönegolvet”

Även Marie Svensson är kritisk till de tuffare reglerna kring arbetskraftsinvandring och poängterar att det inte bara handlar om jobb som att städa, plantera skog eller plocka blåbär, utan också om jobb i industrin.

– Det här lönegolvet – ta bort det. Varför kan inte kollektivavtalen få styra? Många som kommer till oss via sin praktik har ingen utbildning att tala om egentligen utan de lär sig hos oss. De har inga höga löner från början, utan de behöver växa. Risken är uppenbar att det leder till uppsägningar för vi har inte råd att behålla alla våra anställda om lönegolvet ska höjas för alla.

I diskussionerna om rekrytering gäller det också att ha en arbetsmarknadspolitik och en idé om hur full sysselsättning ska uppnås, menar riksdagsledamoten Ciczie Weidby (V). Och då handlar det inte bara om bidrag eller arbetskraftsinvandring utan om infrastruktur.

– Den som ska ta ett jobb i Vetlanda till exempel måste ju hitta någonstans att bo. Går det inte att bo inne i Vetlanda måste det finnas förutsättningar att ta sig dit, en bil och ett körkort. Och sedan kanske den du är gift med flyttar med. Det är många saker hela tiden som hänger ihop, säger hon.

När det gäller Arbetsförmedlingen tror Patrik Karlsson att myndigheten skulle tjäna näringslivet bättre om den fokuserade på sina myndighetsuppdrag.

– Alltså att göra bättre handlingsplaner, bättre bedömningar om vilken insats som passar för varje individ, kontrollera sökaktivitet, kontrollera kvaliteten hos sina upphandlade leverantörer, och så vidare. Nu är Arbetsförmedlingen ”all over the place” och lite halvbra på alltihop.

Olika åtgärder

Riksdagsledamoten Camilla Mårtensen (L) håller med om att Arbetsförmedlingen är en problematisk myndighet.

– Myndigheten ska koncentrera sig på det som människor inte kan lösa själva. Vi ska inte ha massa hängmattor till de som är fullt kompetenta att själva lösa sin situation. Det har vi inte råd med, säger hon.

Samtidigt påpekar hon att de flesta arbetslösa inte ska gå via Arbetsförmedlingen.

– Den lättaste gruppen, de som snabbt kan komma till nytt arbete, ska Arbetsförmedlingen överhuvudtaget inte befatta sig med. De ska vi fortsätta rekrytera genom informella och sociala medier.

– Mellangruppen består av de som Arbetsförmedlingen skickar vidare till Rusta och matcha. Där behövs lite mer handpåläggning det gör aktörerna inom Rusta och matcha jättebra.

– När det gäller den tredje gruppen behöver Arbetsförmedlingen steppa upp. Ska vi lösa den här kompetensbristen måste de leverera arbete till de som står längst ifrån arbetsmarknaden, säger Camilla Mårtensen.