Snäv forskningspolitik missar målet

Den globala konkurrensen där flera länder – inte bara Kina – lägger allt större summor på forskning och utveckling ökar allt medan de svenska koncernerna drar ned på sina investeringar i Sverige.

– Investeringarna i FoU har sjunkit med en procentenhet under tio år. Det motsvarar 35 miljarder kronor på årsbasis. Det är väldigt mycket pengar, sade Tobias Krantz under seminariet "Bakom kulisserna på forskningspolitiken".

För att försöka vända trenden har regeringen i den nyligen presenterade forskningspropositionen ökat forskningsanslagen med tre miljarder kronor till 2020. Satsningen har fått både ris och ros.

Positivt enligt Tobias Krantz är bland annat just höjningen av anslagen, betoningen av värdet av ökad samverkan med näringslivet och satsningen på testbäddar. Samtidigt kan han inte komma från att hela paketet av åtgärder saknar en sense of urgency.

– Helhetsintrycket är en försämring jämfört med tidigare, sade han under seminariet.

Låg ambition

Björn O Nilsson, vd för Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, satt själv med i regeringens forskningsberedning. Han anser att Helene Hellmark Knutsson, ministern för högre utbildning och forskning, har gjort ett bra jobb, men har ändå flera synpunkter:

– Jag tycker att ambitionen är för låg. Vi har under åren lyckats stärka konkurrenskraften, vi har legat före flera länder. Men jag vill se en vision att vi på tio år går till 1,5 procent av BNP. Det räcker inte med att den statliga forskningsfinansieringen uppnår 1 procent av BNP, sade han.

Både Björn O Nilsson och Tobias Krantz samt Peter Honeth, före detta statssekreterare med ansvar för forskningspolitik, anser att det behövs system för att premiera ökad kvalitet inom forskning och högre utbildning.

Peter Honeth hade också flera synpunkter på satsningarna på ökad samverkan mellan näringsliv och forskarvärlden.

– Det är inte säkert att samverkan är rätt fokus – det har blivit lite av ett buzz word. Istället för att premiera aktiviteter måste man premiera resultat – vad leder samverkan till? sade Peter Honeth.

Tobias Krantz är avvaktande positiv:

– Att regeringen tar ett steg i den riktningen är positivt, men vi måste se hur förslagen ser ut konkret, sade han.

Större sammanhang

Ett problem med forskningspolitiken är att man inte sätter in den i ett större sammanhang. Till exempel blundar regeringen för hindrande skatter som den krångliga expertskatten och höga marginalskatter, bristen på bostäder och ogynnsamma regler kring personaloptioner. Totalt sett leder det till att Sverige inte kan locka till sig de bästa talangerna.

Att man inte tar tag i de höga marginalskatterna är hål i huvudet, menade Tobias Krantz.

– Om vi vill ha de vassaste talangerna i Sverige kan vi inte ha en av de högsta marginalskatterna i världen, sade han.

För att bredda perspektivet tog Björn O Nilsson ett exempel från ett läkemedelsföretag vars styrelse han sitter i. Bolaget fick en större investering från amerikanska aktörer som fick en smärre chock när de kom i kontakt med det svenska innovationssystemet.

– De trodde inte sina ögon när de såg att det saknades personaloptionsprogram. De slöt sig till att den svenska regeringen måste vara hel ointresserad av dessa frågor, sade han.

Björn O Nilssons poäng är att det finns ett starkt signalvärde i att till exempel förändra skattereglerna som rör personaloptioner, en reform som dessutom inte skulle vara allt för kostsam. Han fick medhåll både från Tobias Krantz och Peter Honeth om att regeringen med små medel kan bättra på Sveriges rykte som forskningsnation.

Helhetsgrepp

Peter Honeth är skeptisk till att politikerna är redo att genomföra generella skattereformer.

– När det gäller skatteområdet är politiken väldigt känslomässig och värderingsmässig. Det är svårt att genomföra generella åtgärder, det handlar inte om sakliga argument. Den enda vägen framåt är att gå i mindre steg, till exempel genom att ändra expertskatten eller införa premieoptioner, sade Peter Honeth.

Han håller med Tobias Krantz om att regeringen sammantaget hade kunnat presentera en vassare proposition.

– Det är bra med tre miljarder kronor, men det saknas ett helhetsgrepp, sade han.