Stoppa regeringens nya upphandlingslag

I höstas föll regeringens förslag till ny upphandlingslagstiftning. Sedan dess har det pågått förhandlingar om ett nytt förslag för att Sverige slutligen ska kunna anpassa sig till EU:s nya direktiv inom upphandlingsområdet. Ytterst hotar böter om den nya lagstiftningen inte kommer på plats. Detta hot bör dock inte överdrivas – Sverige är bland de bästa i klassen när det gäller att genomföra EU:s direktiv i tid.

Nu har regeringen presenterat ett nytt förslag som man hoppas ska få majoritet i riksdagen. De huvudförändringar som gjorts är att man tagit bort uppmaningen att ställa krav på pension och försäkringar samt att man infört tröskelvärden för när det nu föreslagna regelverket ska gälla. I övrigt är förändringarna marginella.

Fortfarande skulle förslaget innebära en rad strukturella problem för svensk arbetsmarknad. En viktig del i att göra kollektivavtal attraktiva för arbetsgivare handlar om rätten att förhandla om semester- och arbetstidsvillkor som avviker från lagstiftningen

http://annons.dagenssamhalle.se/www/delivery/lg.php?bannerid=478&campaignid=5&zoneid=15&loc=http%3A%2F%2Fwww.dagenssamhalle.se%2Fdebatt%2Fstoppa-regeringens-upphandlingslag-igen-32673&cb=68a249cc54

I propositionstexten anges dock fortfarande att semester- och arbetstidsvillkor inte får understiga lagstadgade nivåer och att de villkor (som finns i lag eller kollektivavtal) som är mest fördelaktiga för individen ska gälla. Genom den förslaget förlorar därmed den kollektivavtalade rätten att förhandla om arbetstid och semester sitt värde.

Med de nya reglerna är det också fortfarande lika otydligt vilka miniminivåer som ska gälla. Det finns nära 700 kollektivavtal i Sverige och 4 100 organisationer som ska följa upphandlingslagstiftningen. Upphandlingsmyndigheten kommer få svårt att ge råd åt alla – i praktiken riskerar vi att hamna i en situation där myndigheten tvingas agera normerande vilket leder till att partsmodellen sätts ur spel.

Det är minst sagt förvånande att en S-ledd regering, med uppbackning av facket, på detta sätt underminerar den modell man säger sig värna.

Osäkerheten om när den nya lagstiftningen ska tillämpas blir betydande. Vem ska avgöra när det är behövligt att ställa sociala krav och om villkoren går att fastställa? Den föreslagna lagtexten öppnar för omfattande godtycke. Många av de problem man hänvisar till i flera av de utpekade branscherna är inte hänförliga till den offentliga marknaden utan förekommer framförallt på privatmarknaden.

Redan i dag har vi i Sverige dålig konkurrens på den offentliga marknaden. I 12 procent av upphandlingarna över tröskelvärdet kommer det bara in ett enda anbud. Det vanligaste är att det bara kommer in två anbud när man genomför offentliga upphandlingar. Med ytterligare komplicerande regler riskerar konkurrensen att försämras ytterligare.

Kontroll och uppföljning nämns knappt i propositionen. Kravställande utan kontroll och uppföljning är kontraproduktivt – det leder till att seriösa aktörer tvekar att lämna anbud medan mindre nogräknade aktörer chansar. Man riskerar i själva verket att lägga grunden för ökat oseriöst företagande.

Många av problemen man vill komma åt med den föreslagna lagstiftningen är i grund och botten hänförliga till att den fackliga anslutningsgraden viker inom flera branscher, vilket försvårar för facket att ställa krav på arbetsgivarna. Kollektivavtalen behöver moderniseras, men förslaget är ett sätt att minska trycket på förändring, vilket är långsiktigt skadligt för den svenska modellen. Det kan möjligen vara attraktivt för pressade fackförbund i ett kort perspektiv, men på längre sikt riskerar det att bli förödande.

Artikeln var publicerad i Dagens Samhälle 29 mars.