Äganderätten nonchaleras i skogen

Åbohemman, lappskatteland och nybyggen, många med lagfarter som registrerats redan på 1600-talet och som ägarna skattat för i generationer, förvandlades utan ersättning med några pennstreck av statens ämbetsmän till statlig mark Det skedde i samband med avvittringen när gränsen mellan statens och enskildas egendom drogs upp.

Historien upprepar sig nu i Norrbottens inland – om än på ett mer sofistikerat sätt. ”Mångfald” och ”miljö” är de heliga motiven bakom. Naturvårdstjänsteman på Länsstyrelsen Norrbotten har Amazonas som förebild när enorma arealer produktionsskog nu exproprieras till statliga naturreservat.

Mer än 40 procent av Jokkmokks Allmännings slutavverkningsskogar får inom kort totalförbud mot avverkning och skogsvård när reservatsplanerna satts i verket. Allmänningen med 900 delägare, som starkt bidragit till uppbyggnaden av Jokkmokk sedan 127 år, stryps ekonomiskt – sakta men säkert. Statens ersättningsskogar är slut och nu erbjuds allmänningen mark i Pajala kommun vid finska gränsen.

Allmänningen har frivilligt avsatt 14 procent av sin produktiva skogsmark och ser gärna att skogar med höga naturvärden görs till reservat. Men nu tar staten även unga gallringsskogar, kanske för att skapa sitt Amazonas.

Det juridiskt allvarliga är dock att staten nu införlivar gamla ströängar till naturreservat utan att ens kontakta markägarna – och helt utan ersättning.

Länsstyrelsen hävdar att man följer regelverket, men detta borde verkligen prövas av justitieombudsmannen. Nu har åtminstone riksdagsledamoten och vänsterpartisten (?) Birger Lahti, själv skogsägare, ställt en skriftlig fråga till miljöministern om hon avser att ändra regelverket.

Min allmänna rättskänsla säger mig att detta borde betecknas som markstöld, även om det kan vara svårt att hävda juridiskt. Äganderätten kränks under alla förhållanden på ett flagrant sätt.

Inte nog med det. De minsta markägarna får skambud på sin skog. I ett färskt fall en fjärdedel av vad som erbjuds storskogsbruket med likartade förutsättningar. Den lille skogsägaren saknar resurser att strida mot staten. Vägrar markägaren godkänna priset så kan länsstyrelsen enligt lag ändå bilda ett reservat och erbjuda markägaren förhandling i efterhand.

Förvaltaren för Jokkmokks Allmänning kallade detta för baggböleri vid en skogsexkursion nyligen.

Jokkmokks Allmänning har i flera års tid försökt uppmärksamma massmedier om vad som sker i Jokkmokk. Men nyhetsredaktionerna på NSD, Kuriren och regionala public service tiger. Jag anser att de på ett flagrant sätt bryter mot massmedias grundläggande uppdrag – att bevaka den enskildes rätt när staten stövlar fram.

Om tusentals invånare på Kungsholmen i Stockholm – för övrigt landets mest journalisttäta område – skulle äga stora arealer skog i Mälardalen och länsstyrelsen skulle tvångsinlösa halva arealen för naturskydd med samma metoder som i Jokkmokk – då skulle det bli liv i luckan.

För Jokkmokks små privata skogsägare kan det i bästa fall handla om att någon författare om hundra år skriver boken ”När staten stal marken, del 2”.

Lars Pekka
Journalist och opinionsbildare