Nya regler om vattenverksamheter med positiva inslag

Regeringen fattade den 8 mars beslut om en lagrådsremiss med nya regler för vattenkraften och andra verksamheter som påverkar vatten. Reglerna ska träda ikraft den 1 januari 2019.

Förslaget, som förhandlats fram mellan regeringen och delar av Alliansen inom ramen för energiöverenskommelsen från 2016, utgår från den promemoria som Miljö- och energidepartementet remitterade sommaren 2017 och som kritiserades starkt av flertalet remissinstanser. Det framhölls i remissyttrandena att förslagen hotade samhällsutvecklingen och utvecklingen av vattenkraften, särskilt den småskaliga.

I den nu framlagda lagrådsremissen har man i stora delar lyssnat på kritiken, även om det kvarstår osäkerheter i detaljerna. Det görs tydliga uttalanden för att garantera att samhällsutvecklingen och vattenkraften, inkluderande den småskaliga, ska kunna fortsätta.

Ett av de förslag som kritiserades hårdast i promemorian från 2017 var den så kallade stoppregeln eller äventyrsregeln. Såväl näringslivet som kommuner och kommunala avloppsreningsverk konstaterade att regeln skulle medföra ett stopp för bostadsbyggande, jordbruk, infrastruktur och industriell utveckling. I den beslutade lagrådsremissen, förändras nu delvis i lagtexten och i motivtexten till bestämmelsen, begränsas effekterna. För att en verksamhet eller åtgärd ska anses äventyra ett vattens status och därmed inte kunna tillåtas, behövs en reell försämring (”över en klassgräns för en kvalitetsfaktor”). En verksamhet som medför en påverkan inom en klassgräns för en kvalitetsfaktor kommer således vara tillåtlig. Detta är en stark förbättring i förhållande till det tidigare förslaget i promemorian. Det är också mer i enlighet med det bakomliggande ramdirektivet för vatten, och stöds av ett uttalande från Kommissionen i februari 2018 om att det inte är en korrekt tolkning att småskalig vattenkraft ska rivas ut.

En annan fråga som var föremål för kritik i det tidigare förslaget var att en verksamhetsutövare i en tillståndsprocess inte kunde ifrågasätta klassificeringen och vilken norm som fastställts för en vattenförekomst vilket kan vara direkt avgörande för om ett tillstånd ska kunna lämnas. Detta ändras nu så att frågan om status kan lyftas till regeringen för bedömning om ansvarig myndighet anser att en miljökvalitetsnorm inte ska ändras trots vad som förts fram i samband med en tillståndsprövning. Det krävs således att den möjligheten säkerställs genom ändringar i vattenförvaltningsförordningen. En sådan ändring innebär ytterst att regeringen kommer att behöva ta ställning till de målkonflikter som kan uppstå, vilket måste sägas vara positivt.

Ytterligare en fråga av stor vikt för näringslivet har varit möjligheten att erhålla ett så kallat ändringstillstånd för till exempel en produktionsökning i en verksamhet. I det remitterade förslaget gjordes en fullständig prövning till huvudregel och ändringstillstånd skulle endast kunna meddelas undantagsvis om det var lämpligt. För industriella verksamheter där investeringarna och utvecklingen i stor del sker genom ändringstillstånd skulle en sådan ordning bli mycket negativ. I lagrådsremissen återgår man nu till den rådande ordningen men man framhåller i motivtexten att rättsläget beträffande ändringstillstånd ska analyseras i en pågående utredning om en ”miljöprövning för att främja en grön omställning” som ska redovisa sitt uppdrag den 30 september 2018.

De nya reglerna är dock inte tillräckliga för att nå en ändamålsenlig och effektiv vattenförvaltning. För att det ska kunna ske krävs att både vattenförvaltningen och sättet för att fastställa miljökvalitetsnormerna ses över i grunden.

Lagrådsremissen innehåller i dessa delar flera positiva element. För det första anges att myndigheterna ska ha en skyldighet att fullt ut utnyttja det utrymme för undantag och lägre ställda krav som EU-rätten medger. Vidare ska man också till regeringen redovisa användningen av undantag så att utvecklingen kan följas.

Regeringen ger också myndigheterna i uppdrag att utveckla sitt vägledande material vad gäller bedömningsgrunder, statusklassificering och kraftigt modifierade vatten och att se över föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten.

Det finns dock fortfarande kvar problem. Ett sådant är att man tar bort sakägarnas rätt till ersättning vid prövning av moderna miljövillkor för vattenkraften. Dessa riskerar därför att få svårare att tillvarata sina intressen samtidigt som beslutsunderlagen kan bli sämre. Ett annat är att systemet riskerar att bli omfattande med allt högre belastning på prövningssystemet som redan idag har svårigheter att få till en effektiv prövning och rimliga handläggningstider. Ytterligare ett kvarstående problem är att man i lagrådsremissen inte hanterat kommunernas kritik om att den kommunala planeringen kan försvåras från 2019, med negativa effekter på samhällsutvecklingen.

Svenskt Näringsliv utkommer med en handbok om de nya reglerna under våren 2018.