Ljus framtid, men ändå trögt

Alltså en i mina ögon attraktiv sektor att arbeta i. Samtidigt har företagen svårt att hitta personal, utbildningar till tågtekniker fylls inte upp. Det är inte bra, Sveriges företag behöver en stabil järnväg. Då behövs bästa möjliga tågtekniker.
I takt med ökad urbanisering och ökat behov av gröna transporter växer järnvägsindustrins marknad stadigt, både globalt och på hemmaplan. I Sverige utvecklas industrin och i en kartläggning identifierade vi över 200 teknikföretag inom branschen, för vilken Västmanland är ett styrkecentrum. Det finns alltså all anledning att kalla detta för en svensk Grön Framtidsbransch. Men trots det är det, liksom för en del andra branscher, svårt att locka studenter till existerande gymnasie- och YH-utbildningar. Vad beror det på och vad kan göras?

Att arbeta med utveckling, tillverkning eller underhåll av tågfordon är nämligen ett spännande jobb, med möjlighet att arbeta både i Sverige och utomlands. Tågen och järnvägen utgör idag också ett digitaliserat högteknologiskt system med en betydande mängd mjukvara, vilket gör att arbetet blir mer och mer utmanande. Det behövs både folk som kan skruva och som kan programmera, och gärna de som förstår båda perspektiven.

Arbetsmarknaden finns där, bara i Västerås har nu påbörjats fleråriga projekt som totalt ska bygga om över 1 000 vagnsenheter. Under det närmaste decenniet planeras i landet ombyggnationer av ytterligare över 1 000 enheter. Och detta är bara ombyggnadsprojekten. Det löpande underhållet av persontåg, godståg, spårvagnar och tunnelbanevagnar kommer också att öka allteftersom fler fordon tas i bruk. För att inte nämna mångmiljardsatsningen på att byta ut järnvägens gamla signalsystem över hela landet. Tusentals komponenter ska installeras längs järnvägen och även ombord i loken. Som Bombardiers platschef i Västerås, Erik Nilson säger ”Vi har ett stort behov att anställa såväl systemtekniker, produktionstekniker och montörer framöver”. Inom Järnvägsklustret uppskattar vi att det kommer att finnas ett gap på mer än 1 500 tåg- och järnvägstekniker i sektorn som helhet de närmaste åren.

Mycket bra satsningar görs för att få ungdomar intresserade av teknik generellt, t ex Teknikföretagens projekt ”Hack the world” eller den mellan fack och arbetsgivare gemensamma Teknikcollege-satsningen. I Västerås finns organisationen Jobba i Västerås som också med framgång driver sina aktiviteter som ”Teknik och Energiföreläsningar” och ”Teknikbussen”, för att informera om och motivera ungdomar att söka sig till ingenjörs- och teknikerutbildningar. Men det har varit svårt att få ungdomar intresserade av just utbildningar inom tågteknik och frågan är om mer behöver göras för att lyfta dessa. Jag är dock förhoppningsfull om att den senaste tidens studentkommunikation och annat arbete som gjorts ska bära frukt.

Min uppfattning är att vi i branschen behöver göra vår hemläxa bättre och samverka ännu mer handfast i frågan, och att det offentliga kan behöva kliva in ännu hårdare. Jag har inte svaret på hur, utbildningarna är bra, men det är nog stabila utbildningsförutsättningar och ytterligare marknadsföring som behövs. Företagen engagerar sig redan idag djupt i utbildningarna, trots att de egentligen inte vet om det är just de som får de framtida ombyggnads- eller underhållsuppdragen som studenterna kommer att arbeta i. Det offentliga, YH-myndigheten och gymnasieskolor, är också engagerat och finansierar. Det är egentligen naturligt, för även om inte staten ska anställa dessa tekniker, kan en fungerande och punktlig järnväg ses som ett samhällsintresse. Sveriges företag behöver personal och gods som kommer fram i tid. Då behövs bästa möjliga tågtekniker. Den exporterande järnvägsindustrin behöver också personal, och inte ska väl ungdomarna missa denna spännande och gröna framtidsbransch!

Peter Östman
Verksamhetsledare Järnvägsklustret i Västerås