Här är argumenten för och mot euron

Det var den 14 september som det svenska folket gick till valurnorna för att rösta om man skulle ansluta sig till eurosamarbetet. När rösterna hade räknats på kvällen valde 55,9 procent att tacka nej till euron.

Det är 22 år sedan, men den senaste tiden har frågan om ett euromedlemskap oftare dykt upp i debatten.

Till exempel har finansmannen Christer Gardell kallat den svenska kronan för en ”dynghög på valutamarknaden”. Många näringslivsföreträdare vill se ett medlemskap på grund av den volatila kronkursen.

Argumenten stärkts

Nu har Svenskt Näringsliv tittat närmare på eurofrågan i rapporten ”Tjugo år efter omröstningen – Har argumenten för euron stärkts eller försvagats?” som presenterades på ett seminarium på onsdagen.

Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt konstaterade att ett euromedlemskap måste analyseras utifrån hur det påverkar den långsiktiga samhällsekonomiska effekten, samt vad de konjunkturpolitiska aspekterna blir som en följd av ett medlemskap.

För att kunna uttala sig om detta har Svenskt Näringslivs tittat på ett antal ekonomiska argument för ett euromedlemskap som var aktuella 2003. Dessa argument har sedan synats mot de senaste 20 årens forskning inom området.

På så sätt kan rapporten peka på om de olika argumenten som framfördes 2003 har stärkts eller försvagats sedan dess.

– Vår rapport kommer fram till att ur båda dessa aspekter (samhällsekonomiska effekt/konjunkturpolitiska aspekter) har argumenten för euron stärkts sedan folkomröstningen 2003, konstaterade Sven-Olov Daunfeldt på seminariet.

Tittar man närmare på de samhällsekonomiska effekterna visar forskningen att ett medlemskap i euron ger ökad handel och mer utländska direktinvesteringar.

Ett medlemskap skulle också ge minskade växelkurssvängningar.

– Svenska företag efterfrågar stabila spelregler och kronans volatilitet skapar osäkerhet. Med euron skulle Sverige få en mer stabil valuta, vilket gynnar både import- och exportföretag, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Inga asymmetriska chocker

Ett exempel på ett argument för euromedlemskap som forskningen däremot visar har försvagats är det om att ett euromedlemskap skulle ge lägre ränta och inflation.

– Vår rapport visar att Sverige lyckats hålla en mycket låg inflation och ränta under långa perioder efter folkomröstningen.

Det har i sin tur att göra med att euromedlemmarnas ekonomier blivit mer synkroniserade under åren med valutaunionen.

– Det fanns en stor oro att för att ett medlemskap skulle innebära att Sverige förlorade förmågan att bekämpa olika så kallade asymmetriska chocker eftersom vi skulle förlora makten över penningpolitiken. Det har inte inträffat eftersom EU: s ekonomier blivit mer synkroniserade.

– Det har visat sig i att Riksbanken i princip gått hand i hand med den europeiska centralbanken, fortsatte Sven-Olov Daunfeldt.

Den främsta risken idag med ett euromedlemskap är att många euroländer har stora statsskulder.

– Sveriges statsskuld har minskat, medan flera euroländers statsskulder har ökat. Om en kris drabbar eurozonen och Sverige är med i euron, kan vi tvingas bidra mer och det kommer att kosta svenska skattebetalare, menade Sven-Olov Daunfeldt

”Bra sammanställning”

Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi vid IIES och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning, var inbjuden för att kommentera rapporten.

– Det är en bra sammanställning av hur bedömningarna av olika konsekvenser av ett euromedlemskap har förändrats över tid.

Själv menade Calmfors att den största fördelen med ett medlemskap skulle vara en ökning av handeln och flera utländska direktinvesteringar.

– Det skulle i sin tur ge större samhällsekonomiska effektivitetsvinster, sa Lars Calmfors.

Även han pekade på Sveriges starka statsfinanser och att de ger oss större möjligheter att använda finanspolitiska stimulanser som substitut om Sverige skulle välja att gå med i euron.

– Men våra starka finanser innebär också en större risk för att vi får vara med och betala för statsskuldproblemen i andra EU-länder.

”Risk för statsfinansiell kris”

På den efterföljande paneldebatten deltog Alexandra Stråberg, chefsekonom på Länsförsäkringar och Fredrik NG Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet.

Alexandra Stråberg konstaterade att ett euromedlemskap skulle ge en ökad stabilitet, eftersom växelkursens volatilitet skulle minska. Hon höll också med om att handel och investeringar skulle öka.

Däremot fungerar en valutaunion bäst om alla länder har liknande konjunkturer, påpekade Alexandra Stråberg.

– Risken för en statsfinansiell kris i euroområdet har ökat, särskilt med de höga skulderna i Sydeuropa. Skillnaderna i skuldnivåer mellan Sverige och många euroländer skulle kunna skapa problem vid framtida ekonomiska kriser om vi är medlemmar.

Fredrik NG Anderson pekade på att euroländerna har ett valutasamarbete, men saknar en gemensam finanspolitik, vilket gör det svårt att hantera stora kriser.

– Under finanskrisen tappade euroländerna flera år av tillväxt, medan Sverige och USA återhämtade sig snabbare. Europeiska länder var mer nationellt fokuserade, vilket gör det svårare att uppnå gemensamma lösningar.