Sverige har varit medlem i EU i 30 år men Svenskt Näringslivs närvaro Svenskt Näringslivs närvaro i Bryssel sträcker sig hela 50 år tillbaka i tiden. Nu som då är det konkurrenskraften som står i fokus för arbetet. ”Det har skett en jättestor förändring”, säger Charlotte Andersdotter, chef för Svenskt Näringslivs Brysselkontor.
Året var 1974 när Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund bestämde sig för att etablera en närvaro på plats i Bryssel. De två organisationerna, som senare slogs ihop till Svenskt Näringsliv, hade redan då – mer än 20 år innan Sverige ens blev medlem i EU – insett vikten av att vara på plats i Bryssel för att kunna vara med och påverka i frågor som berörde det svenska näringslivet.
Enligt Charlotte Andersdotter, chef för Svenskt Näringslivs kontor i Bryssel, var det frågor som fortfarande är centrala i dag som stod i fokus när Svenskt Näringslivs EU-kontor slog upp porten för över 50 år sedan.
– Att man ansåg att det var klokt att etablera ett kontor här nere långt innan vi var med i EU var egentligen av samma anledning som varför vi är här i dag. Det var för konkurrenskraftens skull. Så det var väldigt framsynt då och det är intressant som reflektion nu att vi fortfarande kämpar på med de frågorna i EU-sammanhanget, säger hon.
Hur kom det sig att man valde att satsa i Bryssel så långt innan vi ens var medlemmar?
– Även om vi inte var medlemmar så påverkades vi av de lagar och initiativ som togs i det som då kallades EG, så man insåg att vi behöver vara närvarande för att kunna förstå och vara med och bevaka det som händer. Dessutom var vi redan då medlemmar i Business Europe så det här blev ytterligare kanal för att öka samarbetet med andra näringslivsorganisationer i Europa.
– Våra systerorganisationer NHO i Norge och EK i Finland öppnade faktiskt också sina Brysselkontor år 1974.
Svenskt Näringslivs 50 års-jubileum i Bryssel firades nyligen med ett stort mingel. Bland de hundratals gästerna fanns kommissionärer och parlamentariker såväl som representanter från näringslivet och från Svenskt Näringslivs medlemsföretag. Även personer från medlemsländernas representationskontor i Bryssel var på plats för att delta i festligheterna och nätverka med nya och gamla kontakter.
Evenemanget inleddes med anföranden av EU-kommissionär Jessika Roswall, Sveriges EU-minister Jessica Rosencrantz och Svenskt Näringslivs ordförande Jacob Wallenberg.
– Dialogen mellan näringslivet och politiken är grundläggande för att vi ska kunna utveckla och stärka våra samhällen. Det gäller såväl regionalt och nationellt som på EU-nivå. Därför är det viktigt att det svenska näringslivet och företagen engagerar sig i Bryssel. Svenskt Näringslivs röst bidrar till att våra perspektiv hörs både i dialog med EU-institutionerna och med våra europeiska systerorganisationer, säger han i en kommentar.
Charlotte Andersdotter har haft sin nuvarande roll i fyra år. Innan hon kom till Svenskt Näringsliv arbetade hon för branschorganisationen Teknikföretagen och innan dess för EU-kommissionen. Under sina totalt 23 år i Bryssel har hon sett hur inställningen till konkurrenskraftsfrågan har förändrats över tid.
– När jag började jobba här nere så var företagens konkurrenskraft och möjligheter i fokus, jag arbetade mycket med företagens konkurrenskraft kopplat till forskning och innovation då. Det fanns en samsyn kring att det var viktigt att det gick bra för europeiska företag och att man skulle underlätta för den utvecklingen.
Men efter finanskrisen skedde en viss förändring.
– Det var andra saker som tog över, frågor av samhällskaraktär och om jämlikhet. Det är förstås väl så viktiga frågor men någonstans förstod man inte att man behövde ha de två tankarna i huvudet samtidigt. Att företagens konkurrenskraft och att vi har god ekonomi inte konkurrerar med olika samhällsfrågor. Man tappade bort sig i att de här två sakerna inte är motsatta utan att de hör ihop.
Nu pratar alla om konkurrenskraft. 2022 var det knappt någon som gjorde det.
Charlotte Andersdotter minns diskussionerna som ägde rum i EU för 20 år sedan när en rad länder från östra Europa anslöt som medlemmar. Frågor som rörde medborgarnas välmående och andra sociala teman kom i fokus på ett nytt sätt och frågan om konkurrenskraft och tillväxt hamnade i skymundan.
– Och där någonstans, skulle jag säga, försvann fokuset på konkurrenskraft för att det var andra frågeställningar som tog över. Och det är väl någonting som jag har sett under mina 23 år, att det har varit en utveckling från ett fokus på det ekonomiska och konkurrenskraftsfrågor till att andra värden har dominerat och att man inte riktigt har fått med båda de här två delarna.
Hur är det nu då, har frågan om konkurrenskraft kommit tillbaka?
– Absolut. Och det tycker jag att vi ska vara stolta över. Inför och under det svenska EU-ordförandeskapet var Svenskt Näringsliv starkt drivande i de här frågorna och vårt stöd var verkligen bidragande till att Sverige lyckades placera konkurrenskraften i fokus för EU-samarbetet. Nu pratar alla om konkurrenskraft. 2022 var det knappt någon som gjorde det.
– Efter det svenska ordförandeskapet så är det som att konkurrenskraften är på allas läppar. Det finns med exakt överallt, i alla skrivningar, i alla dokument, inom alla politikområden. Och inte bara i det som är direkt kopplat till företagspolitik utan i alla sammanhang. Så det har skett en jättestor förändring. Det känns som att det inte längre är någon som kommer ihåg att 2022 så fanns det inte på kartan.
Men att alla, eller åtminstone de allra flesta, inser behovet av att fokusera på ökad konkurrenskraft i EU, innebär inte att alla är helt överens om hur det ska gå till. Medan en del anser att lösningen lite förenklat är ökad politisk inblandning så menar andra att det är saker som en starkare inre marknad, ökad frihandel och minskad regelbörda för företag som är vägen framåt.
– Det finns en stor konsensus om att vi har för mycket lagstiftning, att vi har för krånglig lagstiftning och att det är för komplicerat att driva och utveckla företag i Europa. Det är väl i alla fall någonting som vi alla kan skriva under på, både på medlemslandsnivå och som företagsföreträdare. Så frågan är hur vi ska ta oss vidare. Den stora utmaningen som jag ser är att det behövs konkreta förslag om hur det här ska göras. Och de förslagen behöver komma på plats relativt snabbt.
Som exempel på saker som det behövs konkreta förslag kring tar Charlotte Andersdotter upp att det behöver bli lättare att omvandla ny forskning till produkter och tjänster som företag kan ta ut på marknaden. Ett annat område som hon pekar ut som extra viktigt framöver är den om kompetensbrist – en utmaning som hon menar har vuxit sig allt större i EU de senaste åren.
För att få igenom de åtgärder i EU som är viktiga för det svenska näringslivet är det avgörande att vara på plats i Bryssel, menar Charlotte Andersdotter. Genom att nätverka och interagera med beslutsfattande personer har man goda chanser att påverka utvecklingen i en viss riktning, förklarar hon. Men minst lika viktigt är att vara tidigt ute i olika frågor, helst innan ett färdigt förslag ens har lagts på bordet, samt att ha ett genomtänkt och konkret förslag på vad som bör göras i stället.
– Påverkan är jättesvårt. Och det är också jättesvårt att veta vad det är som vi har gjort som har en direkt effekt. Men det som man absolut kan se är att om man får fler att tycka som vi så har man betydligt större chans att få genomslag för de förslag som man kommer med. Men jag skulle säga att proaktivitet och att man är tidigt på bollen är ett absolut ett måste. Och att man är påläst kring frågan.
Ett färskt exempel på när Svenskt Näringsliv arbete har haft en tydlig effekt är förslaget till The Clean Industrial Deal, som väntas presenteras inom kort. Charlotte Andersdotter berättar att hon och hennes team i Bryssel tidigt fick reda på att förslaget var på gång och tillsammans med expertkollegorna i Stockholm tog fram inspel från näringslivet tidigt i processen.
– Vi har fått bra feedback från Europeiska kommissionen. De som jobbar med att ta fram förslaget svarade med vändande post att det här var väldigt bra och att det hade en väldigt bra timing. Men vi har också fått bra feedback från våra systerorganisationer inom BusinessEurope, vilket är viktigt.
– Så även om det kanske inte är så att det här förslaget helt kommer att återspegla vad vi tycker, så är det positivt att se att någon typ av reflektion har gjorts kring vad det svenska näringslivet tycker i den här frågan.
Vikten av att Brysselkontoret har ständig och löpande kontakt med kollegorna i Stockholm understryks även av Anna Stellinger, chef för Internationella och EU-frågor på Svenskt Näringsliv. Hon har ansvar för organisationens EU-arbete och ser stora fördelar med det nära samarbetet med Charlotte Andersdotter och hennes team.
– Det går inte en dag utan att vi har kontakt med kontoret i Bryssel. Vi måste komma ihåg att EU är vår i särklass viktigaste lagstiftare, att EU:s inre marknad är vår absolut största marknad och att EU är vårt viktigaste geopolitiska sammanhang. Nästan all verksamhet har en EU-dimension och därmed blir våra täta kontakter helt ovärderliga. Medlemsföretagen förutsätter att vi är involverade i ett mycket tidigt skede i de frågor som berör dem i Bryssel, säger hon, och fortsätter:
– Även om den här insikten har funnits länge inom organisationen, så skulle jag säga att den har ökat de senaste åren. Delvis för att EU-frågorna kommit så högt upp på agendan generellt, men också för att vi vid flera tillfällen lyckats göra skillnad på riktigt. Inte bara med att få den så centrala konkurrenskraftsfrågan högst upp på EU:s agenda, utan också i mer specifika frågor som är viktiga för det svenska näringslivet.
Med det osäkra geopolitiska läge som råder i omvärlden och de utmaningar som Europa står inför, menar Charlotte Andersdotter att det är viktigare än kanske någonsin tidigare att EU står enat. Förutom EU:s utmaning med sviktande konkurrenskraft, är vi mitt uppe i andra utmaningar som politiken, näringslivet och andra aktörer kommer att behöva lösa tillsammans.
Mer konkret handlar det om avgörande saker som vilken roll EU ska ha i världen, förklarar hon.
– Det är en jättestor fråga men jag tror att vi absolut måste fundera på den. Vi kan inte ducka och bara hoppas att någon annan ska ta hand om det eller att det ska gå över. Jag hoppas på en utveckling mot ökad öppenhet och mer internationell handel, vilket skulle stärka både det globala samarbetet och EU:s konkurrenskraft, bidra med tillväxt och se till att vi blir mer positiva igen. Och jag hoppas verkligen att vi kan vara med och bidra till det.