EU:s industrigiv – ett steg i rätt riktning

EU-kommissionen har idag lanserat the Clean Industrial Deal, eller på svenska ”den rena industrigiven”. Den innehåller en bred palett av åtgärder och annonserade lagförslag som har dubbla ambitioner – att hålla fast vid och understödja den gröna omställningen inom EU, samtidigt som industrins konkurrenskraft stärks. Båda dessa delar är viktiga ur det svenska näringslivets perspektiv. Fortsatt ambitiösa och långsiktiga klimatambitioner skapar förutsättningar för att svenska företag, som ofta ligger i framkant i det arbetet, kan dra nytta av tidigare genomförda och planerade investeringar.

Den stärkta betoningen på konkurrenskraft är också helt nödvändig. EU:s näringsliv möter en allt hårdare global konkurrens, samtidigt som man dras med höga kostnader för energi och en ökad börda att bära i form av flertalet nya regelverk införda under kommissionens föregående mandatperiod. Den rena industrigiven kommer prägla den mandatperiod som nyligen inletts, och att industrins förutsättningar att ställa om och konkurrera på den globala arenan sätts i centrum är väldigt positivt.

Ser man till de mer konkreta initiativen och lagförslagen som ingår, så kan följande konstateras:

• Energifrågan står i centrum, både när det gäller behovet av sänkta energipriser och en omställning av energiproduktionen. En ny Affordable Energy Action Plan ska stimulera investeringar i det man kallar ”ren energi”, vilket i huvudsak handlar om förnybar sådan. En stor betoning ligger även på förslag om hur energimarknadens funktionssätt kan förbättras genom stärkt infrastruktur och fler förbindelser mellan medlemsstaterna.
• Att öka efterfrågan på EU-producerade ”rena produkter” ska bli verklighet genom att kriterier för hållbarhet, motståndskraft och till och med uttrycklig ”Made in Europe” ska introduceras i både offentlig och privat upphandling.
• När det gäller finansiering så presenteras flera förslag på hur offentlig finansiering ska användas för att stödja produktion av förnybar energi, avkarbonisering av industrin och för produktion av vissa gröna tekniker. Det sker både genom att ny finansiering mobiliseras genom omfördelning av EU-resurser, att befintliga program breddas mot detta område och att statsstödsreglerna ytterligare luckras upp för att göra det möjligt för medlemsstaterna att ge mer stöd till dylika satsningar.
• Cirkularitet och tillgång till strategiska och kritiska råmaterial har en framskjuten position. EU ska göra det möjligt för företag att gå samman, eller ta hjälp av EU-nivån för att köpa in råmaterial i större skala på den globala arenan. En ny Circular Economy Act ska under nästa år öka förutsättningarna och målsättningarna för ökad effektivitet i utnyttjandet av och återvinning av material.
• På handelsområdet avser kommissionen sluta nya handelsavtal i form av så kallade Clean Trade and Investment Partnerships för att öka möjligheten till diversifiering, samtidigt som man kommer se över och säkerställa effektiviteten i de egna defensiva handelsinstrumenten i en allt mer geopolitisk och bekymmersam tid sett till handelsförutsättningarna globalt.
• Slutligen när det gäller kunskaper och högkvalitativa arbeten så lanserar kommissionen ett antal initiativ, bland annat Union of Skills.

Helheten och inriktningen på den rena industrigiven är bra – det faktum att fokus nu ligger på hur industrins konkurrenskraft påverkas av olika lagförslag, och vilka behov som industrin har för att kunna vara konkurrenskraftig och hävda sig på den globala spelplanen är helt nödvändigt. Det är däremot inte samma sak som att det finns en enkel sanning om hur dessa behov ser ut, eller hur långsiktig konkurrenskraft bäst stimuleras.

• En av de stora svårigheterna för att skapa en stärkt konkurrenskraft består i de höga energipriserna som europeiska företag möter, jämfört med konkurrenter i många andra delar av världen. Det är ett problem som inte snabbt kan lösas, och där EU-nivån bara kan bidra med delar av lösningen. Att man tar ytterligare initiativ för att skapa kortare och mer förutsägbara tillståndsprocesser är positivt. Men ett stort ansvar för en välfungerande energiproduktion vilar på respektive medlemsstat. Det behövs ökad teknikneutralitet, där alla fossilfria energislag behövs för att klara av målsättningarna att minska koldioxidutsläppen. Det behövs också robusta elsystem för att skapa förutsägbarhet för näringslivet, men också för att det i sig ger bättre förutsättningar att investera i ny produktion på marknadsmässiga villkor. I vissa fall behöver dock det offentliga träda in och ta delar av investeringsrisken, och här är det välkommet med ytterligare vägledning från EU hur detta kan göras på ett sätt som är förenligt med statsstödsreglerna.
• Det finns en stor tilltro till att offentliga investeringar ska bana väg för konkurrenskraftiga företag. Den rena industrigiven introducerar flera nya finansieringsinitiativ och bidrar till den snåriga floran av stöd i olika former som företag kan ansöka om på EU-nivå. Ytterligare öppningar av statsstödsregelverket riskerar bidra till ytterligare snedvriden konkurrens, där företag från länder som har både muskler och politisk vilja att använda stödverktyget kan få fördelar. Det hade behövts en större betoning på hur de marknadsmässiga förutsättningarna kan förbättras för att bana väg för ytterligare privata investeringar, och vilken roll medlemsstaterna har att spela i den frågan.
• Konkurrenskraften främjas inte av ökad protektionism. Trots det lanseras förslag som innebär att vi i vissa avseenden ska sluta vår marknad från omvärlden och i praktiken endast köpa varor som producerats inom EU. Även om det är en trend vi ser från fler håll i världen så är det inte bra att EU spär på denna utveckling. Det kan leda till minskad konkurrenskraft när företag inte får tillgång till den mest effektiva produktionen, och högre priser för konsumenterna.
• Det finns ett stort fokus i det här initiativet på industrin, och i synnerhet traditionell och energiintensiv sådan. Det i sig är inte fel, men det behövs även andra initiativ för att stärka andra delar av näringslivet, som ofta är tätt sammankopplad med nämnda industri. Det gäller inte minst små- och medelstora företag och tjänsteföretag.

Det finns alltså fortfarande mycket mer som skulle kunna önskas av den rena industrigiven, och den är i sig inte på något sätt en färdig lösning på EU:s utmaningar när det gäller konkurrenskraft. Men det är samtidigt en farkost som i stora drag färdas åt rätt riktning. Mycket kan ännu göras när det gäller att fylla de olika delarna med konkret innehåll, vilket kommer vara i fokus under kommande år.