Kommissionärernas portföljer klara – så påverkas näringslivet

Efter otålig väntan fick Europa till sist besked om vilka personer som är tilltänkta som nya EU-kommissionärer. Innan kandidaterna blir formellt godkända som kommissionärer ska de granskas och frågas ut i Europaparlamentet, men redan nu står det klart vilket lands kommissionär som är tänkt att få vilken portfölj.

Anna Stellinger är chef för internationella och EU-frågor och har i sin roll djup insyn i det europeiska samarbetet. Hon menar att kommissionens ordförande Ursula Von der Leyen har blandat gammalt och nytt i sitt arbete med att fördela uppdragen bland de nya kommissionärerna.

– Det första som slår mig är att det finns ett visst mått av otydlighet och överlappningar mellan kommissionärernas portföljer. För den som läser kommissionärernas titlar och deras så kallade ”mission letters”, alltså uppdragsbrev, blir det inte nödvändigtvis tydligare. Några frågor ligger dessutom utspridda över flera kommissionärer, säger hon, och fortsätter:

– I Bryssel går det rykten om att otydligheten är ett sätt för Ursula von der Leyen att ta ett starkare grepp om EU-kommissionen eftersom den kan leda till att hon oftare kommer att behöva döma av, men det är i mina ögon för tidigt att säga.

Ska arbeta för EU:s gemensamma intressen

EU-kommissionärerna är totalt 27 till antalet, en från varje medlemsland. De ska dock inte representera sitt eget land utan arbeta för hela EU:s gemensamma intressen, genom att driva på i arbetet inom sitt utpekade område.

Områdena, eller portföljerna som de ofta kallas, spänner över ett stort antal frågor som är viktiga för EU. Sveriges tilltänkta kommissionär Jessika Roswall har exempelvis föreslagits få ansvar för frågor som rör miljö, vattenresiliens och en konkurrenskraftig cirkulär ekonomi.

Men trots att kommissionens ordförande, tyska Ursula von der Leyen, alltså har formulerat 26 portföljer till sina kollegor från övriga EU-länder, finns det några områden som lyser lite med sin frånvaro.

– Utifrån uppställningen och portföljerna som de ser ut idag, är det förvånansvärt lite fokus på EU:s inre marknad. Ursula von der Leyens nya lag innefattar ingen renodlad kommissionär för ”Single Market” eller ”Internal Market”. Efter Enrico Lettas rapport om EU:s inre marknad – och eftersom EU:s största tillgång trots allt är den inre marknaden – hade en inre marknadskommissionär kanske varit på sin plats. Förvisso innehåller den franska kommissionären Séjournés portfölj ansvaret för den inre marknaden. Men hans portfölj har även fokus på små och medelstora företag, industristrategi och en hel del annat, konstaterar Anna Stellinger.

Konkurrenskraften ”en ödesfråga”

Även EU:s konkurrenskraft, som stått högt på agendan det senaste året, är ganska frånvarande i kommissionärernas titlar och uppdrag, anser Anna Stellinger.

– ”Competitiveness” är ju annars ett av de ord som sagts oftast i Bryssel och runtom i Europa sedan ett par år tillbaka, om än med lite olika innehåll. Så man kan undra vart konkurrenskraften tog vägen i den nya EU-kommissionen. Å andra sidan ser man hur ”competitiveness” finns inkilat direkt eller indirekt i så gott som allas portföljer. Och kommissionens framtida riktning är glasklar, inte minst efter Mario Draghis rapport. EU:s konkurrenskraft är och förblir en ödesfråga för Europa.

Anna Stellinger pekar också på en geografisk vinkel i fördelningen av portföljer.

– De ekonomiska frågorna hamnar i sydeuropeiska händer i större utsträckning än förväntat, säger hon.

Italien kommer exempelvis att ansvara för EU:s sammanhållningsfond, medan Portugal får ansvaret för finansiella tjänster och Spanien kommer att få tillsyn över EU:s konkurrensverktyg.

– Man kan dock notera att Lettland ges det tunga ansvaret för att rodda EU:s ekonomiska styrning. Det sägs också att Polens kommissionär, som är ansvarig för budgetportföljen, har viss förståelse för de mer ”sparsamma” länderna.

Försvaret får mer utrymme

Samtidigt får norra Europa och Baltikum stort ansvar för EU:s säkerhet.

– Med Finlands Henna Virkkunens portfölj inom bland annat teknologisk suveränitet, säkerhet och demokrati, Estlands Kaja Kallas roll som EU:s nya utrikeschef och Litauens Andrius Kubilius som får ansvar för försvar och rymd blir det en helt annan tyngdpunkt i de säkerhetspolitiska frågorna. Vi får alltså nu en försvarskommissionär i Ursula von der Leyens andra kommission. Kanske kommer den tidigare geopolitiska kommissionen från förra mandatperioden snarare att bli en försvarspolitisk kommission.

Och för Sveriges del blev det alltså en portfölj med fokus på konkurrenskraft i den gröna omställningen.

– Hennes ingångsvärde till uppdraget måste man säga är hoppfullt: ”Nyckeln till EU:s konkurrenskraft och övergången från fossila bränslen”. Nu återstår det att se om Jessika Roswall lyckas med det viktiga uppdraget att skapa konkurrenskraft i den nya gröna ekonomin. Även här blir det centralt hur de olika kommissionärernas uppdrag förhåller sig till varandra och var tyngdpunkten läggs, säger Anna Stellinger.

Varför är det viktigt vilken portfölj ett visst land får? Kommissionärerna ska ju inte företräda sitt eget land utan hela EU.

– Det stämmer att kommissionärerna inte väljs in för att representera sitt land, utan de ska se till hela EU:s intressen. Men det är klart att en kommissionär kommer in med en bakgrund, en erfarenhet och ett synsätt, som på många sätt kan prägla arbetet. Det är inte utan anledning som kommissionen fortfarande är sammansatt av en kommissionär per medlemsland, trots återkommande försök att banta ner antalet.

Vilket är det vanligaste missförståndet om EU-kommissionen?

– Lite för ofta underskattas EU-kommissionens roll rent generellt. Det är därifrån förslagen kommer och det är där den politiska inriktningen för EU sätts, även om Europaparlamentet och Europeiska rådet så klart också är oerhört viktiga. Men EU-kommissionen är motorn. Man kan tycka vad man vill om det, men så är det. Därför är det så viktigt att vi har förståelse för och arbetar nära både EU-kommissionen och Europaparlamentet och de enskilda medlemsländerna i viktiga frågor.