Ineffektiva sätt att använda pengarna

Under våren tillsattes en utredning för att titta på frågan hur näringslivets gröna omställning ska finansieras. Problemformuleringen är angelägen. Näringslivets omställning är en nyckel för att uppnå de mål som satts upp för klimatet. Därför är det viktigt att säkerställa att varje krona som avsätts används så effektivt som möjligt. Dessvärre finns det ett antal förslag i utredningen som inte uppfyller det kriteriet.

Utredningen föreslår att Almi ska få i uppdrag att skapa ett statligt grönt investeringsbolag. Det skulle i så fall bestå av två fonder, som tilldelas 1,5 miljarder kronor var. Även Saminvest föreslås erhålla ytterligare en miljard kronor för att satsa på gröna tillväxtfonder, vilket innebär en total ökning av det offentliga riskkapitalet på fyra miljarder. Medan det kan låta rimligt att finansiera gröna investeringar, så finns det flera anledningar att vara skeptisk till vad som kan åstadkommas med statligt riskkapital.

Exempelvis visar forskning att statligt riskkapital inte skiljer sig nämnvärt från privat, bortsett från att det möjligen har svårare att dra sig ur misslyckade projekt. Det är därför svårt att se vad de offentliga medlen skulle tillföra marknaden, och det föreligger därmed en risk att det tränger ut privata investeringar. Vidare visar annan forskning att direkta stöd till företag är ineffektiva, eftersom forskarna inte kan observera någon större påverkan på de företag som får stöd. Slutligen visar exempelvis den misslyckade satsningen på etanol vilka svårigheter det finns med att peka ut framtidens teknologi. Det finns därför anledning till att vara skeptisk mot vad som kan åstadkommas med hjälp av statligt riskkapital.

Lägre kapitalkrav för grön utlåning

Utredningen föreslår också att Finansinspektionen ska ges i uppdrag att verka för lägre kapitalkrav för kommande grön utlåning. Konkret ska detta ske genom att det som klassas som hållbart inom EU:s taxonomi ska få lägre kapitaltäckningskrav. Argumentet är att bankernas utlåning inte tar hänsyn till de externaliteter de ger upphov till, genom att enbart beakta riskerna för bankerna själva och inte det bredare samhället. Exempelvis skulle en sådan externalitet uppstå om en bank finansierade en aktivitet som är skadlig för klimatet, men innebär en låg risk för banken som långivare. Medan argumentet är teoretiskt rimligt så är det förmodligen svårare att omsätta till effektiv politik.

Att koppla bankernas kapitaltäckningskrav till taxonomin är riskfyllt, eftersom framtagandet av de tekniska kriterierna sker genom en politisk process. Turerna kring gas och kärnkraft visar hur svårt det kan vara att komma överens om vad som är hållbart. Syftet med taxonomin är inte heller att mäta finansiella risker. Att koppla bankernas kapitaltäckningskrav till taxonomin skulle direkt utsätta ett regelverk som spelar en central roll i det finansiella systemet för en ofta oförutsägbar och bristfällig process.

Hjälpa företag tolka taxonomin

Ytterligare ett förslag från utredningen är att Naturvårdsverket och möjligen några andra myndigheter ska få i uppdrag att hjälpa företag tolka taxonomin. En uppenbar risk med att ge Naturvårdsverket ansvar över tillämpningen av taxonomiförordningen är att det skapar osäkerhet om uppdragets omfång och att det uppstår missförstånd om möjligheten till nationella särtolkningar. Taxonomin bygger på en förordning vilket lämnar litet utrymme för nationella tolkningar. Om en svensk myndighet tolkar taxonomins kriterier på ett annat sätt än i andra länder kan det påverka svenska företags konkurrenssituation och tillgång till finansiering. I den mån det finns behov av tolkningar av de tekniska granskningskriterierna är EU-gemensamma verktyg därför ett bättre alternativ. 

Frågan om näringslivets omställning är central både för att skapa ett långsiktigt konkurrenskraftigt näringsliv och att hantera miljöproblem. Precis därför måste vi noggrant granska alla förslag som läggs och ställa oss frågan om det är det mest effektiva sättet att använda pengarna på. Tyvärr klarar inte de ovan nämnda förslagen som lagts fram i utredningen den ribban.