EU:s protektionism tar sig nya former

Det finns ett uttryck om att bita sig svansen. Utgången av en omröstning i EU-parlamentet nyligen visade hur bakåtblickande protektionism fortfarande har en stor anhängarskara inom EU. Omröstningen gällde ett lagförslag från EU-kommissionen om införande av ett skydd för geografiska indikationer för hantverks- och industriprodukter. Vad gäller EU:s innovations- och konkurrenskraft är detta verkligen att bita sig i svansen.

Geografiska indikationer är inget som det ofta talas om i fikarummen, även om många med viss regelbundenhet kommer i kontakt med dem. Det handlar om att skydda vissa företeelser som kommer från ett visst geografiskt ursprung. Exempel som ofta används är champagne och Kalixlöjrom.

EU-kommissionen har i flera år arbetet med ett lagförslag som innebär att inte bara jordbruksprodukter ska kunna skyddas. För svensk del kan det handla om exempelvis dalahästar och moraknivar. Det är detta lagförslag som var uppe för omröstning i EU-parlamentet tidigare i september.

Förslaget är feltänkt. För jordbruksprodukter kan ett skydd kopplat till ett geografiskt ursprung vara motiverat. Vem som helst som diskuterat ”le terroir” med en vinbonde vet att det är ingenting som kan flyttas på. Detsamma gäller för klimatzoner och liknande.

När det gäller hantverks- och industriprodukter är situationen en helt annan. Det behövs råvaror och det behövs kompetenta människor. En central poäng med EU som projekt är att såväl råvaror som kompetenta människor ska omfattas av fri rörlighet. Förslaget om geografiska indikationer går stick i stäv med detta.

I praktiken kan denna nya lagstiftning också få en direkt konkurrenshämmande effekt. När produkter av visst slag bara får tillverkas i ett visst område kan inte företag från andra områden konkurrera med den typen av produkter. Det blir också direkt innovationshämmande. Produkterna ska göras som de alltid har gjorts, de ska inte förändras eller moderniseras.

Det är dessutom så att detta är något som med all sannolikhet kommer att få stort utrymme i handelsavtalsförhandlingar. Redan idag är det så att geografiska indikationer får alltför stort utrymme när EU förhandlar handelsavtal. Den som läst igenom listan över franska viner och ostar som ska åtnjuta skydd inser snabbt att dessa listor kommer att bli än längre. Detta många gånger på bekostnad av sådant som är viktigt på riktigt för innovativa företag, såsom grundläggande patentfrågor.

Att det på EU-nivå börjat talas alltmer om konkurrenskraft är bra. Det är dock långt kvar tills att EU är redo att på allvar se vad som gör Europa konkurrenskraftigt. Dalahästar må vara vackra, men det är inte de som ensamt bygger svensk konkurrenskraft. Det gör innovativa svenska företag.