Små företag immaterialrättens vinnare – och förlorare

I kampen om de kunskapsbaserade tillgångarna är de små företagen de stora vinnarna, men också de stora förlorarna. EU:s immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Europeiska patentorganisationen (EPO) publicerade nyligen en rapport om hur aktivt användande av immaterialrättigheter kan påverka hur det går för företag. Enkelt uttryckt kan sägas att de har tittat på om det lönar sig att ha immaterialrättigheter eller inte.

Innan studien beskrivs närmare, kan konstateras att särskilt för mindre företag verkar ett aktivt användande av immaterialrättigheter kunna fungera som en jetmotor för verksamheten.

Studien bygger på tidigare gjorda studier, men har utökats jämfört med tidigare. I den aktuella studien har man tittat på över 127 000 företag från alla 27 medlemsstater plus Storbritannien. Av de företag man tittat på var en stor del mikroföretag, med färre än 10 anställda. Nästan 60 000 företag tillhörde den kategorin. I studien ingick 4 350 företag från Sverige.

Studien har gått ut på att, via officiella källor, se hur företagen går. Är de lönsamma? Hur ser intäkterna ut i relation till antalet anställda?

Dessa siffror har sedan satts i relation till existensen av registrerade rättigheter: Patent, design och varumärkesrättigheter. I studien har man både tittat på inte bara nationella rättigheter utan även registreringar på europeisk nivå.

Hur ser det då ut? Studien visar att de som äger minst en immaterialrätt har betydligt högre intäkter än de som inte har någon registrerad rättighet. I studien sätts intäkterna i relation till antalet anställda. För de stora företagen (med fler än 250 anställda) är intäkterna 18 procent högre per anställd för de som har någon registrering, till exempel ett varumärke. Ser man på de små och medelstora företagen (de med färre än 250 anställda) är intäkterna 68 procent högre – per anställd.

En invändning som kanske kan göras är att det främst är innovativa företag som har möjlighet att aktivt registrera rättigheter. I och med att studien inte bara betraktar patent, utan även design och varumärken, omfattas inte bara de företag som har hög grad av innovation. Det är också så att studien omfattar många olika branscher, allt från gruvindustri till besöksnäring – allt från tillverkningsindustri till professionella tjänster.

Det är de högre intäkterna för de som gjort registreringar som gör att de små och medelstora företagen är de stora vinnarna. De mindre företagen har en än större utväxling på sina rättigheter helt enkelt.

Men vari ligger då att de är de stora förlorarna? Faktum är att det är färre än 9 procent av de små och medelstora företagen i studien som har någon registrerad rättighet. Mindre företag från Malta, Portugal, Cypern, Tyskland, Österrike, Spanien, Frankrike, Polen och Storbritannien har i högre utsträckning gjort någon registrering. I dessa länder har mer än 10 procent av de små och medelstora företagen registrerat minst en rättighet.

Sverige då? I Sverige är det bara 8,52 procent av de små och medelstora företagen som har någon registrerad rättighet. Dessa svenska företag ligger bra till i en europeisk jämförelse när det gäller patent, men är sämre när det gäller design och varumärken. Detta är konstigt, inte minst med tanke på att det bara kostar 2 000 kronor att registrera ett nationellt varumärke. Detta varumärke har sedan en giltighetstid på 10 år, så ett varumärke kostar alltså bara 200 kronor per år. Hur litet ett företag än är så är det pengar som kan tas ur kaffekassan.

När EU-kommissionen presenterade sin industristrategi tidigt 2020 låg en handlingsplan för immateriella tillgångar (Intellectual Property Action Plan) med som en del av strategin. Denna handlingsplan börjar nu ta en alltmer konkret form. En central punkt är att lyfta de små och medelstora företagens användning av immaterialrättigheter. Både EUIPO och EPO har också lyft detta i sina strategiska planer för de närmaste åren.

I Sverige har Patent- och registreringsverket också gjort många insatser för att nå fram till de små och medelstora företagen. Ett problem i Sverige är dock att det saknas ett motsvarande helhetsgrepp kring frågorna motsvarandet det som EU-kommissionen tagit fram på EU-nivå. I många av våra nära konkurrentländer, såsom Finland, har immaterialrättsfrågorna kommit att bli en central del av näringspolitiken.

Svenskt Näringsliv har pekat på att det finns flera stora utmaningar för Sverige när det gäller de kunskapsbaserade tillgångarna och efterlyser en nationell immaterialrättsstrategi. Det råder bland annat en skriande kunskapsbrist om hur man kan skapa värde ur de kunskapsbaserade tillgångarna. Den brinnande frågan är när Sverige ska få en näringspolitik för kunskapsekonomin.