Experten: För många sjukskrivs med psykisk diagnos

Risken för långvarig sjukdom ökar generellt ju äldre vi blir. Men när det gäller psykiska diagnoser är risken för att bli långtidssjukskriven som störst mitt i livet, i åldern 36–45 år, särskilt påtagligt är det för kvinnor, enligt statistik från Afa Försäkring. Den vanligaste orsaken är ”reaktion på svår stress”, som innehåller utmattningssyndrom och andra stressreaktioner.

Åsa Kadowaki, psykiatriker och KBT-terapeut, förklarar att det är en tid i livet då många saker som kräver aktivitet faller ut samtidigt. Det handlar om barn, karriär, större ansvar på jobbet, renoveringar, husbyggen, skilsmässor och åldrande föräldrar. Men också om att ha höga förväntningar på sig själv som att träna, vara snygg och ha ett socialt aktiv.

– Det är lätt att tro att allt behövs på en gång livet, bita ihop och köra på tills det inte håller längre. Men då är det ju inte ett psykiatriskt sjukdomstillstånd, utan ett resultat av att inte ha respekterat sina grundläggande behov.

När antalet stressfaktorer ökar i livet blir det än viktigare att ha en egen strategi och bestämma sig för hur man vill leva – vad man kan avstå och hur man återhämtar sig – men det är det få som gör, enligt Åsa Kadowaki.

– Metaforen att ”inte få ihop livspusslet” är missvisande. Det finns inget livspussel som går att få ihop! Livet är som en flod där det ständigt kommer nya utmaningar som gör att man måste göra nya val och ta nya beslut – man blir aldrig färdig utan behöver bli bra på att hålla sig flytande.

Här är det viktigt att sjukvården inte förstärker undvikande som strategi, utan förklarar för dessa patienter vad som händer i kroppen vid stress och att det inte går att medicinera eller undvika sig till balans, konstaterar hon.

– De flesta har symptom som är fullt begripliga i förhållande till hur de lever – det är ofta en livssituation i obalans som ger symptom i kropp och psyke.

Arbete viktigt för hälsan

Det handlar om att träna upp medvetandet och komma till insikt om ”vad jag är beredd att investera, vad jag är beredd att avstå och hur jag återhämtar mig”. 

– Vi behöver alla lära oss hjälpsamma verktyg för att hantera livet – stanna upp, observera vår livssituation, och skapa en balans mellan prestation och återhämtning. 

Hon tycker att det är märkligt att skulden för psykisk ohälsa så ofta läggs på lönearbete, med tanke på att det är en så viktig faktor för hälsan. Sverige har en välreglerad arbetsmarknad med långtgående rättigheter för arbetstagare, där arbetsgivare har ett ansvar för att upprätta rehabplaner och anpassa arbetet.

– Men om arbetsgivarens anpassningar ska få effekt behövs ett gemensamt mål med arbetstagaren att fokus är att klara arbetsuppgifterna. Arbete är krävande och det är inget konstigt att det är jobbigt.

Av de patienter som hon träffat genom åren är det ett fåtal som har haft extremt belastande arbetsomständigheter.

Däremot har majoriteten problem med att begränsa sig. En stor del av hennes arbete går ut på att få andra att släppa fokus på vad som kan gå fel och i stället inrikta sig på vad de vill bidra med, utveckla och uppnå.

– Många behöver träna på att tacka nej, be om hjälp, och att vara ärliga med sina behov. Den som håller masken och biter ihop lever livet som att det är hotfullt i stället för att hålla fokus på vad som är meningsfullt. I de fallen cementerar sjukskrivning snarare svårigheterna än att gynna utveckling.

”Curlade dåligt tränade för kriser”

De som nu ligger i topp för psykiska diagnoser tillhör den tidiga curlinggenerationen, som inte har lärt sig att obehag ingår i ett normalt liv, påpekar Åsa Kadowaki. Allt ska gå lätt och det är helst någon annan som ska fixa det som är jobbigt.

– De inte är tränade för de kriser som ingår i olika utvecklingssteg. När omständigheterna ändras kan de inte göra som de gjorde tidigare, vilket kan väcka en känsla av sorg. För den som då inte är van vid att ta egna beslut, vid att låta det vara jobbigt, och att inte välja som alla andra, blir det såklart en stor utmaning.
Hon har länge hävdat att sjukskrivning för stress- och utmattningssymptom sällan är hjälpsamt och att många av de intyg som Försäkringskassan får in aldrig borde ha skrivits. Läkaren utgår ifrån hur patienten bedömer sin situation i stället för att göra en medicinsk bedömning av om patienten är så sjuk att han eller hon inte kan arbeta. Patienten har oftast helt rätt i att ”det inte går längre” men åtgärden är egen förändring, inte att de plockas bort från sitt arbetssammanhang via sjukskrivning.

Vissa läkare som har missuppfattat vad de skriver under på vid en sjukskrivning, påpekar hon.  De tror att de intygar att de tror på patientens bedömning av sitt tillstånd, men egentligen intygar de att patienten har ett sjukdomstillstånd som påverkar funktionsförmågan.

– Användandet av kundbegreppet och utvärderingar av nöjdhet i vården har underminerat professionaliteten. Läkarna glömmer sina 12 års utbildning och att deras uppgift är värdera patientens symptom utifrån sin kunskap om sjukdom.

Målet med diagnostik är att hjälpa till att klargöra vad som egentligen är problemet, slår hon fast. Vad är sjukdom som går att bota med sjukvård och vad är mående som går att påverka med egen förändring, som man får stöd i?

Sjukskrivning ger många biverkningar

När sjukskrivning används för att en person ska få ihop livet, kommer symptomen ofta tillbaka när de ska tillbaka till jobbet, eftersom problemen som gjorde att personen inte fick ihop tillvaron fortfarande finns kvar.

Om det då tolkas som tecken på försämring i stället för normal aktivering är det inte konstigt att sjukskrivningen förlängs, konstaterar Åsa Kadowaki.

– Att plocka bort någon från sitt arbetssammanhang är dessutom en social åtgärd med många biverkningar, som exempelvis isolering, passivisering, sämre ekonomi och förändrad dygnsrytm.

Risken är hög att sjukskrivning med psykiska diagnoser blir väldigt lång och därför borde andra insatser göras tidigt för att undvika onödigt lång och passiv sjukskrivning, anser Catharina Bäck, försäkringsexpert på Svenskt Näringsliv.

Nya undantagsregler i sjukförsäkringen har inneburit ännu längre sjukfrånvaro, inte minst för de med psykisk ohälsa. Det är oroväckande när det är ett faktum att ju längre sjukfrånvaron pågår desto svårare är vägen tillbaka, påpekar hon.

– Hur ska arbetsförmågan för individer med psykisk ohälsa tas tillvara på ett bättre sätt? Är sjukskrivning verkligen den bästa behandlingsmetoden för dem? Det verkar ju nästan tvärtom vara en behandling som ökar risken för ytterligare diagnoser, långtidssjukfrånvaro och att individen lämnar arbetsmarknaden i förtid.

Varför psykiska diagnoser avviker så starkt i åldersmönster från sjukfrånvaron i övrigt är inte helt entydigt. Oavsett bakomliggande orsaker så är det endast arbetet läkaren sjukskriver från. Därför är det också svårt att veta vad som är adekvata och effektiva insatser för att ta till vara arbetsförmågan på bästa sätt hos de som är sjukfrånvarande med psykisk ohälsa, konstaterar Catharina Bäck.

– Det normala är att vi blir skröpligare med åren, och därför är det så speciellt att just vid psykiska diagnoser så är frånvaron högst mitt i livet. I Afas rapport ser vi att de äldsta tvärtom är mindre psykiskt sjuka.