Pensionärerna som vägrar sluta jobba: ”Jag gör det inte för pengarna”

Fyra av tio planerar att fortsätta arbeta även efter att de börjar ta ut pension, visar en färsk undersökning som Pensionsmyndigheten har låtit göra bland pensionssparare. Det är en kraftig ökning jämfört med år 2021 då det var 33 procent. Samma år blev jobbonär, någon som arbetar och är pensionär på samma gång, ett av nyorden i språkrådets nyordlista.

En av dem är Björn Ekman i Göteborg. Som nyexaminerad civilingenjör från Chalmers i Göteborg började han jobba inom Volvosfären. Först på det som idag heter Volvo Cars, och därefter inom AB Volvos globala IT-funktion i olika ledande roller i Sverige, Brasilien och USA. För snart tre år sedan fyllde han 67 år och gick i pension.

De sista tio åren innan pensionen satt han med i ledningsgruppen och var chef över Volvo-gruppens it-lösningar för fabriker och logistikverksamhet.

Många hade sagt att det kunde vara en stor omställning att sluta jobba helt, men han tycker inte att övergången blev särskilt abrupt, förmodligen för att han hade jobbat mycket hemma under pandemin.

Anmälde sig som tentavakt

Samtidigt har han alltid rest mycket i jobbet, och även om det var slitigt så var det ju också stimulerande att komma ut och möta andra människor, påpekar Björn Ekman.

Så efter ett helledigt halvår tog han tag i något han som han länge hade tänkt prova som pensionär: att jobba som tentavakt på Chalmers.

– När jag tentade på 70-talet och såg de äldre männen och kvinnorna omkring mig tyckte jag att det verkade lite mysigt. Så jag anmälde mig och började jobba någon dag i månaden. Kontakten med elever och andra pensionärer kändes trevlig, säger han.

Efter ett tag sökte Chalmers personer som kunde hålla ihop arbetet vid de fyra kontor som hanterar tentaadministrationen och organisationen kring tentorna, och Björn Ekman var en av de som blev tillfrågade.

– Eftersom det lät intressant tog jag jobbet. Det innebär ett större engagemang och en mer övergripande roll med mer ansvar. Men då förstod jag inte riktigt hur mycket jobb det skulle bli.

Nu handlade det om att optimera schemaläggningen för lokaler och tentavakter, och att se till att allt material är förberett inför tentaperioderna var åttonde vecka – digitala tentor, skriftliga tentor, datorer, lösenord och annat. Och att sedan säkerställa att alla tentor kommer till expeditionerna.

Det är något helt annat än det han hade gjort förut.

– Jag har aldrig kopierat så mycket papper i hela mitt liv, haha. Man sitter inte precis bakom en skärm och gör Excel-kalkyler, kliar sig i håret och dricker kaffe. Allt jobb sker på plats, dagarna är långa och tempot är ofta högt, säger Björn Ekman.

Det passar honom att jobba rejält när han väl jobbar och att han mellan tentaveckorna är rätt mycket ledig. I snitt jobbar han nu ungefär 30 procent på Chalmers.

– Det är otroligt operationellt och handlar mycket om ordning och reda, men det är också mycket dialog och interaktion med människor hela tiden – något som jag är van vid och tycker om.

Konsultar på Volvo

För två år sedan blev Björn Ekman också uppringd av den på Volvo som hade blivit ansvarig för ett it-migrationsprojekt som han hade lett innan han gick i pension och tidigare jobbat med i Brasilien. Han fick frågan om han ville hjälpa till och tackade ja.

– Jag fungerar lite som projektledarens högra hand. Vi jobbar ihop och jag hjälper till med allmän coaching och tar fram styrgruppsmaterial. Jag vet ju hur det fungerar i Brasilien och dessutom är större delen av styrgruppen brasilianer, lokala it- och affärschefer, som jag har jobbat med tidigare.

I början jobbade han 20 procent med projektet och nu är det runt tio. Det är ett roligt sätt att hålla kontakten med sin gamla arbetsgivare, tycker Björn Ekman.

– Att fortsätta att följa det som händer kring sådant som jag tidigare har jobbat med är stimulerande. Eftersom jag tidigare har bott och jobbat i Brasilien är det särskilt roligt att få möjligheten att hålla kontakten med gamla medarbetare och vänner där, säger han.

Tillfälligheter som styr

Just nu jobbar han totalt ungefär 40 procent, men det är egentligen inget som han har styrt mot, konstaterar han.

– Det är tillfälligheter som har gjort att det har blivit så. Jag hade inte tänkt så mycket på mitt gamla jobb på Volvo men när de tog kontakt blev jag sugen på att hoppa på det.

− Jag gör det inte för pengarna. Ersättningen är inte särskilt hög, även om jag inte ska säga att det inte betyder något. I första hand gör jag det för att det är roligt, upplägget är bra och jag trivs med att se nöjda elever och tentavakter, och att verksamheten fungerar.

Det sociala och kontakten med andra människor är viktigast, betonar Björn Ekman.

– Stämningen är bra och många är trevliga. Du vet när man samlas 15–20 stycken på morgonen och tjötar lite – det är kul.

Uppdraget på Volvo fortsätter minst ett år till innan det ska vara klart och avslutas. Men han kan tänka sig att fortsätta längre på Chalmers.

– Jag kopplar det lite till när min fru slutar jobba, så det blir något år till. Eftersom upplägget är att det inte är varje dag så är jag ju ändå hyfsat fri.

Däremot är han kritisk till regeln att den som har börjat ta ut tjänstepension inte kan pausa den. När han slutade jobba som 67-åring, och började ta ut delar av sin tjänstepension, visste han inte att han skulle komma att jobba igen.

– Hade jag vetat om det då hade jag valt att ta ut tjänstepensionen på längre tid, till exempel. Eftersom jag nu kommer över brytpunkten måste jag betala statlig skatt på inkomsterna från Volvo och Chalmers.

Regeringen har föreslagit att det från och med 1 januari 2025 ska bli möjligt att pausa utbetalningen av tjänstepensionen, och det hoppas Björn Ekman blir verklighet.

– Börjar det gälla nästa år och jag fortsätter att jobba något år så kommer jag att pausa tjänstepensionen.

Comeback som elektriker

Hans Hallengärd är en annan pensionär som har fortsatt att jobba. Efter att ha arbetat som elektriker i hela sitt yrkesliv, bestämde han sig för tio år sedan, när han fyllde 63 år, för att helt sluta jobba och börja ta ut pension. Han ville ägna sig heltid åt att vara hemma och fixa med det nya hus som han och hans fru precis hade flyttat in i.

– Men när det hade gått ett par år kände jag att det vore roligt att hitta på något annat, utanför hemmet, säger han.

Han hade tidigare hört talas om företaget Veterankraft och när han tog kontakt var de genast positiva till att anställa honom. Nu har Hans Hallengärd arbetat där deltid i varierande grad i snart åtta år. I maj fyller han 73 och han kan tänka sig att fortsätta ett tag till.

– Det är inte så mycket det ekonomiska utan mer det sociala. Man träffar folk och håller sig à jour med vad som händer inom området, säger han.

Attraktiv grupp

Trenden att fler och fler jobbar helt eller delvis efter 66–67 års ålder är tydlig, konstaterar Ingvar Backle, pensionsexpert.

– Det är en grupp som är erfaren och många gånger attraktiv. Enligt omställningsorganisationerna är äldre personer generellt ganska lättplacerade i motsats till vad man ibland hör i debatten.

Att fler jobbar längre upp i åldrarna är positivt ur flera aspekter. Alla vinner på det, menar han.

– För individen innebär jobbet ofta en social gemenskap och känna sig behövd – grundläggande mänskliga behov. Även om vissa jobbar för att de har en låg pension, är det för de flesta inte främst för pengarna. Samtidigt blir det ju en välkommen extra inkomst även för dem, säger Ingvar Backle.

För företagen är det positivt eftersom många branscher har svårt att hitta rätt kompetens, och ur ett samhällsperspektiv behöver Sverige fler arbetade timmar som ger större skatteintäkter. Det behövs eftersom vi lever allt längre, påpekar han.

– Det vore konstigt om inte fler jobbade längre med tanke på att folkhälsan hela tiden blir bättre.

Dessutom är det en nödvändighet utifrån att unga generellt etablerar sig allt senare på arbetsmarknaden, och då går det inte att pensionera sig för tidigt, enligt Ingvar Backle.

– Ekvationen går inte ihop ekonomiskt om den som börjar jobba i 30-årsåldern vill sluta jobba exempelvis runt 60 år. Personen är sedan kanske pensionär i 30–40 år. Det fungerar inte om vi inte ska avstå en proportionellt stor del av våra inkomster under den i så fall relativt korta tid som vi då skulle arbeta.