Öresundsbron har funnits i snart 25 år men fortfarande dras företag och pendlare i regionen med gränshinder, byråkrati och krångliga skatteupplägg. Nu vill en rad aktörer se ett uppdaterat avtal. ”Vi blir alla vinnare med smidigare regler”, säger Claes Hammarstedt, skatteexpert inom internationella frågor.
”Greater Copenhagen Region” skulle skapa en gemensam och integrerad arbetsmarknad för städerna i Öresundsregionen. Men nästan ett kvartssekel efter öppnandet av Öresundsbron tvingas både företag och arbetspendlare fortfarande lägga tid och resurser på att hantera krångliga skatteregler.
Nu kräver en rad aktörer – Greater Copenhagen, Sydsvenska Handelskammaren, Lunds universitet, samt Svenskt Näringsliv och dess danska systerorganisation Dansk Industri – en uppdatering av Öresundsavtalet, som omfattar en rad specialframtagna skatteregler för den som arbetspendlar över Öresund.
– Hela syftet med avtalet är att det ska vara ett fritt flöde i regionen så att man kan bo och arbeta i olika länder. Men inte minst efter pandemin står det klart att det nuvarande avtalet inte är anpassat efter dagens situation och det är därför av stor vikt att det uppdateras, säger Claes Hammarstedt, skatteexpert inom internationella frågor på Svenskt Näringsliv, till TN.
För att lyfta behovet av en översyn av avtalet skrev Svenskt Näringsliv tillsammans med Dansk Industri nyligen ett brev till Sveriges finansminister Elisabeth Svantesson och hennes danska motsvarighet Jeppe Bruus, där de lyfter fram konkreta förslag på uppdateringar. Bland annat vill de att avtalet ska omfatta både privat- och offentliganställda, att pensionsavgifter ska godkännas ömsesidigt av både Sverige och Danmark och att arbetsgivare som har svensk personal anställd hos sig ska slippa att registrera sig som arbetsgivare i Sverige, vilket de måste i dag.
Men den kanske viktigaste punkten handlar om arbetsplatsens betydelse. Huvudregeln är att den som arbetspendlar över Öresund betalar skatt i det land där hon eller han arbetar. Det i särklass vanligaste upplägget är att de som pendlar bor i Sverige och arbetar i Danmark och då ska de betala skatt i Danmark. Det ska sedan ”jämnas ut” genom att Danmark betalar tillbaka en del av skatten till Sverige för att täcka upp för att det i det fallet är Sverige som står för vård, skola och andra sociala tjänster. I de fall där en person bor i Danmark och arbetar i Sverige fungerar det på samma sätt, fast tvärt om.
Men upplägget ovan förutsätter att arbetspendlaren befinner sig fysiskt på sin arbetsplats i det andra landet under minst 50 procent av arbetstiden varje tremånadersperiod. Om personen exempelvis arbetar hemifrån mer än så, blir hen plötsligt skatteskyldig även i boendelandet. Organisationerna bakom uppropet vill att regeln ändras till 50 procent varje tolvmånadersperiod, för att ge alla inblandade bättre möjlighet att planera.
– Vi ställer oss helt och hållet bakom de här punkterna. Det är bra för Sverige att reglerna blir så enkla som möjligt, både för att de svenska företagen kan anställa människor från andra länder och för att svenskar ska kunna arbeta hos företag i utlandet. Vi blir alla vinnare med smidigare regler, säger Claes Hammarstedt.
Läs hela artikeln på Tidningen Näringslivet: Kravet på finansministrarna: Stoppa skattekaoset för pendlarna
Internationella skattefrågorArbetsmarknad EU