Näringslivet kan bidra

Det finns många samhällsviktiga mål där en den offentliga upphandlingen kan göra skillnad. Generellt gäller att många myndigheter har dålig kunskap om innovationskraften i näringslivet och vad som ligger i utvecklingslinjen. Alla vill till exempel se en snabbare utveckling av digitaliseringen där näringslivet kompetens är avgörande. Vidare diskuteras hur vi ska nå målen i Agenda 2030 och klimatutmaningen, ökad grad av cirkulär ekonomi, bygga upp ett totalförsvar, skapa sjysta arbetsvillkor och social hållbarhet med mera. Dessvärre är cirka 70 procent av alla upphandlingsdokument kopior av tidigare versioner. Med det arbetssättet kan näringslivets kraft inte bidra till att nå målen. Istället måste myndigheterna bli mycket bättre på att planera, kartlägga och analysera behoven lång tidigare i inköpsprocessen.  

Den offentliga sektorn behöver också styra inköpsprocessen mot bättre konkurrens, idag får cirka 40 procent av alla upphandlingar bara ett eller två anbud. Man måste jobba för att få en bredare leverantörsbas, locka nya innovativa aktörer att lägga anbud, inte utestänga de mindre företagen, ha med sig leverantörsperspektivet i kravställandet, interagera med näringslivet och föra en ständig dialog.  

Pandemin har också satt fokus på de svagaste länkarna i inköpskedjan i den offentliga sektorn. Avsaknad av en tydlig styrning från bland annat regeringen samt en splittrad inköpsstruktur i kommuner och regioner har påvisat bristerna i supply chain och medfört fördyringar som till sist drabbar medarbetare och medborgare.  

Svenskt Näringsliv har sedan flera år tillbaka drivit frågan om betydelsen av en inköpsmogen offentlig sektor som implementerar kategoristyrning som processmetod. Kategoristyrning är en strukturerad och metodisk tvärfunktionell förändringsprocess. Man arbetar utifrån en funktionsbaserad gruppering av verksamhetens externa kostnader med ett leverantörsmarknadsperspektiv. Målet är att utnyttja leverantörerna optimalt för att nå verksamhetens övergripande mål och strategier på kort och lång sikt. Metoden har sedan länge används i näringslivets eget inköpsarbete. Vissa statliga myndigheter, kommuner och regioner har påbörjat resan mot inköpsmognad, där kategoristyrning är en bärande del, med mycket positiva resultat. Men hela den offentliga sektorn behöver kliva ombord på tåget för att vi ska kunna klara av samhällsutmaningarna.  

Vi har under pandemin sett glädjande exempel på privata företag som räckt ut handen för att hjälpa kommuner och regioner med inköpsarbetet, pro bono. Vårt svenska näringsliv är generellt sett mycket bra på logisk och supply chain samt att utnyttja leverantörsmarknaden globalt. Denna kunskap har bidragit till att kommuner och regioner kunnat få tag på den utrustning som varit nödvändig för vården och omsorgen.  

Men vi får inte nöja oss med några punktinsatser. För att kunna utnyttja vårt svenska näringsliv och dess innovationskraft och vilja till att bidra till verksamhetsutveckling måste våra politiker i större utsträckning ta den offentliga upphandlingens kraft på allvar. Detta kräver en bättre styrning och målfokus. Vi behöver också en högre grad av kompetens. Kompetensbristen är på sina håll skriande, och där många arbetsgivera kan intyga om svårigheterna att rekrytera kompetent personal. Här måste regeringen ta ett ansvar och det gör man genom att tillse att det skapas masterprogram i inköp på våra universitet.