Sverige tar rygg på Danmark för att minska regelkrånglet

På regelförbättringsfronten är det spännande tider i Sverige. Äntligen har regeringen fattat ett beslut om att införa dels ett förenklingsråd, dels ett implementeringsråd. Det förstnämnda ska se över det nationella regelverket och föreslå förenklingar i de befintliga lagarna. Implementeringsrådet ska ha som huvuduppgift att se till att EU-lagstiftning inte överimplementeras i Sverige, något som allt för ofta skett sedan vi blev medlemmar i EU och är något som försämrar svenska företags konkurrenskraft.

Svenskt Näringslivs SME-kommitté har en arbetsgrupp dedikerat till just regelförbättring och denna följer förstås de svenska reformerna med stort intresse. För att få ytterligare information för att kunna analysera vad som händer nu åkte en del av gruppen till Köpenhamn för att träffa DI, Dansk Industri, vilket är Svenskt Näringslivs motsvarighet. Mads Kampp Christiansen, en av DIs experter på området var värd för mötet.

Att resan gick just till Köpenhamn är för att man i Danmark ligger, även på detta område, före Sverige och har arbetat ungefär via liknande råd länge. Där skapades ett ”Virksamhedforum” år 2012 och ett Implementeringsråd 2018. Dock slog man ihop de båda råden år 2019 till ett ”EU- og Regelforum”, men modellen har överlevt flera regeringar och har visat sig vara ett klokt och hållbart arbetssätt.

EU- og Regelforum har 20 medlemmar, där det finns representanterna från näringslivs-, konsument- och fackliga organisationer, liksom sakkunniga och juridiskt kunniga. Forumet har fyra möten per år. Förenklingsförslagen skickas in på förhand och på mötena ska ledamöterna godkänna eller avslår dessa. Det finns också ett krav på regeringen att efterleva rekommendationerna från forumet, efter en ”följ eller förklara-princip”, som betyder att om regeringen inte följer förslaget ska detta motiveras tydligt varför.

Fram till dags dato har forumet hanterat 150 förslag, varav 105 följs, 19 följs inte och resterande har besvarats av regeringen eller är under hantering.

För svensk del var det kanske mest intressant att lära sig om vilka positiva samt negativa erfarenheter DI menar finns med ett EU- och Regelforum. På den positiva sidan finns att det är bra med ett etablerat forum som bidrar till fokus på regelförenkling, att det finns en arena för dialog mellan olika organisationer och att det framtvingar en årlig redogörelse över hur många åtgärder som gjorts – vilket håller trycket uppe, även hos myndigheterna. DI framhåller också ”följ- eller förklara-principen” som mycket positiv.

Områden med förbättringspotential finns också. Det politiska mandatet är begränsat och även om modellen överlevt flera regeringsskiften så har det tappats tempo och politisk prioritet mellan varven. Urvalet av både ledamöter och förslag är brett, vilket gör det svårare att kunna analysera olika ämnen på djupet. Här skulle DI gärna se tematiska möten, såsom ett möte enbart om skatteförslag, ett om arbetsmarknad osv. Det finns en princip om att forumets förslag ska vara kostnadsneutrala och detta begränsar självklart omfattningen på förslagens utformning. Vidare kräver de konsensusbeslut, men det finns många som menar att de borde gå över till 2/3-delsmajorietsbeslut istället för att få arbetet att löpa smidigare. Till sist så går det inte att komma ifrån att forumet inte kan hantera den sammantagna regelbördan utan att rekommendationerna får ses som ”nålsticksoperationer”, om än viktiga sådana.

Susanne Ydstedt