En reformering av LAS skulle vara den enskilt viktigaste reformen för produktivitetsutvecklingen i Sverige. Det menar Fredrik Berghel på företaget Inission AB.
Fredrik Berghel är utbildad ingenjör, har en bakgrund på bland annat Electrolux Constructor och har har hunnit arbeta som platschef både i Norge, Tyskland och Malaysia. Idag bor han i Karlstad och driver sedan 2007 företaget Inission AB som, med sina 340 medarbetare, erbjuder legotillverkning av industrielektronik åt bland annat Assa, Atlas Copco och andra delar av den svenska exportindustrin.
Företaget har fem fabriker i Sverige - Stockholm, Malmö, Borås, Munkfors och Pajala – och en i Tallinn. Vad är det då som gör honom så kritisk till LAS?
- När min kompanjon och jag tog över Inission AB 2007, dåvarande EDC i Munkfors AB, var det i dåligt skick och vi var tvungna att kraftigt dra ner på verksamheten för att den över huvud taget skulle överleva. Där satt vi med hela LAS -problematiken och kunde inte toppa laget eftersom att vi var tvungna att förhålla oss till lagstiftningen och regelnom ”först in, sist ut”. Och det är klart, ska du få ett sådant företag att överleva på landsbygden måste du ha de mest kompetenta och bästa kvar. Vi tävlar ju mot de stora städerna och med utlandet. När man har en liten firma på 50-60 personer som ska överleva blir det tufft. Det var våra egna, privata pengar vi hade lagt in och jag hade pantsatt villan, berättar Fredrik Berghel.
Samtidigt är det för större aktörer med muskler och pengar i många fall fullt möjligt att kringgå LAS, så lagen har ingen legitimitet, menar Fredrik Berghel.
- Vilka andra lagar kan man köpa sig ut från? Frågar Berghel retoriskt.
Inission AB var tvunget att låta högt kvalificerad och motiverad personal gå, och trots svårigheterna överlevde företaget. När läget hade stabiliserat sig och de ville ta in ny personal kom nästa problem. De ville få in särskild kompetens men personen i fråga vågade inte säga upp sig från sitt nuvarande jobb, eftersom han skulle bli sist in på den nya arbetsplatsen.
- Eller då vi hade en kvinna som var allergisk mot metaller och som därför egentligen behövde byta jobb, men som hade en trygg anställning hos oss och därför inte vågade. Vi hjälpte henne vidare med skola till ett jobb inom hemsjukvården och det blev till slut bra, men allt sånt här tar ju tid och energi från annat, säger Fredrik Berghel. Jag kan rabbla upp historia efter historia med personal som ”sitter fast” på grund av LAS.
Fredrik Berghel anser att det är alldeles för lite rörlighet och omsättning på jobben och tar Danmark som ett gott exempel där människor byter jobb oftare än i Sverige. Den dynamik som skapas av att folk byter jobb ska inte underskattas, menar han.
- Jag tror att lösningen ligger någonstans i den flexicuritymodell som finns i Danmark. Visst, där finns andra geografiska förutsättningar, men det jag menar är att det finns generösa omställningsprogram och möjlighet till kompetensutveckling på ett annat sätt än i Sverige. Det är lätt att bli av med ett jobb men även lätt att få ett nytt. I Sverige sätter LAS stopp för det. Lagen är från 1974 och är så otidsenlig. Jag menar inte att man ska ta bort den, men den behöver reformeras och anpassas efter de olika förutsättningar som företagare har. Det skulle vara den enskilt viktigaste reformen för produktivitetsutvecklingen i Sverige, säger Fredrik Berghel med eftertryck.
Han vänder sig också mot bilden av att företagare skulle slita ut sina anställda.
- I vår bransch är vi fruktansvärt måna om våra anställda. Men vad är anställningstrygghet värt om man istället lägger ner företaget? Tryggheten sitter ju i att vara anställningsbar och inte att du har en massa år på ett anställningskontrakt. Förr i tiden fick man en guldklocka när man hade varit länge på en arbetsplats, men jag tycker att det är fel synsätt att det är eftersträvansvärt att vara på ett och samma ställe så länge som möjligt. Det är en mentalitet som behöver förändras.
Text: Karin Carlesten
LAGEN OM ANSTÄLLNINGSSKYDD.