Lärarbristen hämmar flickors teknikintresse

Det går fortfarande trögt med att attrahera fler flickor till teknikområdet, även om det sakta blir bättre.

Ulrika Sultan, forskare i teknisk undervisning vid Linköpings universitet, har fördjupat sig i flickors teknikintresse. Bland annat har hon samarbetat med Teknikföretagen kring boken Teknik – 10 lektioner i att förändra världen, som stöd för tekniklärare.

En betydelsefull faktor är att flickor själva inte tror att de gillar teknik. Det finns nioåriga flickor som har bestämt sig för att de inte kan teknik, förklarar Ulrika Sultan.

– Det är ju oacceptabelt! Att vartannat barn anser sig vara otekniskt är ett stort problem för vårt samhälle. Jag är förvånad över att vi låter flickor prata om sig själva på det här viset. Det är som att de skulle säga att ”jag kommer aldrig kunna simma”.

Och de flickor som faktiskt håller på mycket med teknik får lära sig av andra att det inte är teknik de sysslar med. Som exempel nämner hon hästtjejer som ofta är ”extremt tekniska”. De gör allt från att komma på nya tekniska lösningar i stallet och hantera ryktborstar och sadlar, till att bemästra ett djur på 500 kilo.

– Det är kvaliteter som jag tänker mig att företag vill ha. En person som är entreprenöriell, som vågar ta för sig, och som använder tekniska verktyg för att lösa problem. Men hästtjejerna själva tror inte att de håller på med teknik, eftersom de får höra det.

Flickor påverkas också av att stereotypen av någon som sysslar med teknik fortfarande är en man. För att dessa stereotyper inte ska forma en är det viktigt att ha nära förebilder, och störst påverkan har föräldrar och lärare, påpekar hon. Inte superkvinnor och popartister.

– Det där med förebilder är lurigt. Att bara lyfta fram en kvinna som jobbar med teknik får ingen att bli sugen på att jobba med teknik. De förebilder som finns nära har störst påverkan.

Lärare har allra störst påverkan, enligt Ulrika Sultan. Hur de bemöter teknikintresse och ger stöd i klassrummet spelar stor roll för hur flickorna uppfattar sig själv och för vilka möjligheter de anser sig ha inom teknik.

– Vi ser att många flickor som söker tekniska utbildningar har fått uppmuntran från en lärare som sagt att ”vad bra du är – det här är ju din grej”.

Men för att fler tjejer ska välja en teknikinriktning måste också grundskolans teknikundervisning bli bättre. Skolan har en viktig roll eftersom det är enda platsen där alla barn och ungdomar måste vara.

– Där ges en jättemöjlighet att få elever att upptäcka att de gillar teknik och uppmuntra dem att söka tekniska utbildningar. Där kan man också visa att teknik förändrar världen och vilken makt det är att förstå teknik och jobba med det.

Samtidigt finns det lärare som nästan är rädda för teknik. Ulrika Sultan reagerar starkt när lärare som stöter på en ny teknisk grej eller något som inte fungerar ger upp i stället för att ta sig an problemet och försöka lösa det, även om de inte vet från början hur det ska lösas.

– Det är inte bra när en lärare utstrålar det. Vi måste tänka på hur vi hanterar teknik framför barn. Bland årskurs 1–7-lärare är det till största delen kvinnor som tyvärr har antagit rollen som icke-tekniska.

Ett annat stort problem är lärarbristen. Nästan hälften av lärarna i teknik är obehöriga, och om vem som helst när som helst går in och undervisar i ett ämne de inte kan blir det inte den bästa teknikundervisningen, påpekar hon.

– Tänk vilken ilska det skulle väcka om det handlade om svenska eller matte! Det är Sveriges framtid det handlar om och jag förstår näringslivets oro. Företagen lutar sig mot att det finns en stabil gymnasie- och grundskola där eleverna får med sig de kunskaper som företagen behöver. Men så är det inte idag.