På senare tid har privata sjukvårdsförsäkringar ifrågasatts. Bland de argument som har anförts för detta är att de skulle urholka den offentligt finansierade vården, att de skulle vara kostnadsdrivande och att de skulle leda till att privatfinansierade patienter skulle ”gå före i kön”. Det finns därför skäl att klargöra varför privata sjukvårdsförsäkringar finns och vilken nytta de medför, även för den offentligt finansierade vården.
Det finns en efterfrågan på privata sjukvårdsförsäkringar från många företag därför att försäkringen gör att de anställda kan få stöd och vård i rätt tid och behöver vara mindre sjukskrivna.
Försäkringen innehåller ofta både förebyggande åtgärder, snabbt omhändertagande och rehabiliterande åtgärder. Företagen får mindre produktionsstörningar och kan sammantaget bedriva sin verksamhet effektivare. Att företagen kan nyttja sina resurser bättre tjänar alla på genom att tillväxt och välstånd ökar. I en undersökning som Svenskt Näringsliv lät göra 2008 framkom att företag vars anställda omfattades av sjukvårdsförsäkring hade 20 procent lägre sjukfrånvaro.
Det har påståtts att varje sjukvårdsbehandling som är privat finansierad tränger undan en motsvarande offentligt finansierad. En sådan statisk resursanvändning gäller inte för någon annan verksamhet och naturligtvis inte heller i sjukvården. Någon generell läkarbrist finns inte i landet. Vården är dessutom ett komplext område där nya sätt att organisera den, inte minst med stöd av digitalisering, växer fram kontinuerligt. Detta leder fram till att det går att förbättra produktiviteten, även i sjukvården.
Ett exempel på hur privata sjukvårdsförsäkringar kan bidra till en förbättrad produktivitet är att en huvudsakligen offentligt finansierad sjukvårdsklinik som har ledig kapacitet kan använda denna för att tillhandahålla vård även åt försäkringsfinansierade patienter. Detta innebär att utrustning, lokaler med mera kan användas effektivare och kostnaden per operation eller behandling som utförs på kliniken kan minska, till nytta inte minst för den offentligt finansierade vården, som härigenom kan finansiera mer vård än vad som annars vore fallet.
Privata sjukvårdsförsäkringar avlastar den offentligt finansierade vården. Detta följer av att den vård som ges genom privata sjukvårdsförsäkringar behovsprövas. Medicinska bedömningar görs av den enskilde patientens behov och precis som i all annan hälso- och sjukvård ska vården och behandlingen vara evidensbaserad och följa medicinska riktlinjer. Resurserna inom den offentliga vården kan då i ökad utsträckning gå till vård av mycket allvarliga tillstånd och till vård av dem som inte omfattas av sjukvårdsförsäkring.
De privata vårdgivarna får i allmänhet något mer betalt av försäkringsbolagen än av landstingen. Det får den effekten att de privata vårdgivarna kan arbeta med lägre ersättning från landstinget än vad som annars hade varit fallet. De skattefinansierade pengarna räcker därför till mer vård på grund av detta.
Det finns också ett argument mot privata sjukvårdsförsäkringar att dessa skulle medföra att försäkringspatienter skulle ”gå före i kön”. Vad som avses med detta är något oklart, då det finns en separat kö för offentligt finansierade patienter. Förekomsten av privata sjukvårdsförsäkringar kan också som framgår ovan mycket väl leda till att offentligt finansierade patienter kan tas om hand snabbare än vad som annars vore fallet. En inskränkning av möjligheterna för privata sjukvårdsförsäkringar att verka skulle mycket väl kunna leda till att väntetiderna blir längre i den offentligt finansierade vården. Detta kan knappast vara en önskvärd utveckling för någon.
I debatten har också framförts en oro för att privata sjukvårdsförsäkringar skulle leda till en osund ”kravkultur” och därför bli kostnadskrävande. Ett stort problem i svensk sjukvård har varit att vården inte utgått från patientens behov och att patienten utan dialog och involvering har fått nöja sig med den – eventuella - vård som vårdgivaren utan samråd beslutat om. Att patienten ställer ökade krav, och har möjligheter till så kallad ”second opinion”, är positivt och kan bidra till att utveckla vårdens kvalitet. Rätt behandling från början kan också spara kostnader för vården.
Vidare har framförts att skatteviljan kan tänkas minska om fler omfattas av privata vårdförsäkringar. Men för att skatteviljan fortsatt ska finnas måste de offentligfinansierade systemen prestera väl på egna meriter. Privata sjukvårdsförsäkringar kan i detta avseende fungera som en blåslampa på den offentligfinansierade vården vad gäller tillgänglighet och effektivitet. Att förbjuda privata sjukvårdsförsäkringar, och därmed neka arbetsgivare och anställda denna möjlighet, kommer i stället att skapa ett betydande missnöje när det gäller hur välfärdstjänster får tillhandahållas i Sverige.
I sammanhanget ska också nämnas att även om privata sjukvårdsförsäkringar inte är förmånsbeskattade, så är kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen inte en avdragsgill kostnad för företagen, till skillnad mot till exempel friskvård. Kostnaden måste alltså finansieras av företagens beskattade vinstmedel.
De privata sjukvårdsförsäkringarna i Sverige är ett viktigt komplement till den offentligt finansierade vården, och de bidrar till att avlasta den offentligt finansierade vården. Sjukvårdsförsäkringar ska därför inte motarbetas. Den politiska kraften måste i stället inriktas på att vässa den offentligt finansierade sjukvården, såväl när det gäller produktivitet som att utveckla kvaliteten.
Kvalitet och effektivitet i välfärdenVälfärd