Sveriges kommuner kan spara 91 miljarder kronor

Sveriges kommuner står inför en dubbelsmäll: en åldrande befolkning och färre skattebetalare som ska försörja allt fler medborgare med ökande omsorgsbehov. De ekonomiska utmaningarna är akuta, men att höja skatterna för att finansiera välfärden riskerar att bromsa samhällsekonomin. Den enda hållbara vägen framåt är att effektivisera verksamheterna och få ut mer av varje skattekrona. En ny rapport från Svenskt Näringsliv visar att detta är möjligt – och att potentialen är stor.

Kommunernas totala intäkter har sedan 2009 ökat med omkring 30 procent i fasta priser och uppgick 2023 till cirka 861 miljarder kronor. Ändå hörs återkommande att detta inte är tillräckligt och att staten behöver skjuta till mer pengar för att kommunerna ska klara av att finansiera sina verksamheter.

Det som sällan diskuteras är om kommunerna kan effektivisera sina verksamheter, det vill säga om de kan få ut mer för varje inbetald skattekrona och förbättra kvaliteten utan att öka kostnaderna. I en ny rapport analyserar vi detta genom att skatta effektiviseringspotentialen för landets kommuner inom fyra verksamhetsområden: grundskolan, gymnasieskolan, äldreomsorgen och biblioteksverksamheten.

Rapportens resultat är justerade för strukturella skillnader mellan kommunerna, det vill säga faktorer som har betydelse för effektiviteten men som kommunerna kan ha svårt att påverka själva. Det handlar till exempel om skillnader i socioekonomiska förutsättningar och befolkningsstruktur.

När vi jämför kommunerna i relation till den mest effektiva kommunen visar vår statistiska analys att den genomsnittliga effektviseringspotentialen uppgick till cirka 85 miljarder kronor per år under perioden 2019—2023. Effektiviseringspotentialen i kommunerna ökar dessutom över tid och nådde svindlande 91 miljarder kronor år 2023. I realiteten är effektiviseringspotentialen ännu större eftersom de studerade verksamhetsområdena endast utgör cirka 50 procent av budgeten i kommunerna.

Efter att ha justerat för strukturella skillnader mellan kommunerna, finner vi ett tydligt mönster: pendlingskommuner i närheten av storstäderna tenderar att vara mest effektiva, medan effektiviseringspotentialen är som störst i små glesbygdskommuner. Storstädernas effektivitet ligger under genomsnittet. När vi analyserar vad som kännetecknar de mest effektiva kommunerna finner vi att de har lägre kommunalskatt, ett bättre företagsklimat, lägre kostnader för den politiska verksamheten och i större utsträckning använder sig av privata utförare i sina verksamheter.

Sveriges kommuner och regioner (SKR) har återkommande pekat på att staten behöver ge kommuner och regioner mer pengar. Både nuvarande och tidigare regeringar har haft svårt att hålla emot kraven, trots att de ekonomiska utfallen för kommunerna systematiskt har blivit bättre än vad SKR har prognosticerat. Detta medför att ineffektiva strukturer befästs samtidigt som kommunernas kostnader ökar, utan att nödvändigtvis skapa ökad nytta för medborgarna.

Vår studie av effektiva och mindre effektiva kommuner visar att det finns en annan väg framåt. Genom att lära sig av de kommuner som är mest effektiva kan mer välfärd skapas till lägre kostnad.

Kvalitet i välfärden beror inte enbart på hur mycket pengar som satsas. Ett exempel är äldreomsorgen där vissa kommuner uppnår samma kvalitet som andra, men till lägre kostnader – trots liknande strukturella förutsättningar.

Ett effektiviseringsarbete kan handla om att etablera en effektivare organisation med tydlig målstruktur, en bra rollfördelning mellan politiker och tjänstemän, en långsiktighet i planeringen och där kontinuerliga uppföljningar sker för att säkerställa att verksamheterna är effektiva. Det kan också handla om att effektivisera inköp och minska kostnaderna för upphandlingar, samt välja att inte bedriva verksamheter som konkurrerar med privata företag på ett osunt sätt.

Även den nationella politiken har en roll att spela genom att öka kraven, och skapa bättre incitament för effektivitetshöjande åtgärder i kommunerna. En så kallad “effektivitetsbonus” som tidigare presenterats av ESO bör utredas.

En ineffektiv kommunsektor innebär i slutänden ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Kommuner som driver sin verksamhet mer effektivt kan sänka kommunalskatten utan att välfärden minskar, och staten behöver inte betala ut lika mycket i statsbidrag. De resurser som inte behöver nyttjas för att stötta krisande kommuner kan i stället användas för att genomföra tillväxtreformer; något som på sikt också genererar mer pengar i skatteintäkter till kommunsektorn.

Hur Sveriges kommuner mer effektivt kan erbjuda välfärdstjänster med befintliga resurser, snarare än att enbart förlita sig på högre kommunalskatt och ökade statsbidrag, är en fråga som bör vara av högsta prioritet - både för Sveriges regering och landets kommunala beslutsfattare.