Inte självklart att taxonomin får det inflytande EU-kommissionen önskar

EU:s gröna taxonomi är ett ambitiöst projekt. Målet är att definiera hur hållbar produktion ska se ut för en stor del av EU:s ekonomi, utifrån de sex miljömålen. För att en ekonomisk aktivitet ska klassas som hållbar krävs det att den bidrar till ett av dessa miljömål, inte skadar något av det andra och dessutom klarar olika minimikrav rörande social hållbarhet. Taxonomin täcker inte alla sektorer, men de som omfattas står för ungefär 80 procent av alla utsläpp. En analys av Nordea tyder på att ungefär 30 procent av omsättningen hos svenska noterade företag utgörs av verksamheter där taxonomin har tekniska kriterier.

Bortser från taxonomin

Utmaningarna kopplade till att definiera vad som är hållbart blev tydlig när frågan om kärnkraft och gas blev aktuell. På grund av kontroverserna behövde de tas i särskild ordning. Det är knappast förvånande, eftersom EU-länderna har olika förutsättningar och strategier för sin energiförsörjning. Olika landgrupperingar tog ställning i för eller emot inkluderingen av de två energislagen via offentliga brev till kommissionen. I somras röstade parlamentet dock för att naturgas och kärnkraft ska få klassas som hållbara, under vissa förutsättningar. Vissa aktörer har dock beslutat sig för att bortse från taxonomins klassificering av naturgas och kärnkraft. Exempelvis har Europeiska Investeringsbanken för avsikt att hålla sig till sina egna bedömningar och bortse från taxonomin i detta avseende.

Kontroverserna kring kärnkraft och naturgas visar hur svårt det är att komma överens om kriterier rörande vad som är hållbart inom en union med 27 medlemsländer. Den typen av problematik har även lyfts upprepade gånger av Svenskt Näringslivs medlemmar, i en undersökning som genomfördes under förra året. Det borde mana till en viss försiktighet när taxonomin används i praktiken för att genomföra investeringsbeslut. Exempelvis är det oklart hur svenska myndigheter, exempelvis Riksgälden, kommer att använda sig av taxonomin när kreditgarantierna ska fördelas.

Få samhällsekonomin mot ökad hållbarhet

Allteftersom hållbarhet blir ett allt viktigare kriterium för hur både offentliga och privata aktörer investerar ökar vikten av att förstå precis hur investerare kan vara mest effektiva i sitt arbete med att röra samhällsekonomin mot en ökad hållbarhet. Det finns exempelvis forskning som tyder på att det är bättre att engagera sig i att förändra företag man investerat i, än att helt enkelt exkludera dem från sin portfölj. Den frågan har fått en ökad aktualitet mot bakgrund av att ECB nyligen offentliggjort sina planer om hur den portfölj den skaffat sig i samband med sina olika extraordinära penningpolitiska insatser ska bli grönare. Det är värt att notera att de inte tänker använda sig av taxonomin för att göra sina hållbarhetsbedömningar.

Om taxonomin ska bli den definitiva hållbarhetsstandard som Kommissionen önskar sig, så är det viktigt att de tekniska kriterierna i möjligaste mån är teknikneutrala, grundade i vetenskap och praktiskt möjliga att rapportera på. För att nå dit är näringslivets möjligheter att påverka avgörande.