Ökad kommunalisering inte rätt väg för mer cirkulära textilier

Tidigare i maj så presenterade regeringen en skrivelse som tydliggör att landets 290 kommuner fortsatt ska ha ansvar för insamlingen av textilavfall samt bestämma hur insamlingssystemet ska utformas lokalt. Detta har sin bakgrund i en revidering av EU:s avfallsdirektiv som innebär att varje medlemsstat är skyldig att införa separat insamling av textilier senast den 1 januari 2025.

Grundtanken med revideringen är synnerligen positiv. I dagsläget kasseras cirka elva kilo textilier per person och år i EU; totalt rör det sig om närmare sex miljoner ton årligen. I avsaknad av separat insamling hamnar de mesta textilierna i det vanliga restavfallet där det inte omhändertas för återvinning utan skickas direkt till förbränning. Ska vi ha någon möjlighet att skapa mer hållbara och cirkulära textilflöden, och börja minska den klimatbelastning som textilindustrin utgör globalt, är separat insamling ett helt nödvändigt första steg att ta.

Parallellt med detta så arbetar EU-kommissionen med ytterligare en revidering av avfallsdirektivet som förväntas presenteras i juli. Med stor sannolikhet kommer kommissionen att föreslå mer harmoniserade regler för producentansvar för textilier inom hela EU vilket ur ett näringslivsperspektiv har sina fördelar. Med hänsyn till lagstiftningsprocesserna i både EU och nationellt i Sverige så kommer det dock att dröja ett antal år innan ett sådant system kan vara på plats i praktiken. Den oundvikliga konsekvensen blir att vi nu riskerar att börja bygga upp 290 olika kommunala lösningar för separat insamling som sedan ska anpassas till ett nytt producentansvarssystem.

Det smått beklagliga i denna situation är att Sverige hade kunnat ha ett fungerande producentansvar på plats redan till kommande årsskifte. En gedigen utredning (SOU 2020: 72) med högt ställda men realistiska målnivåer för insamling av textil samt förberedelse för återbruk och materialåtervinning presenterades i slutet på 2020 men lämnades i byrålådan av såväl tidigare som nuvarande regering. Producentansvaret hade kunnat ge svenska företag inom textilbranschen ett försprång och utgjort en förebild för det förslag som EU-kommissionen nu tar fram.

Blickar vi framåt har Sverige ändå fortsatt goda förutsättningar att bli en världsledande hubb för hållbara och cirkulära textilier. Det är en nygammal industrigren på uppgång som drivs framåt av innovationskraft och entreprenörskap, och vars konkurrenskraft behöver stärkas. I detta spelar ett sammanhållet operativt och finansiellt producentansvar en nyckelroll då det säkerställer att både återbruksaktörer och materialåtervinnare får tillgång till tillräckliga mängder insamlad och utsorterad textil. Att skapa ett stort antal olika kostnadsdrivande lösningar på kommunal nivå, som näringslivet med tiden ska betala för är fel väg att gå.

Det är genom goda marknadsförutsättningar och nya affärsmodeller vi bygger en konkurrenskraftig cirkulär ekonomi – för såväl textilier som andra materialslag. Företagen och producenterna inom branschen är bäst lämpade att utforma system för att ta återbrukbara textilier ur det insamlade avfallet och avgöra hur, vad och vem som sedan tar hand om det utsorterade materialet – inte kommunerna.

Ökad kommunalisering är inte vägen framåt för mer cirkulära textilflöden varför det är av central betydelse att både EU-kommissionen och i nästa skede den svenska regeringen för en nära dialog med näringslivet och textilbranschen när det framtida producentansvaret ska utformas. Där finns nämligen lösningarna och innovationskraften som bidrar med både ökad miljönytta och hållbar tillväxt.