EU:s lönestyrning hot mot fungerande avtalsmodell

Lön är ett känsligt och starkt värdeladdat ämne. Detta trots att mycket med lön är självklart. Arbete belönas med lön och lönen bör vara marknadsmässig. Samtidigt vill arbetstagaren kunna påverka sin lön genom sitt arbete och inte utsättas för lönediskriminering. Den sista självklarheten, att lönediskrimingering inte får förekomma, är dessutom lagstadgad. EU vill nu bryta upp det system vi har i Sverige genom att ta bort kopplingen mellan arbetsprestation och lön. I stället vill EU i ett nytt förslag till direktiv sätta upp en rad politiskt bestämda byråkratiska regler för lönesättning. Ett klassiskt planekonomiskt upplägg.

En majoritet i riksdagens EU-nämnd kräver att regeringen säger nej till rådets kompromiss och att förhandla vidare om lönetransparensdirektivet. Nyligen träffades EU-ländernas arbetsmarknadsministrar för att rösta om rådets ståndpunkt i förhandlingarna om direktivet.

EU:s förslag passar för en lönesättning som utgår från en löneplan där olika yrkestitlar placeras in, en modell som finns i många EU-länder men som vi i Sverige av goda skäl avvisat. I Sverige har vi vid lönesättning valt att lägga fokus på varje medarbetares kunskaper, arbetsinsats och prestation. I Sverige fokuserar vi på arbetet som sådant och hur det utförs.

EU fullföljer nu sin nya linje med att trampa in på medlemsländernas arbetsmarknad. För EU blir det då viktigt att trä på alla länder samma lösning. När det handlar om lönesättning vill EU detaljreglera hela processen genom att till exempel styra vad som sägs i en anställningsintervju, vilken statistik som varje arbetsgivare ska ta fram och hur den ska kommuniceras. Denna typ av lagstiftningsteknik är främmande för Sverige. EU har också ett uttalat mål att driva fram fler processer i domstol som handlar om lönediskriminering. Det är svårt att förstå egenvärdet av fler processer i domstol.

Att lön aldrig ska sättas utifrån kön är en självklarhet. Vi har en lång tradition som innebär att arbetsgivare och fackliga förbund sköter lönesättningen genom kollektivavtal och utan inblandning från staten. Sverige har sedan länge förbud mot lönediskriminering, en statlig ombudsman vars arbete går ut på att arbeta emot lönediskrimingaring samt rättsäkra och goda möjligheter för den som önskar få sin sak prövad i domstol.

Företag i Sverige har sedan mycket lång tid aktivt arbetet för en ökad jämställdhet och även det fortfarande finns mycket kvar att göra så kan vi till exempel konstatera att löneskillnaden mellan kvinnor och män minskar varje år, sedan 2005 har den minskat 40 procent visar data från Medlingsinstitutet. Vid senaste mätningen var den oförklarade löneskillnaden 4,4 procent.

Samma arbetsmarknadsregler förenat med stora risker

Idén om att alla EU-länder ska ha samma arbetsmarknadsregler är dålig, svårgenomförbar och förenad med stora risker. Skillnaderna är många och djupa. Ta jämställdhetsfrågan. I Tyskland väljer högutbildade kvinnor att vara hemmafruar när deras svenska motsvarigheter delar lika på föräldraledigheten med sin partner. I Sverige är 85 procent av kvinnorna i åldern 20-64 år på arbetsmarknaden som en följd av särbeskattning, delad föräldraförsäkring och väl utbyggd barn- och äldreomsorg med skattesubventionerade avgifter som gör arbete lönsamt. När fler pappor är föräldralediga ökar kvinnornas arbetstid. Det gynnar deras karriär och löneutveckling.

Ta lönefrågan. I Sverige är de flesta anställda med i facken, fack och arbetsgivare förhandlar i kollektivavtal fram det mesta som ska gälla på arbetsmarknaden. Så ser det inte ut i övriga Europa med några få enskilda undantag. På stora delar av arbetsmarknaden i Sverige har arbetsgivare och de fackliga förbunden utvecklat löneavtalen från att vara löneplaner, där varje individ placerades in i lönesteg, till individuell och differentierad lönesättning. Det innebär att de flesta kan förhandla om lönen vid anställning och att förändring av lönen sker i dialog med chefen om arbetsresultat och prestation. För företagen är lönen en viktig del av personalpolitiken och ett verktyg för att motivera och utveckla medarbetarna. Rapporten ”Anställdas syn på lön, motivation och prestation”, visar att 79 procent av de anställda i privat sektor anser att skillnader i arbetsprestation bör ge skillnad i lön. Detta vill EU rasera för att  i stället genom politiska beslut värdera yrkestitlar. Hur individen gör jobbet är underordnat.

EU vill att medlemsstaterna ska bli bättre på jämställdhet. Ett gott och vällovligt syfte. EU:s förslag till lösning är dock illa genomtänkt och kommer att tvinga Sverige att skrota vår välfungerande lönemodell och underminera den svenska modellen. Vi  räknar därför med att regeringen och riksdagen står upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen i Bryssel och säger nej till EU:s planekonomiska förslag.