Chefsekonomen slår hål på myterna om förkortad arbetstid

Debatten om arbetstiden har dominerat nyhetsflödet den senaste tiden. Nyligen gav finansminister Elisabeth Svantesson (M) besked i frågan när hon i en intervju med DN sa att Sverige inte har råd att korta arbetstiden.

– Det skulle medföra stora kostnader och dessutom stora rekryteringsproblem i väldigt många sektorer där det redan i dag är svårt att få tag på folk. För att bygga Sverige rikare och tryggare behöver vi tillväxt och produktivitet, och då behöver vi jobba för att nå det, sa Elisabeth Svantesson till tidningen. 

Det är ett välkommet besked, menar chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt.

– Jag är väldigt glad att Elisabeth Svantesson är så tydlig i den här frågan för vi vet att en kortare arbetstid skulle innebära en stor förlust för Sverige. Dessutom skulle en lagstiftning om en kortare arbetstid gå helt i strid med den svenska modellen. I kollektivavtalen förhandlar parterna fram alltifrån löner till pensioner och såklart även arbetstid, säger han. 

– Vi vet vad en arbetstidsförkortning kostar om vi samtidigt ska behålla vår välfärd. Enligt våra beräkningar skulle det kosta samhället över 500 miljarder kronor om vi kortar arbetstiden från 40 timmars arbetsvecka till 35 timmar. Då måste dessutom inkomstskatten höjas med fyra procent, vilket skulle innebära 2 400 kronor för en genomsnittlig svensk.  

Facken driver på

Men trots finansministerns besked är striden om arbetstiden långt ifrån över, menar Sven-Olov Daunfeldt.  

– Vi märker att det finns ett stort tryck från delar av fackföreningsrörelsen och andra vänsterdebattörer att faktiskt införa en lagstiftad arbetstidsförkortning. Det här är också tyvärr en debatt som på många sätt drivs av en missvisande och oseriös argumentation. Det är för många som verkar tro att vi bara kan korta arbetstiden utan att det skulle få några konsekvenser, men det stämmer inte överens med någon form av forskning.  

Dessutom präglas arbetsmarknaden av stora problem med kompetensförsörjningen.  

– Det är faktiskt så att företagen redan i dag inte hittar personal att anställa, och då är tanken att de som redan jobbar ska jobba ännu mindre. Det är inte en ekvation som kommer att gå ihop. Vi behöver snarare ha en debatt om hur vi ska skapa tillväxt i Sverige.  

”Det stämmer inte överhuvudtaget”

Sven-Olov Daunfeldt menar att det är dags att bemöta en del av de felaktiga påståendena som dominerar debatten om arbetstiden. Bland annat vänder han sig mot Kommunals påstående att Sverige har bland de längsta arbetstiderna i Europa.  

– Det stämmer inte överhuvudtaget. Det kommer från ett mått som ignorerar frånvaro som semester och röda dagar och baseras på en mätning som enligt en analys av OECD överskattar arbetstiden i Sverige, säger han. 

– I själva verket har svenska anställda den femte kortaste årsarbetstiden i OECD då vi i själva verket bara arbetar 27 timmar i veckan.  

Dessutom vänder han sig emot argumentet om att en kortad arbetstid sänker arbetslösheten genom att fler delar på jobben.  

– Det finns inte heller något stöd för det i forskningen. Den forskning som finns visar att en arbetstidsförkortning antingen inte har någon påverkan på sysselsättningen eller att det skulle påverka sysselsättningen negativt.  
– En risk är att våra höga ingångslöner skulle bli ännu högre, vilket skulle leda till att de som i dag är utanför arbetsmarknaden får det ännu svårare att få en anställning, säger Sven-Olov Daunfeldt.  

Önsketänkande

Ett annat argument som lyfts fram i debatten om förkortad arbetstid är att arbetstidsförkortning kan ge så kraftiga produktivitetsvinster att det kompenserar för nedgången i arbetstid. 

– Det är bara önsketänkande. Det finns verkligen noll stöd för att det skulle leda till några som helst produktivitetsvinster. I vår alternativa beräkning med en positiv produktivitetseffekt krymper BNP fortfarande med nästan 400 miljarder. Det finns alltså inget stöd i forskningen för att det blir en produktivitetshöjande effekt av en arbetstidsförkortning, säger Sven-Olov Daunfeldt.  

Ett stort problem med debatten om arbetstidsförkortning är att den till stor del bygger på anekdotisk bevisföring, menar han.  

– Man brukar höra om enskilda företag som frivilligt har infört arbetstidsförkortning och att de har fått en produktivitetshöjande effekt. Men det är väldigt stor skillnad på att införa det frivilligt på ett enskilt bolag och att lagstifta.  

– Det är svårt att förstå hur man har tänkt sig att en arbetstidsförkortning skulle leda till att en anställd kan ta hand om lika många äldre när de ska jobba färre timmar. Det råder redan nu en stor kompetensbrist inom välfärden och det skulle bara bli värre om vi arbetade färre timmar.