Matematikkunskaperna måste förbättras i grundskolan

Svenska elever har svårt att hävda sig i ämnet matematik visar både internationella och nationella undersökningar. I till exempel det nationella provet i matematik i årskurs 9 fick nästan 16 procent av eleverna betyget F medan ytterligare drygt 33 procent endast fick betyget E.

Mia Bernhardsen, chef för avdelningen för näringslivets kompetensförsörjning, anser att det är av högsta vikt att matematikundervisningen i grundskolan vässas, inte minst för att ämnet är så pass viktigt för näringslivet.

– Det är inte vilket ämne som helst. Det är grunden för de samhällsutmaningar som vi har och grunden för innovation och utveckling inom till exempel energi, transport, samhällsbyggnad, livsmedel och teknik, sade hon på ett seminarium arrangerat av Näringslivets skolforum.

Läro- och kursplaner har förändrats mycket under åren, och sedan Lgr 94 har det mer handlat om att beskriva mål som ska uppnås och vaga begrepp som färdigheter och förmågor.

”Idag är vi mer fokuserade på förmågor”

En forskare som har granskat detta är Johan Prytz, docent och lektor i didaktik med inriktning matematik på Uppsala universitet. I rapporten Grundskolans kursplaner i matematik – igår, idag och imorgon gör han en grundlig genomgång av grundskolans kursplaner i matematik från 1962 till nutid, sammanlagt sex stycken.

Johan Prytz är försiktig i sina slutsatser eftersom många andra faktorer, som ekonomi och pedagogiska trender, också påverkar elevernas studieresultat. Men han konstaterar ändå att tydligare kursplaner kan ha positiva effekter på matematikundervisningen.

Han lyfter fram Lgr 80, som var mycket tydligare i vad undervisningen ska handla om, och den positiva skjutsen i elevernas matematikkunskap – den är väldokumenterad i särskilt aritmetik – åren därefter. Då användes fler tydliga matematiktermer i läroplanen.

– Idag är vi mer fokuserade på förmågor och allmänna uttryck. Det kan vara värt att göra en bättre avvägning där, att gå tillbaka till den typen av design med ett tydligare matematikspråk, säger Johan Prytz.

Ola Helenius, professor på Göteborgs universitet, är desto tydligare i sin kritik mot de vaga kursplanerna, inte minst när det handlar om det som kallas progression, det vill säga studenternas möjlighet att bygga vidare på de kunskaper och färdigheter som de förvärvat tidigare i utbildningen. Det måste alltså tydligt framgå när och hur en viss kunskap inom ämnet ska inhämtas:

– Idag har vi en allmän beskrivning av progressionen, inte så specificerat per ämne. Det är samma typer av fraser i alla ämnen, säger han.

– Vi har kursplaner med minst progression i hela världen; det går inte att se skillnad, lägger han till.

Allt var inte bättre förr

Men även om både Ola Helenius och Johan Prytz är imponerade av Lgr 80 så går den inte att införa rakt av i dagens samhälle som förstås skiljer sig avsevärt från 80-talets Sverige. Men långsiktigheten och noggrannheten i den över 40 år gamla kurs- och läroplanen kan dagens politiker lära av.

– Man ägnade stora delar av 70-talet till att göra utvecklingsarbetet. Man undersökte läromedel och styrmedel och testade saker i skolan, säger Johan Prytz.

Hans viktigaste medskick är vikten av att skynda långsamt:

– Det måste ta tid, så att man inte gör något panikartat och snabbt bara för att man ska göra en reform.

Jobba rätt redan på lågstadiet

Lika viktig är frågan om hur matematikundervisningen både ska vara till för alla och samtidigt lyfta de mest begåvade:

– Det finns skräckhistorier där dessa elever får traggla extrauppgifter i stenciler, det blir ingen stor utmaning för dem, säger Björn Runow, som är lärare och innehållsansvarig för den omtyckta och spridda matteappen Magma.

Ola Helenius varnar för en utveckling där genvägarna blir vägledande. På lågstadiet blir eleverna så att säga ”bra på att göra saker som är lätta att göra”, vilket skapar problem längre fram i utbildningssystemet.

– De får problem som grundläggs där. De kommer aldrig att få en chans, säger han.

– Om man får med dem på lågstadiet så blir det lättare för lärare att senare bedriva en bra undervisning.

Björn Runow menar också att lärarutbildningen inte är tillräckligt bra:

– Vi behöver kortare utbildning, med högre nivå. Det är rätt väg att attrahera rätt personer från till exempel ingenjörsbranschen, säger han.

Kompetensförsörjning

Men hur ska utvecklingen vändas? Ola Helenius vågar sig på en metodbeskrivning för ansvariga i regering, departement och myndigheter:

– Man kan börja göra en prototyp i en grupp med bra förankring i skolvärlden. Det kan vara lärare och matematikdidaktikforskare samt gärna även matematiker. Det gäller att inte ta risker utan att jobba med säkra kort. Sedan ska man parallellt med det plocka in kommuner som vill ställa upp och jobba med sina lärare.

Mia Bernhardsen understryker hur viktigt det är att hela det svenska utbildningssystemet fungerar, från grundskola och uppåt. Det är grunden för att säkra företagens kompetensförsörjning:

– Det är alldeles för många elever som saknar behörighet till gymnasiet i höst. Bristerna i grundskolan fortplantar sig genom hela kunskapskedjan, säger hon.

– Vi måste säkerställa att elever rustas för de kunskaper och färdigheter som krävs på en arbetsmarknad i snabb förändring, lägger hon till.