Så kan de utskällda lärarutbildningarna reformeras

Dagens lärarutbildning fyller inte sin funktion. När Ungdomsbarometern frågade nyutbildade lärare om utbildningen har rustat dem för sitt yrke svarade endast en tredjedel ja, och endast fyra av tio lärare upplevde att deras utbildning var krävande.

Sommaren 2023 gav regeringen Peter Honeth i uppdrag att utreda lärar- och förskollärarutbildningarna och i december förra året presenterades utredningens betänkandet Ämneskunskaper och lärarskicklighet (SOU 2024:81).

Den siktar bland annat på att höja antagningskraven till lärar- och förskollärarutbildningarna samt stärka utbildningen genom ökat fokus på ämneskunskap, kognitionsvetenskap och praktisk metodik.

På ett seminarium i Näringslivets Hus förra veckan diskuterades dels de nya förslagen dels den tämligen styvmoderliga behandlingen som staten ägnat lärarutbildningen, som varit föremål för otaliga utredningar och reformer de senaste decennierna.

Stora brister

På seminariet presenterade Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, sin essä Reform utan ände? – Tre decenniers lärarutbildningspolitik. I den konstaterar han att lärarutbildningarna – trots återkommande reformförsök – saknar långsiktig stabilitet.

Han pekade på att staten i stor utsträckning förlitar sig på högskolornas och professionernas egna krafter för att utveckla utbildningarna, vilket resulterat i att utbildningar som exempelvis läkar- och juristutbildningar har fått en någorlunda stabil akademisk identitet.

Det gäller däremot inte lärarutbildningen som gjorts om i grunden ungefär vart tionde år – och trots en stor reform så sent som 2011 har återkommande kvalitetsgranskningar visat på stora brister:

– Inget annat utbildningsområde underkänns lika ofta. Till skillnad från exempelvis medicin och teknik har lärarutbildningen inte heller fått samma självstyrande och pragmatiska professionsmodell. I stället har lärarutbildningen präglats av kontroll och upprepade reformförsök, där varje ny reform snarare har skapat nya problem än löst befintliga, och därmed splittrat lärarutbildningen.

”Ett luftslott av digitalisering, demokratisering och kamratskap”

Mats Benner tog även upp 2001 års stora reform för lärarutbildningen, som skulle göra upp med alla tidigare och sätta skolan på rätt kurs.

– Ser vi tillbaka på den reformen så var den ett luftslott av digitalisering, demokratisering och kamratskap. Det var en gigantisk plan som liksom så många andra gigantiska planer torpederade sig själv kan man säga.

Här infördes det nya ämnet utbildningsvetenskap, ett ämne som Sverige är ensamma om. Benner ifrågasatte om ämnet utbildningsvetenskap verkligen har en gedigen forskningsgrund, eller om det snarare är ett ”konglomerat av kunskapsintressen, utan en tydlig akademisk förankring”.

– Resurser har öronmärkts för utbildningsvetenskap, men ofta har dessa satsningar urholkats i efterhand.

Anna-Karin Wyndhamn, doktor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet, berättade att hon över lag är positiv till den nya utredningens förslag, som hon menar kan ge yrkesverksamma lärare och forskare inom kognitionsvetenskap större inflytande över utbildningen.

Samtidigt har utredningens förslag mött kritik från akademiskt håll, vilket Wyndhamn anser vara ett uttryck för att reformen hotar de existerande maktstrukturerna på lärarutbildningsinstitutionerna.

– Kritiken handlar snarare om vem som har tolkningsföreträde och gamla revirstrider inom universitetet, än om vad som faktiskt är bäst för elever och lärare.

– De som idag innehar positioner riskerar att få mindre inflytande, eller till och med ersättas. Därför försöker kritikerna sabotera reformen och försvara det befintliga systemet, fortsatte Anna-Karin Wyndhamn.

Lärarstudenter får lite inflytande

Anna-Karin Wyndhamn tog också upp 2001 års reform, där lärarutbildningarna infogades i universiteten, då de praktisk-pedagogiska institutionerna förlorade sitt huvudansvar.

– Målet var att bryta hierarkier, men i stället skapades nya konflikter där ämneskunskaper och lärarskicklighet fick stå tillbaka för ideologiska ambitioner.

Under den efterföljande paneldebatten konstaterade Adam Kedert, ordförande för Sveriges Lärarstudenter och studerande vid Uppsala universitet, att lärarstudenterna inte var en av de inbjudna remissinstanserna.

– Debatten om reformer av lärarutbildningen förs ofta utan att lärarstudenternas perspektiv efterfrågas i tillräcklig utsträckning, menade han.

Mats Benner drog här en parallell till läkarutbildningen, där studenterna har haft ett större inflytande, vilket resulterat i att olika praktiska inslag integrerades bättre i utbildningen.

– Det är viktigt att förstå vad lärare faktiskt gör i klassrummet snarare än att enbart utgå från teoretiska ideal.

Motståndaren viker sig inte

Anna-Karin Wyndhamn konstaterade att lärarstudenter ofta förväntas förändra skolan utifrån akademiska ideal, i stället för att dra lärdom av de erfarna lärare de förhoppningsvis möter under sin verksamhetsförlagda utbildning (VFU).

– Detta har skett en nedvärdering av beprövade undervisningsmetoder, trots att ny forskning pekar på att exempelvis repetition och glosinlärning är effektiva pedagogiska verktyg.

Så kommer nästa reform av lärarutbildningarna att ge studenterna kontinuitet och riktning?

Tveksamt, menade Mats Benner.

– Det här är ungefär som att slå på en sandsäck. Man tycker att man har utdelat det avgörande slaget och att motståndaren viker sig, men den verkar alltid komma tillbaka. Det kan vara den sista lärarutbildningsreformen men jag tror, tyvärr, att det kommer fler.