När han räddade skolan från gängen satte byråkratin stopp

”Jag ska fan döda dig. Du är med på listan.” Eleven som uttryckte det gick på en skola i Mellansverige, närmare bestämt Internationella Engelska skolan, IES, i Eskilstuna, Sveriges tredje största grundskola, med över tusen elever från förskola till och med nionde klass.

Skolan ligger i Fröslunda, ett av landets 59 socialt utsatta områden.

– 2022 var det 32​​ skottlossningar i stan. Vi var kopplade till nästan alla på ett eller annat sätt på grund av det gick så många elever på skolan. Det kunde vara en kusin, en bror, en förälder, en farbror som var inblandad. Vi hade ett väldigt, väldigt drillat kristeam för att hantera det. Det var krismöte nästan varannan vecka, säger Damian Brunker som till i somras var rektor på skolan. Idag har han bytt jobb och är affärsområdeschef på Nordic International School.

I ett tidigare reportage i Tidningen Näringslivet har Damian Brunker berättat om den brutala verklighet som han möttes av när han tog över som rektor på skolan 2020. I en ny rapport från Näringslivets skolforum beskriver han den utmanande tiden på Eskilstuna-skolan.

– Vid ett tillfälle räddade tre anställda livet på en ung svensk pojke som attackerades av ett 15-tal personer. De fredade ett område runt omkring pojken och räddade på det sättet hans liv. Vid ett annat tillfälle sköts en ung man i 20-årsåldern i huvudet sex gånger, vilket bevittnades av min personal och mina elever. Berättelserna är hemska och det gör fortfarande ont att tänka på dem, säger han.

När han tog över skolan 2020 var den i kaos och hans uppgift var att vända utvecklingen. Men makten att förändra och bygga nytt är begränsad för en svensk rektor idag. Dels handlar det om mängden uppgifter och ansvarsområden som läggs till när politiker och myndigheter hela tiden adderar nya önskemål och krav. Dels handlar det om en byråkrati som måste tacklas.

Damian Brunker exemplifierar med hur svårt det var att sätta upp kameror i skolan för att skapa en tryggare miljö för eleverna. Han liknar ansökningsprocessen vid en byråkratisk fars i rapporten:

– Mängden byråkrati och vårt lands besatthet av att värna människors personliga integritet är enormt utmanande för den som till exempel vill stoppa omfattande vandalisering på sin skola, säger han.

Men det svåraste var att försöka skapa en ny kultur på skolan, ett viktigt verktyg att för att vända en negativ utveckling på skolor i ett utanförskapsområde. Rektorer och lärare måste ges utrymme att bygga upp denna kultur, en skolanda, menar han. Det var så han förändrade IES i Eskilstuna i grunden.

– Rektorer behöver inte fler lagar som gör dem ansvariga i en massa frågor som i sin tur leder till tungrodda processer. De behöver tid för att bygga en skolkultur. De behöver tid för att leda och vara synliga på skolan, säger Damian Brunker.

I förändringsarbetet utgick han från orden disciplin, kunskap, skolanda och gemenskap. Det visade sig vara helt avgörande när många elever kom från kaotiska hemmaförhållanden.

– I grunden skapade vi en skola dit eleverna ville komma, en plats där det var strukturerat, där vi hade höga förväntningar på deras beteende, men samtidigt gav vi dem värme och vi ville få dem att vilja bli så involverade i skolan som möjligt, säger Damian Brunker.

Han anser att Sverige måste anamma den så kallade No Excuses-modellen, särskilt i utanförskapsområden. Den bygger på höga förväntningar – på både elever, lärare och skolledare – och innefattar ofta längre skoldagar, undervisning på lördagar och obligatorisk sommarskola. Den lärarledda undervisningen dominerar, skoluniform gäller, prov används för att fastställa problem och följa upp elevers framsteg över tid och specialundervisning i smågrupper är vanlig.

Men det som kanske främst kännetecknar dessa skolor är att de präglas av ordning och reda men utan att lärarna använder sig av auktoritära metoder. Stämningen är snarare varm än hård och bestraffande.

”Jag tror väldigt mycket på No Excuses”

Problemet är att det finns en rad lagar, regler och praxis som måste förändras för att No Excuses ska kunna genomföras fullt ut i Sverige. I en ny rapport har Mikael Hellstadius, skoljuridisk expert och tidigare tjänsteman vid Utbildningsdepartementet, genomfört en analys av vilka förändringar i skollagstiftningen som krävs.

För Damian Brunker står det helt klart att No Excuses är nödvändig för att hjälpa elever i utanförskapsområden:

– Jag tror väldigt mycket på No Excuses, eftersom den handlar om disciplin och höga förväntningar på eleverna. Det handlar om att rektorn bestämmer skolkulturen genom regler, rutiner, ritualer och relationsbyggande. Det handlar om att se till att det finns normer som främjar ett gott beteende. I slutändan handlar det om att ge barnet en uppsättning värderingar som att arbeta hårt, att inte ge upp, att inte bli ett offer och att ta ansvar när de gör något fel. Det är dessa saker som är kärnan i No Excuses-modellen och Sverige behöver detta idag, säger han.

Han vill också att skolor ska få möjligheten att snabbt flytta elever som förstör eller är farliga för andra på skolan, till exempel för att desarmera allvarliga situationer som när elever och lärare hotas till livet, alltså sådant som Damian Brunker och hans kollegor själva tvingades hantera på skolan i Eskilstuna.

Skollagen ger bara möjligheten att stänga av elever under högst en vecka i taget, och högst två gånger per termin. Processerna är också behäftade med mycket byråkrati, vilket Damian Brunker skildrar i rapporten. Hans förslag är att elever som bedöms vara ett allvarliga säkerhetshot placeras på vad han kallar en akutskola.

Recept på framgång

Damian Brunkers arbete ledde till att en krisskola blev en succé där nästan alla elever lyckades nå gymnasiebehörighet. Men vad säger forskningen om hur utvecklingen i skolor med dåliga resultat bäst kan vändas? En forskare som har tittat på det är Ema Demir, fil. dr. i utbildningsvetenskap och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.

I en studie som hon medverkade i tog hon sin utgångspunkt från flera av forskningen bevisade framgångsfaktorer som lärarsamarbete, rektorns fokus på kärnverksamheten, det vill säga elevers lärande, höga akademiska förväntningar på barnen och ett systematiskt kvalitetsarbete. Men måste allt detta vara på plats för att ett förändringsarbete ska bli lyckosamt?

Nej, Ema Demir betonar att det finns flera vägar till framgång. En där lärarna ökar sitt samarbete och rektorn fokuserar mer på elevresultat, en där huvudmannen driver på och rektorn engagerar sig mer i elevernas lärande och en där huvudmannen stärker kvalitetsarbetet samtidigt som lärarna höjer förväntningarna på eleverna.

Den första modellen passar till exempel bäst i socioekonomiskt utsatta skolor medan den andra fungerar bäst när det finns ett massmedialt tryck på skolan, ofta när en skola målas ut som en krisskola i medierna. (Läs mer i denna debattartikel).

Ema Demir har också tittat på vad som karaktäriserar de skolor som inte har lyckats vända utvecklingen.

– Det som var gemensamt för de skolor som inte lyckades vända är avsaknaden av lärarsamarbete. Det är så nära vi kommer ett nödvändigt villkor som vi bara kan. Så det verkar som att vill man ha ett bra recept på att inte lyckas vända en skola, då ska man inte satsa på ett välfungerande lärarsamarbete, säger hon.