Så ska högskolorna anpassas till näringslivet behov

I veckan presenterade Svenskt Näringsliv en rapport om hur resurstilldelningen till högskolor och universitet kan omfördelas och effektiviseras.

Syftet med förslaget är att främja högre kvalitet, en bättre anpassning till näringslivets behov, livslångt lärande samt en väl anpassad utbildningslängd inom högskole- och universitetssystemet.

En drivkraft för att förändra nuvarande resurstilldelning är att arbetsmarknaden snabbt förändras samtidigt som arbetslösheten stiger och fler har svårt att försörja sig.

Det leder i sin tur att det är svårt för näringslivet att hitta rätt kompetens, konstaterar Ulrika Wallén, högskoleskolpolitisk expert på Svenskt Näringsliv.

– Ungefär 70 procent av våra medlemsföretag tycker att det är svårt eller mycket svårt att rekrytera till positioner som kräver högskoleutbildning. Det hotar i längden Sveriges konkurrenskraft, innovationsförmåga och välstånd.

Det är ett glapp som behöver fyllas igen för att öka konkurrenskraften och effektiviteten, menar hon.

– Får vi till en bättre matchning mellan utbudet av högskoleutbildningar och arbetsmarknadens behov visar en undersökning som vi gjort att det skulle kunna ge ett tillskott på nästan 350 miljarder till svensk BNP under en tioårsperiod.

Mats Benner, professor vid institutionen för forskningspolitik vid Lunds universitet, var en av talarna på seminariet.

Han menar att Svenskt Näringslivs förslag öppnar upp för en nödvändig förflyttning.

Idag arbetar högskolorna och universiteten för statiskt. Man fokuserar på prestation och på att leverera utbildade studenter utan att ställa sig frågan vad utbildningssystemet faktiskt ska åstadkomma och vilka behov som finns, menar han.

– Det handlar om att man ska göra rätt saker och inte bara göra saker rätt om du förstår skillnaden. Jag tycker att de förslag som Svenskt Näringsliv presenterar är ett smart sätt att driva den förändringen. De gör det möjligt att gå bort från att vara en utbildningsfabrik och öppnar upp för en nödvändig förnyelse.

Svenskt Näringslivs rapport är ett inspel till den utredning som regeringen nyligen har aviserat som just siktar på att utveckla högskolornas och universitetens styrning mot utbildningar som är bättre anpassade till arbetsmarknadens och samhällets behov.

Den senaste stora högskolereformen kom på 1990-talet och är i behov av en reformering, påpekar Mats Benner.

– När den förra reformen gjordes på 1990-talet skulle studenterna befrias från diverse specialiserade val. Tanken var att de skulle välja fritt och ta sina allmänna färdigheter ut i samhället. Sedan skulle det ordna sig men det fungerar inte så.

Orsaken är att samhället har förändrats och att vi idag står inför nya stora samhällsfrågor och utmaningar.

– Vi har till exempel en eftersatt infrastruktur, behov av energiförsörjning och migrationsfrågan på tapeten. Det ställer kompetenskrav som dagens system inte är riggat för, säger Mats Benner.

Tora Holmberg, vicerektor på Uppsala universitet, ser ett antal risker med Svensk Näringslivs förslag. Hon menar att de kan leda till en ökad inlåsning med många mått och prislappar.

– Vi behöver ett system som är mer flexibelt och långsiktigt men jag saknar en diskussion om den ökade graden av detaljstyrning. Sen funderar jag på hur vi kan uppnå de här målen och förändringarna med hjälp av andra styrmedel än de ekonomiska. Det behöver diskuteras mer.

Ytterligare en fråga som diskuterades på seminariet var den om rörligheten mellan olika utbildningsformer. Den fungerar inte bra idag. En orsak är den inbördes konkurrensen, påpekade Mats Jägstam, rektor vid Högskolan Väst.

– Det är sorgligt, för det är klart att vi måste kunna ha en högre tillit mellan de olika systemen oavsett om det är yrkeshögskola eller högskola och universitet. Det här gäller ju tyvärr också mellan högskolorna och universiteten. Vi måste kunna lita på varandra.

Han ser också behovet av att näringslivet och lärosätena blir bättre på att kroka arm för att ta fram konkurrenskraftiga utbildningar som gynnar Sveriges konkurrenskraft.

– Det måste vi och det här samspelet mellan näringslivet och utbildningssektorn är kritisk men det krävs två för att dansa tango.